Söndag den 5 augusti 2012
Den här helgen skulle en av mina bästa vänner, Nikke, ha varit här. Vi skulle ha fnissat, härjat. Kanske hade jag mött upp vid bussen med en piratlapp för ögat, som förra gången. Han skulle ha sagt klokheter som "bacon är frukt" och blandat obegripliga drinkar, och vi skulle ha gjort playlists och dansat iväg på äventyr i Göteborgsnatten.
Han var inte vidare glad när han ringde igår förmiddag, båda ungarna sjuka. Inget att göra åt förstås, sånt är livet som småbarnsförälder, men hela det här "nu börjar livet " och "livet 2.0"? Absolut, säkert allt det, men också: de första åren verkar sjukt jobbiga. Jag tror att den vuxna relationen med sina barn är fantastisk, och att de också vid sådär 8 eller 9 år är mysiga att dela dagarna med. Men innan dess, vilket slit... Titta in här om några år, då kommer jag att ha adopterat en sjuårig fotbollskille.
Fick därmed en helt obokad helg i mina tassar. Beslöt mig tidigt för att vara eremit, fick jag inte Pickolinos sällskap kunde det lika gärna vara. Passade istället på att ta tag i diverse projekt som jag haft på lut men inte kommit mig för att påbörja. Så jag har varit kreativ, och undvikit Olympiska Spelen. Emellanåt tittat på Cribs och tyckt att den egna 2:an känts trång. Provblandat likördrinkar förstås; om två veckor smäller det, då måste man vara beredd.
Söndagens morgonjuice blev grön - jag hade hällt Curacao i den av vana från gårdagen. Fånigt.
