Alma Drake ritar

Waaay Out West! I år utan biljett, det kändes för dyrt och spellistan har inte lockat tillräckligt, men man kan ju alltid hänga utanför området. Jag, Hanna och Sanna satte oss på filt bland förfestarna och i en mix av rosévin, druvor och vitlöksost hade vi en skön kväll. Håkan Hellström gick upp på Flamingoscenen 19:40, och ljudet studsade fint mot älgberget och bort till oss. Någon delade ut glass, så vi fick prova Ben&Jerrys nya äppelpajsbägare. Gott, lite konstigt kanske, pajskalsbitar infrusna i glass blir aldrig särskilt crunchiga oavsett vad det står på förpackningen. Dessutom hade vi återigen första parkett på ett drama; två poliser kom släpande på en kille som tjöt högt, han verkade ha ont i ett ben och ville inte alls samarbeta genom att röra på fötterna. Något knas hade han ju varit inblandad i, man blir inte satt i handfängsel helt utan vidare. Så småningom kom en piketbuss med sex poliser i och han kördes iväg, fortfarande illvrålandes. En polare till honom fick på något mystiskt vis också skjuts hem i samma piket, medan polare #3 fick finna sig i att få ölen uthälld och att lomma iväg ensam. The draaama...

 

Himla trevligt som sagt, i några timmar. Sedan gick solen ned, det blev kallt och polisens piketbuss hade sedan länge åkt. Spårvagn hem till Hisingen, festligt det med.