Söndag den 11 augusti 2013
Det var skakigt väder hela lördagen, regnet kom i starka skurar och blåsten låg på från havet, men inget kunde stoppa grillfesten på Rambergsvägen. Mikael och Sanna bjöd på hemmaburgare, i hembakade bröd, Hanna och jag bidrog med coleslaw och mangosalsa, och så hade festhuset ställt fram grönsaker, dressing, inplastad ost; allt det där som ska finnas på en burgare av rang. Ett drinkbord var uppdukat, förra årets partytält utbytta mot nya. Där satt vi och drack isfria Orbatjovs och Nicke Nyfiken och hade det sådär fint som man kan ha det en sommarkväll med tjugo Göteborgare och någon enstaka Haparandabo.
"Nu kommer det!" ropade plötsligt Anders och Mikael, som sett regnet komma uppför backen, och vi kunde höra det i lövskogen bakom innan det nådde fram. Hann precis dra in stolarna under tälttaket innan sommarens häftigaste regn brakade loss. Sprang mellan porten och festplatsen och försökte rädda gäster och glas undan vätan men det var hopplöst, på bara någon minut var asfalten en vattenpöl. Ena tältet kollapsade, och allt blev vattenfyllt på ingen tid alls.
Vi var redan dyngsura så det var lika bra att fortsätta röja där i regnet, packa ihop allt och skicka in det som kunde räddas i köket där ett diskgäng stod. Kände mig som en stadsscout när jag efteråt kunde ta upp torra strumpor ur väskan, hade slängt ned dem det sista jag gjorde. Resten fick torka med hjälp av kroppsvärme och sangria.
Framåt morgonen gick vi ut på gården igen, det skulle vara lägenhetsvisning i huset några timmar senare och det skulle helst inte se ut som en katastrofplats. En av festarna var en portugis med skön, ironisk humor, kraftig bytning och hemsnickrade meningar. Medan jag satt på huk och plockade glas på gården efter en bålskål som gått i kras stod han med en öl i handen och tittade på: "Om du inte bryr dig om barnen imorgon skär sig när de leker, då du kan gå in nu" och "Nu förstår jag varför du fick komma, det inte bara var för de torra strumporna, det är något lite extra över dig. Men det tog tid att se."
Blev stående med Luis och Mike nedanför Ramberget, taxistrul, och att ta spårvagn var tydligen inte att tänka på. Luis pratade om Tvärtom-Bridge, vilket tydligen var Älvsborgsbron. Till sist kunde vi gå åt tre olika håll och jag var inte hemma förrän vid sextiden imorse. En kul helnattare, men gudars skymning vad jag känt mig utmattad idag. Vi skulle ha käkat frukost med Hanna imorse innan hon gick till jobbet, jag och Sanna, men vi avblåste det när det bara var sex timmar kvar och festen fortfarande pågick.
Jag tog en enda bild under kvällen. En dålig. Den här.
