Alma Drake ritar

Kulturnatteriet börjar bli en vana, en fin sådan. Igår hade jag och Rebecca bokat bord på Bombay Palace, en populär indier vid Heden. Jag är annars inte så imponerad av indisk mat, tycker det mest är ris och gryta vilket väl inte är så spännande, men deras butter chicken var riktigt god. Naanbröden var stora som tefat, och vinglasen välfyllda. På Bergakungen mötte vi senare upp med hennes Mats och en av hans kollegor, och tog ett glas innan filmen. Django Unchained, Tarantinotwistad och alldeles underbar, rekommenderas verkligen! Den var nästan tre timmar lång, så jag var inte hemma förrän vid ett.

Trött fredag, men rätt skön. Fredagsfika, stimmigt och glatt, följt av teammöte, som vanligt. En tur till Alpa för att skaffa grillad ciabatta att äta vid skrivbordet, har blivit lite för många sådana luncher på sistone.

Nu ikväll har jag sett Den Ovillige Fundamentalisten på Roy, också en väldigt bra film. Fullsatt. Pakistansk kille tar sig via universitetet till ett kontor i World Trade Center, flygplansattacken sker medan han är på affärsresa och väl hemkommen är det sedan inte så lätt att gå obemärkt på Manhattan. Tänkvärd, och huvudrollens Riz Ahmed tyckte jag mycket om.

Kom ut i natten mellan fredag och lördag och fann polishästar på Avenyn, och vingliga kids lite varstans. Den här tanten satte sig på bussen, tryckte in hörlurarna och åkte hem. Coldplay stängde ute allt härjande, jag lyssnade en hel på dem när jag var ute och reste men det är två år sedan nu, och så särskilt mycket Clocks och liknande har det inte blivit sedan dess. Nu har Chris Martin hittat tillbaka in i min vardag igen.

Sitter sedan en timme tillbaka paketerad i en filt i soffan, har äpple/kaneltryfflar på avsvalning på spisen och på fyran börjar precis en spansk skräckfilm. Bästa tiden på dygnet.