Alma Drake ritar

Lunchlådeplanerna föll totalt under den sista veckan på jobbet - alla luncher åts ute, i olika sällskap. På torsdagen stannade jag till på Vasaplatsen, på väg mellan mina två campuskontor, och fick en fin långlunch med Maria och hennes Ida. Man behöver pallra sig iväg ut emellanåt, det ger energi att lämna de invanda väggarna för något annat och just Maria var det alldeles för länge sedan jag träffade.

Fredagen var inget undantag, restaurang Äran serverade god rostbiff och Rebecca bjöd på en glass på bryggan efteråt. Där satt vi på det varma bryggträet och småpratade i solen med utsikt över älven - det är allt en fint läge vi har på Lindholmen, jag är väldigt förtjust i omgivningarna och hänger ibland kvar där efter arbetsdagens slut bara för att andas.

Försökte förklara för doktoranden från Bangladesh att det är viktigt att han tar ut sina semesterdagar, inte bara de gånger han tar med sin dotter på läkarbesök, utan för att han behöver ha helt lediga dagar emellanåt: "Vacation is time for you to be you".

Det ska jag vara nu - mig själv, i flera veckor. Semesterns första dagar har inletts med ljuvliga vakennätter och dåsiga dagar på balkongen. Jag bryr mig inte längre om att vara tyst efter midnatt, jag spelar musik och sjunger högt och överröstas ändå av motorcykeln som ett par nätter i rad har provkörts vid tresnåret.

Från balkongen blåser ljum kvällsluft in och jag har planer:  blanda en iskaffe, och se om sista säsongen av ett älskat Lost. Seriernas serie, som får alla andra att verka i bästa fall knädjupa.

Det är sommar, och livet är gott.