Alma Drake ritar

Och sedan, helt obegripligt, tillbaka till jobbet igen. En ovanligt tillkrånglad betygrapportering, och klåpare inblandade, och det var bara att masa sig tillbaka för att det skulle bli så få problem som möjligt för studenterna i slutändan. Svart i korridorerna, jag lät musiken eka på mitt våningsplan och framburen av det tidigare vinet gick det på det hela taget bra. Gick vid midnatt.

 

Tröttmössa på hela fredagen, åkte via Bjurslätts Torg och kattvaktade för sista gången efter jobbet. Väl hemma kunde jag inte göra annat än krypa upp i soffan, äta sallad från Coops självplocksbuffé och se de sista sex avsnitten av Lost. Så var boxen varvad, igen. Fullkomligen älskar den, gråter varje gång ögonen ur mig under det allra sista avsnittet. Miljöerna, skådisinsatserna, manuset, gaaah...

 

Påbörjade ett par olika ritprojekt under lördagen men det blev mest skräp av alltihop, fingrarna lydde inte. Så är det ibland, fick i alla fall till ett par skisser. Lidqvistarna hörde av sig som de änglar de är och bjöd in på grillkväll, älskar att ha sånt folk bara en liten bit bort. Elvis hade talat om för grannbarnet att vi skulle äta apa, måste sluta skoja med honom om sånt... Medan föräldrarna blandade drinkar och grillade kött (inte apa) så ritade jag och favoritbarnet "en hemlig rörmokare", gömde honom och lekte med polislegot. Alla hamnade förr eller senare i fängelse i legopolisstationen, ofta med en schäfer i samma cell. Till och med polischefen själv.

 

God middag, Tyra käkade majs och pekade med de tjocka fingrarna, och den lille parveln berättade med darr på rösten om hur han fått en snigel på foten och att snigelslemmet inte gick att få bort ens med äckligt Barbapappa-schampo. Innan han somnade hann han även tala om att han tycker om mig lika mycket som sin bästis Bosse, det känns stort när det kommer från en snart femåring! Elvis har alltid varit en favorit, och jag misstänker att han vet om det.