Alma Drake ritar

Filmfestivalen går mot sitt slut, och snön börjar smälta. Jag smälter jag med.

 

Annat av den kalibern är allt jag hade i frysen. Fick för mig att frosta av den i fredags natt, hällde upp ett glas vin som motivation och slängde sedan ut alla förvaringslådor på balkongen, i en snödriva. Glömde kvar dem under lördagen, drog till filmfestivalen och kom hem åtta timmar senare, då hade vädret skiftat till plusgrader och det mesta hade blivit blött i kanterna, Slängde räkorna och brödet, men behöll laxen och frukten, det bör tåla omfrysning.

 

Såg Pionjär i fredags, på Draken. Norsk konspirationsthriller, om provdykningar i Nordsjön på 70-talet. Rätt ok, en kille stängdes in i en tryckkammare, kändes som mina egna trumhinnor skulle sprängas... Lördag: norska I am yours på Roy, Ola Rapace i en dryg roll och en huvudroll med dubbla kulturer och stor ensamhet. Jag var lite svalt inställd först men efter att ha hört filmmakaren prata tyckte jag bättre om den. Ofta är det så.

 

Lite bibliotekshäng, lite kaffe och bok på Vasagatan och sedan The Weight of Elephants på Handels. Mycket vackert filmad, snöpligt slut men fantastisk fram till det, grabben det kretsade kring var en ruskigt duktig skådis. Och så fanns ju det torra gräset och de vita husen på Nya Zeeland, Invercargill närmare bestämt.

 

Hade tänkt teckna igår men fastnade vid datorn och TVn istället, plötsligt var det natt och dags att sova innan det idag bar av till Chalmers för att se Dallas Buyers Club, denna gång i sällskap av Jenny. Som väntat en riktigt bra film, Oscarstippad och det skulle förvåna mig om den inte tar hem minst en statyett. Slog mig ned på kontoret ett par timmar, jag var inte ensam, vilket väl kan ses som lite sorgligt. Och så festivalens allra sista film för mig; Ferox, på BioPalatset. Isländsk, med den underbara originaltiteln Falskur Fugl.

 

Så helgen har gått i en rasande fart, och dessutom är januari över. En tolftedel av året har redan gått. Gudars skymning. En hel tolftedel. Bara elva sådana delar kvar.