Alma Drake ritar

Fyra minusgrader bara, så nukleär vinter är väl att ta i, men JÄGARNS vad kallt det varit denna helg när jag promenerat fram och tillbaka till Draken, och stått i kurer och inväntat spårvagn. Näsborrarna har fryst ihop, jag har huttrat, trots vinterkläder.

 

Igår såg jag två filmer: nyazeeländska "Shopping" på Handels, lite fint caféhäng medan jag väntade på nästa och så "Stockholm Stories" på Draken. Kollegan Johan satt också i publiken, vi var nöjda efteråt, bra film, men med lite otroliga inslag. Som om man som hemlös skulle tacka nej till en lägenhet av princip... Men jag är svag för Jonas Karlsson, det är jag, och filmen bygger på hans noveller. "Shopping" innebar en barndomsskildring på 80-talet, jag fick se rullande vågor och NZ, jag var nöjd.

 

Idag visades första filmen på Chalmers så jag åkte in till kontoret och jobbade lite, det behövdes. Ändå hann jag inte allt jag skulle, men jag hinner logga in mig på webmailen innan midnatt idag och fixa det. Skräpjobb. För stunden.

 

Sedan var det alltså film igen: "The Zero Theorem". Skaparen Terry Gilliam var där, jag älskade "De 12 apornas armé", men denna framtidsvision var aningens för skruvad. Cristoph Waltz är dock en stjärna vad han än tar sig för. Fick skynda vidare till Draken efteråt och hann inte stanna på frågestunden med Terry, det var dags för film #4: "The Quiet Roar". Fin titel, och en vacker film. Ibland glimrade den till och kändes, men sedan blev den för långsam igen. Jag måste fundera lite på vad jag tyckte.

 

Var tvungen att gnugga mig i ögonen när jag insåg att det redan är söndag, det är väl nackdelen med filmhattandet, att det går åt så många timmar. Jag är inte redo för en ny vecka än, låt mig få ha helg bara lite till...