Lördag den 7 juni 2014

Jag minns inte när det hände, men jag minns hur det kändes. Då, när måsskriken inte längre betydde sandstrand och semester, utan betydde hem.
 
Inatt upplevde jag det igen. I lämmeltåg på väg från konserten kryssade jag mellan yra Borlängebor som tappat bort McDonalds, tog smågator och van mark och kände mig... hemma.
 
Inatt är Göteborg mitt. Mitt och Håkans.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0