Torsdag den 30 juli 2015

Tvära kast mest hela tiden, upp och ned och sedan lite åt sidan. Det finns så mycket att se och göra och det drar en i flera olika riktningar samtidigt. Hur ska man veta vad man vill, vad man ska satsa på? Vad man ska lägga åt sidan? Varför tar man inte bättre vara på sina dagar? Varför är passerkortssystemet fortfarande en gåta för våra GU-studenter, och varför villkorar Antagningen så solklara fall? Va? Så mycket liv, så lite tid. Och så mycket strul.

 

Och då, plötsligt, definitionen av lycka. Längst ned i kylen, den halva kebabrullen man sparat från lunchen och som fallit i glömska under eftermiddagens toppar och dalar. Oj oj oj. Aldrig har väl kött avskavt från pinne smakat bättre. Tack, kebabdjuret. Nu orkar jag lite till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0