Alma Drake ritar

Tio dagar senare.

 

Det låter som en zombierulle.

 

Vardagen rullar på i ungefär samma takt. Har fullt upp om kvällarna, fattar inte hur det går till. Frukost på Steinbrenner, fika på Waynes, AW på Posthotellet. Lindahl har varit i stan och det blev middag och häng på Vårflods med storfamiljen. Helgen som gick var Marwa & Robin här, Robban gav oss showbiljetter i julklapp och nu var det dags! Käkade hotellfrukost och drog runt på stan under isigt snöregn, gick vidare till att dricka cava framför spegeln medan vi sminkade oss. Park Lane och krogshow a la 80-tal resten av natten, trerätters och vinslurkande och jag skrek sönder rösten på The Final Countdown. Lillebror har också hälsat på, hållit föredrag ute vid Delsjön. Slutsålt på ingen tid alls, jag hann inte tipsa någon. Hann bara ge bort min fribiljett till min författare, det kändes viktigt att de två fick träffas.

 

Har haft en tonårskatt boende hos mig den här veckan. Hon är ljuvlig när hon sover i mitt knä, på min mage, och inte lika ljuvlig när hon jamar ihärdigt klockan fem om morgonen, eller när hon klöser på allt utom klätterträdet, och biter i allt. Sladdar, lampor, penslar, väskor. Innekatt är nog inte modellen trots allt.

 

Madame Curie själv verkar dock oförskämt nöjd.