Alma Drake ritar

I onsdags blev jag upphämtad på campus av min författare, Staffan. Vi skakade hand där i bilen, och så var en ny vänskap i rullning.

 

Sedan körde vi mot Lerum. Jag kartläste oss på rätt väg i början och i slutet, där i mitten hamnade vi i Jonsered men det är glömt nu. Väl framme fick vi träffa urgulligt förlagsfolk, vi fick fika och prata och bläddra i böcker på deras loft. Jag hade kunnat stanna kvar hur länge som helst. Fattar inte hur jag har kunnat ha sådan tur att jag tussats ihop med den absolut trevligaste författaren på Sveriges mest omtänksamma bokförlag.

 

Vi fick med oss ett par kartonger böcker därifrån, nu ska Fiskeoturer spridas över landet! Det har börjat bra.

 

Jag har varit rätt trasig sedan dess, en förkylning har flyttat in för att stanna. Just nu är status att rösten är helt borta, men det är förstås fint för grannarna som slipper lyssna på den eviga duschsången. Det trista är att det inte blev något Varbergs-spa med Elisabeth igår, och inget omkramande av hemvändande Thailandssemestrare idag. Jag stannar inomhus och tittar ut på snöblaskstormen, och drömmer bokdrömmar istället.