Alma Drake ritar

Dessutom funderar jag, och reser. Fingrar på penslar, äter havregrynsgröt på udda tider och skriver. Här pågår ett bloggande, när andan och vardagen faller på. Jag ser den som en fristad, och en kom-ihåg-lapp. Kom du istället hit som nyfiken på mina teckningar så hittas sådant i den skära kolumnen till höger; under rubriken Kategorier finns med stora bokstäver en PORTFOLIO. Hej, och välkommen hit.

Helgen den 16-17 januari 2016

De många långa stegens helg.

 

Rätt fin känsla att vakna i London med två lediga dagar framför sig. Jag promenerade ned till och in i Hyde Park, slog mig ned på Serpentine med en mugg varm choklad och planerade bokbilderna för mitt vårprojekt. Nu vet jag vad jag ska rita var, dags att försiktigt börja skissa. Traskade sedan genom hela Hyde Park, tillsammans med en rätt stor del av stadens invånare. Fick syn på gröna papegojor i ett träd vid vattnet, jag vet att de tål kyla bättre än man tror men det kändes ändå väldigt exotiskt. Tjocka och uppburrade, småkvittrande, hur söta som helst men lite svårfångade på bild.

 

 

Hittade till Cass Art (lycka!) och köpte färg och målarduk, jag behöver tavlor på väggarna. Ägnade en god stund åt Waterstones, stor bokhandelskedja. Såg nya Star Warsfilmen, det var hög tid och den var ok. Brittiska biosalonger är inte så nedsläckta som man är van vid.

 

Tassade försiktigt upp för trappen när jag kom hem, klev över en konfirmand som pratade i telefon och var så tyst jag kunde eftersom jag visste att det pågått inspelning av luciasånger i kyrkan under eftermiddagen. Famlade i mörkret, visste på ett ungefär var lysknappen satt och hittade den. Det var bara det att på nästan samma plats sitter även en likadan switch kopplad till en larmklocka, jag hoppade högt och det gjorde nog resten av huset också. När jag sekunden efter slog av den så tystnade larmet och pianospelet inifrån kyrkan återupptogs, jag är _rätt_ säker på att inspelningen var över och att körfesten tagit vid. Pinsamt annars, vi hade pratat tidigare om hur jobbigt det skulle kännas om man på något vis sabbade inspelningen. Förutom det så stängde jag till en dörr i trapphuset eftersom det var en del spring av konfirmandfötter där sen kväll, det var helt enligt plan men det vi inte räknat med var att dörrens kodlås skulle sluta fungera. Stackars Alex kom inte in, han fick ringa Kristina som kom ned och öppnade. Inte min dag igår, rent fastighetsmässigt.

 

Det har doftat snö om luften idag, men jag har inte sett någon. Möblerade om lite i rummet, hittade fler dammråttor än jag lyckats skrapa ihop på bara en vecka. Städfirman var tydligen här två gånger men det var en halvhjärtad insats. En matta och ett bord, sedan har jag nog allt jag behöver. Undan för undan ska jag sedan sätta lite prägel på rummet.

 

Viktigast ikväll var att se London Lumiere, ljusinstallationer spridda över staden en januarihelg varje år. Jag gjorde det med besked. Fönstershoppade mig Oxford Street fram och kom bort till Oxford Circus. Insåg att de stängt av Regent Street så det var fri lejd hela vägen ned till Picadilly, massor av folk i rörelse denna kalla söndagkväll, hur kul som helst! Vid Oxford Circus svävade ett moln högt över gatan, när jag fortsatte nedåt såg jag svävande luftskepp, en gnistrande fasad och en elefant, komplett med snabeltrumpetande och stampljud. Vissa vägar var delvis avstängda, man kunde myllra tills det i omgångar kom taxibilar körande. Breda folkströmmar. Leicester Square var fullt av neonljus, och nere vid Themsen var Westminster Abbeys hela fasad upplyst av ljus. Härifrån tog jag tuben upp till Kings Cross och tittade på filmer projicerade på husfasader, ljussatta tomflaskor, en regnbågsbur.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att ha gått i princip konstant i fyra timmar började jag bli riktigt trött. Kings Cross svämmade dock över av folk, perrongerna stängdes tillfälligt så istället för att trängas och vänta kände jag mig tvungen att fortsätta gå. Tog sikte västerut, efter några kvarter kom jag till Euston. Trodde jag var på Euston Square, vilket hade varit perfekt. Istället fick jag åka tillbaka till Kings Cross, byta och sedan ta en sista tunnelbana hem till Edgware Road.

 

Har parkerat mig på sängen nu, trött i tassarna men nöjd.

 

 

 

 

Oj Anna, vilket äventyr du är med om. En liten nerv av avund gjorde sig påmind när jag läste. Jag som flyttade ihop vid 18 o gifte mig vid 19. Ingen tid att utforska världen (eller någon svensk storstad). Jag har annat. Men inte ljusshower i London eller papegojor i träden.
Vad jag förstår har du rest en del. Jag hoppas kunna göra det i framtiden.
Lycka till med ditt liv Anna! Fantastiska saker väntar dig!

Vad fina de var elefanterna!😌

Elisabeth: det där var luftskeppen, men nu ser jag dem som elefanter. Originalelefanten var projicerad mot en vägg.

Anna: du har gott om tid att resa om det är vad du skulle vilja! Världen ligger kvar där ute och väntar. Min dröm är att kunna kombinera jobb och resande; som illustratör borde det ju kunna gå, någon gång så kanske... Förresten är det ju nästan det jag gör nu.