Torsdag den 31 mars 2016
Bra kvällar, som den här, åker man efter jobbet direkt hem till Helen i Willesden Junction. Simon dyker upp, man har en kelig presidentkatt i knät och man glömmer äta middag, men man får vin. Det är bra kvällar det.
Onsdag den 30 mars 2016
På måndagen låg staden fortfarande i påskdvala. Jag googlade gallerier men det mesta var stängt; det blev Tate Britain nere vid Themsen. Det blev ett stopp på Foyles bokhandel och det blev Itsu-sushi, och det tog mig totalt sex timmar att traska mig igenom alla gator och moment. Bitvis sol, bitvis hällregn. Fantastisk eftermiddag. Tanken var att trötta ut tassarna och det lyckades.
Nu ikväll blev det utomhuspub, stamstället The Chapel var fullt av matgäster så vi hängde på deras lilla veranda under infravärme. Väldigt mysigt, det är definitivt en ny årstid. Gick om Donken på vägen hem, första gången sedan flytten hit och vilken massa smarr det finns här! Blev några bitar friterad kyckling - förkastlig industri, men ligger fint i magen nu... Skaffar mig karaktär en annan dag.
Efter söndagens projektfria minuter är jag nu med i matchen igen. Inne i huvudet bubblar det nästan över av alla idéer jag vill sjösätta, senast igår hittade jag tillbaka till Opals barnbokstävling i Sven Nordqvists anda. Deadline 15 april, svårt att hinna på två veckor men milda makaroner så roligt det vore att få finurla ihop ett bidrag... Viktigt blir att inkorporera gammalmodiga uttryck som just den pastareferensen. Jag tror Haddockska uttryck blir för färgstarka. Spar rullsvansaporna och de plattfotade analfabeterna till gånger då det verkligen ska rytas till.
Annat på önskelistan: delta i novelltävlingar, och måla tavlor föreställande onda clowner. Hm, går kanske att kombinera...?
Söndag den 27 mars 2016
Fick den satta inlagan av förlaget i onsdags, den såg jättefin ut! Sedan dess har både jag och författaren på varsitt håll trixat med detaljer och justerat både text och bilder. Imorgon skickas inlagekorret tillbaka och så tar vi en vända till. Älskar detta stadie i bokproduktionen, man anar utgivningen och det har blivit en riktig bok av skisser och textstycken! Framsidan känns bra den med, men den ska filas på lite till. Måste säga att det är ett fantastiskt förlag vi har att jobba med.
Så, förutom bokjobb, har de senaste veckorna innehållit annat än det och kontorsjobb? Jodå, ett par grejer. Var på ett föredrag av journalisten Kajsa Norman en kväll, hon pratade om sina böcker. Köpte den om Sydafrika, ser fram emot att läsa. Det har gräddats våfflor på Ung i London, och vi har haft ett SISA-event här om att studera i Storbritannien. Simon har hälsat på och jobbat några dagar innan han börjar på riktigt i april, och vi har varit i St Pauls Cathedral där kragarna förnyat sina löften. Detta blev den skönaste bilden från den dagen, innan vi gick till The Banker och åt stans största Fish&Chips:
Helgen som gick hade jag mina efterlängtade Skånetöser här! Hanna och Sanna hittade hit fredag kväll och bjöd på en kalashelg. Stegräknaren fick jobba hårt. Tapas här hemma, shopping på Primark, vandring i SoHo och Covent Garden. Burgare och sushi i Marylebone, och trask och lite shopping i Notting Hill. Riktig kvalitetstid. Redan innan helgen var slut hade de bestämt att återvända.
Påskhelg i skrivande stund. Prästgården ställde till med påskmiddag för oss som var kvar i huset plus två gäster, gamla Chalmerister. Vi blev ett gäng på tio, rolig kväll! Lax, lamm, potatisgratäng, hemmagjord valnötssnaps. Sånghäften. När vi var mätta startade den traditionsenliga äggjakten: Michael gömde påskägg i kyrkan och det gällde att hitta sitt eget med särskilt snöre runt.
Byggde ihop Kinderleksaker och käkade godis en stund innan påsknattsmässan: den startade nedsläckt och blev ljusare efterhand. Till sist brann alla ljus och det serverades prosecco i altargången. Gillar denna församling.
Satt uppe hela natten, somnade så småningom och väcktes av kören som övade. Strax därefter kyrklockan och orgeln. Börjar kännas hemtrevligt. Avslutade just det sista bildfixet med Saga & Simon. Nu ska jag luta mig tillbaka mot kuddarna, se några avsnitt av "30 grader i februari" på SVT Play och bara gotta mig i känslan av att vara helt färdig...
EDIT: Det höll inte särskilt länge. Efter tjugo projektfria minuter plockade jag upp det som ska bli projekt #2 för året: min och Staffans bilderbok. Lika bra när jag nu har tempot uppe, och det är bättre med lagom takt under längre tid än panik-rit under koncentrerade veckor. Någon deadline har vi inte satt än, det här får växa fram under månaderna som kommer. Ett väldigt spännande projekt är det, mer info när det börjar sätta sig lite.
Tisdag den 22 mars 2016
Bilderna till den senaste boken skickade jag in vid halv fyra, natten mellan söndag och måndag. London sov. Den bild som ska vara på insidan av pärmen sitter jag med nu, inskick inatt, sedan har förlaget allt de behöver.
Att få göra böcker är fortfarande det roligaste jag vet, men stundtals sliter det på kroppen. Lite som att få en jättekram av en pandabjörn. Ren lycka, och gosig päls runt omkring, men efter några timmar börjar det bli svårt att andas, och klorna skär in i ryggen. Ändå värt det.
Pandakram. Det är grejer det. Nu kryper jag tillbaka in i den.
Söndag den 6 mars 2016
Klockan är nu söndag kväll, och jag har suttit växelvis i sängen och vid skrivbordet och ritat tolv timmar i sträck. Gudars skymning, vad man kan ge sig in på. Väldigt typiskt mig så har jag förutom bokjobbet även illustrerat till nästa nummer av Kyrkobladet som kommer ut nästa månad. Det blev mer ambitiöst än jag först tänkt, tre bilder som ska spridas över ett uppslag. Kan eventuellt ha råkat rita sötaste solen i den processen; blir glad av att se den, får mig att vilja byta profilbild. Till sol.
Jobbade halva lördagen eftersom chefen är på resande fot kommande vecka, och vilken tur man kan ha. Helgen har duggregnat bort, men i fredags kunde jag lämna kontoret redan vid lunch och ta en solig långpromenad i Regents Park och äta lunch på en parkbänk bland en massa Londonbor som gjorde samma sak. Såg en massa blommande magnoliaträd, såg ut som tätt sittande flockar av rosa sparvar. Om skräpet som är blogg.se hade låtit mig ladda upp en bild på sparvarna och på solen hade jag gjort det. Finns på Instagram.
Förutom att vädret lockade så var det förresten inget alternativ att gå upp till mig - orgelstämmaren var här, och för er som inte vet kan jag dels berätta att orgelstämning går ut på att låta en pipa i taget pipa ljuda ihållande, dels att jag bor fem meter från orgelläktaren... Nu förgylldes min dag endast av den sista timmens tjut efter att jag tröttnat på att gå i park, vilket förstås även var de allra ljusaste piporna.
Som bränsle och underhållning har jag plöjt P3:s dokumentärer hela helgen, och musikallistor på Spotify, och Game of Thrones. Såg till och med avsnitt 9 säsong 3 - gaaah, avsnitt 10 hade jag bara i en konstig oöppningsbar fil och avsnittet innan som var så bra, alla dog! Robin har lovat att rädda upp misären, fint med sådana vänner.
Veckan som gick: det var Ung i London, det var ambassadsmöte. Det var ett halleluja moment när jag fann extra spetsar till ritplattans penna i en lucka på baksidan; har slitit ut det första stiftet, helt platt på ena sidan var det och därmed vasst.
Jag förvarnar nu om radiotystnad. Deadline för boken om två veckor, men den helgen har jag finbesök och vardagskvällarna är till viss del uppbokade, så de facto deadline om en dryg vecka. Jag spår vakna nätter och trötta fingrar, och jag spår en fin slutprodukt.
Tisdag den 1 mars 2016
Jag går ständigt runt och drömmer om att bo i Visby off season, i en kombinerad skrivarlya/ateljé belägen innanför murarna. Den tanken har funnits med mig ett bra tag nu. Där ska jag vanka omkring på kullerstenen och följa havet genom alla årstiderna, andas dimma och äta saffranspannkaka och lära känna gotlänningarna. Igår kom det sig att jag började prata om det med kollegan Åsa som själv bott länge på Gotland, och när man väl blåst lite på glöden så är det som förgjort...
Samma kväll läste jag nyheten att Josefin Nilsson gått bort. Älskade henne i filmen Adam & Eva, och tyckte alltid att hon verkade vara en sådan sympatisk människa. Och så lite klingande gotlandsmål på det. Hon blev bara 46 år gammal, och jag insåg än en gång hur kort livet kan vara och hur lite man vet om vad man kommer att hinna med.
Alla hanterar vi döden på olika sätt. Jag hanterade Josefins genom att ställa mig i Visbys bostadskö. Av nyfikenhet klickade jag mig fram till en 2:a, vet inte ens på vilken sida av muren den låg. Den som låg först i kön av alla de som anmält intresse på den har över 5 000 ködagar. Jag har en dag. Men, och det här är viktigt; jag har en dag.
