Alma Drake ritar -

Söndag den 23 april 2017

Tio dagar senare har en evighet gått.
Jag borde lägga upp bilder. Jag borde ta bilder.

Sista dagarna på ön inleds nu; sedan sist har jag jobbat långa pass med att färdigställa bokbilderna. Kikade igenom alla i en följd härom dagen och inser att jo, det blir nog en fin bok och den blir dessutom klar i tid. En vecka kvar till slutleverans.

Förutom det har Visby fortsatt att leverera. Kan inte se mig mätt på gränderna, vandrar lika lyckligt runt där nu som i mars. Espresso House har blivit ett andra hem, vågar inte tänka på hur många timmar jag och Nils har tillbringat där med varsitt skissblock och kaffe som hela tiden fylls på. Samma Nils stuvade in mig och kompisen Fritz i bil och så drog vi till Lärbro en dag och tittade på konstutställning, samt hämtade hem Nils skulpturer som också varit med. Fikade sluttampskaffe (gratisslurkarna längst ned i termosen) och körde hem genom ett vinterlandskap. Gick hem i lappvantesnöfall.

Samma trio hängde en eftermiddag på Almedalsbiblioteket. Ockuperade ett bord, åt medhavda knäckemackor och köpekaffe, bläddrade i böcker och pratade om allt möjligt och hade det sådär fint som man har det ibland. Gott sällskap och doft av snus, sånt gör mig glad. Laxpastafix här hemma och fortsatt skissprat medan det blev kväll. De flesta andra solnedgångar ser jag faktiskt, en av fördelarna med öliv.

Hämtade upp Aaron en eftermiddag, vovven blev tokglad. Kikade på havet, rullade i sand (Aaron) och låg i solvarmt Nordergravsgräs (båda två) och hämtade samma tennisboll tvåhundra gånger väl hemma i trädgården.

Lunchat med Inger, på ett ställe jag aldrig minns om det heter Hedvalls eller Hedbergs, men fin soppa hade de iaf i sitt mysiga källarcafé och någon slags snickerskaka till efterrätt, omnom. Igår kom Lina till stan för jobb, vi käkade middag på Bageriet och hamnade sedan på Bolaget. Väldigt glad för mina nya bekantskaper här, jag & Lina pratade resor och smed sommarplaner - tanken på att återvända är det enda som kommer att hålla mig från att gråta när jag måste sätta mig på flyget om en vecka.

Det finns mycket fint i att komma åter till Göteborg, men jag längtar redan tillbaka hit innan jag ens hunnit lämna ön. Gott betyg till en plats det. Har den senaste timmen suttit smått apatisk på min säng med en Varma Koppen Kantarell i handen. Sov dåligt inatt, ingenting förrän en stund imorse om man ska vara uppriktig. Hemresefebern börjar infinna sig.

Imorgon kommer äntligen mamma och Lili hit och gör mig sällskap i tre dagar, det ser jag fram emot! Och innan det ska jag försöka skaka av mig tröttman, kamma till mig och ta ett stort fång tulpaner med mig hem till grannen, för där vankas det tjejmidddag. Än finns det dagar kvar här.

2017-04-23 @ 14:46:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fredag den 14 april 2017

Det här att flytta till en plats där man inte känner någon med plan på att isolera sig, och ändå inte tycka sig ha tid att blogga om det? Märkligt. Tiden går visst snabbt när man har det bra.

Detta har hänt.

Gitte bjöd in till eftermiddagsfika i deras fina bungalow, himla trevligt förstås. De bor urfint med havsutsikt och uteplats, i en smart inredd liten box på Novi strax bortom sjukhuset. De behövde dessutom hundvakt några dagar senare, så jag flyttade helt enkelt in. Gitte lämnade över en bäddad säng, chokladmousse och en glad jycke, så det var inget annat än ren lyx att få bo där. Jag och Otto, även han brun labrador, gick långa promenader längs havet och doppade tassarna först i vattnet, sedan i sand. Det tuggades pinnar och nosades i vinden, och en morgon fick han springa av sig på Klockargårdens baksida. Det låg en bortglömd innebandyboll i ett hörn, den är sig inte lik post-Otto.

Jag minns att jag satt vid den gamla skogsglänteruinen i vårsolen och lyssnade på fågelkvitter samtidigt som solen sjönk. Jag minns också att jag satt på biblioteket både när Londonattacken skedde och när lastbilen mejade ned människor på Drottninggatan. Lika overkligt båda gångerna. Jag hade tur och har ingen koppling till de döda eller skadade varken i London eller Sthlm, men känner naturligt stark koppling till båda platserna. Närhetsprincipen, det som sker nära känns mer, och de där två terroristdåden kändes verkligen.

Lillebror fick ett infall och köpte flybiljett hit, aldrig blivit så glad över en impulsshopping. Redan fem minuter efter att han kommit in i huset fann jag mig stående i musikrummet med en kartong pastellkritor i handen som jag bara inte kom mig för att lägga ifrån mig, medan Sockan spelade och sjöng "Glimmande nymf" på akustisk gitarr. Där och då behövdes inte någonting annat.

Förutom det så ägnade vi de tre dagarna åt att ha långa skrivarlyor på Espresso House, hitta sushihak, titta på solnedgång, andas havsluft, se på film och skratta åt tramsighet. Sista natten bodde vi på Clarion, Anders hade fått ett bra erbjudande så det blev ett glas i baren och lobbyflygelspel, middag på Kitchen and Tables, Game of Thrones, hotellnatt och nästa dag en tretimmarsfrukost. Goa grejer. Åt indiskt till lunch och sedan var man tvungen att krama hejdå även om man hade kunnat fortsätta hänga i några veckor till. Tröstade mig med att gå och se Skönheten och Odjuret på bio. Odjuret alltså, så snygg kille. Trist att han blir en människoprins i slutet.

Skärtorsdag igår, och familjen Lidqvist var på besök på ön. Mötte upp med Mattias, Elvis, Tyra & Hilda och barnen bubblade om Pokemons och allt möjligt som de inte fått berätta sedan vi sågs i somras. Gullungar. Vi sällade oss till den årliga påskparaden som utgår från Östercentrum och på grund av enorm uppslutning tog en timme på sig att snigla ned till Almedalen där alla utklädda barn fick ett påskägg. Tyra somnade i vagnen, Hilda fick sitta på pappas axlar och Elvis sjöng Zlatansånger. Jag fick påskhareteckningar av de stora barnen, Elvis ritade mustasch och ögonfransar på sin. Älskar den där lilla familjen.

Vinkade av och gick sedan hem till Nils och Line. Fick köttbullar och påskgodis, och klappa katt och prata tavelprojekt och fingra på penslar. När jag gick över torget senare samma kväll fick jag en del blickar, antagligen för att jag fortfarande var sminkad som påskkärring efter påskparaden. Lina stod i köket och lagade mat när jag kom hem till Klockargården, jag hade lagt ett påskägg i hennes rum för att muntra upp jobbhelgen, det fungerade visst.

Påskhelg alltså, och inte heller i år är jag hemma. Det känns ändå bra, Sockan var nyss här, mamma och Lili kommer snart. Lilla farbrorn saknar jag förstås men han har fått påskhälsning skickad till sig och det blir säkert chans att ses i sommar. Bosätter man sig på en ö får man finna sig i att man inte alltid kan ta sig därifrån.

Förrän det är dags, vilket det är snart. Från 1 maj hittas jag återigen på Lundbygatan. I Kyrkbyn, på Hisingen, i Göteborg. Blir Västkustbo, igen. Jag längtar hem, efter staden och vännerna och allt jag inte sett på 1 ½ år, men det betyder inte att det blir enkelt att lämna den här ön.

2017-04-14 @ 18:19:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Söndag den 2 april 2017

Lägger en fin vecka till handlingarna. Snart startar en ny.

Solen har mestadels visat sig, så det har blivit ett par hundpromenader vid havet. Domprostgården är bra snäll som lånar ut sin vovve. Aron nos är kartläsare, vi hamnar lite varstans. Ofta blir det någon gång under promenaden rullning i solvarmt gräs, och i torsdags badade vi. Vågade faktiskt ha honom lös i strandkanten occh det var som ägaren intygat inga problem: fullt fokus på pinnen som kastades och hämtades. Jag tröttnade innan han gjorde det.

Boken tar form, sakta men säkert. Ägnar mig just nu mest åt att skissa klart och att redigera konturer på det som är renritat. Har även sparkat liv i vårt avsomnade apboksprojekt, det har gått lite i vågor och den senaste tiden har annat kommit emellan och stoppat upp. Privatliv, andra bokprojekt, seg respons från kliniken vi haft kontakt med. Nu har det dock lossnat och tanken är att jag ska färdigställa även de bilderna. Inte så värst mycket kvar, finlir och några justeringar och insida pärm, får viga ett par dagar enbart åt aporna så ska det nog ordna sig. Så får vi hålla tummarna för utgivning efter det.

Håller även en tumme för det bokmanus jag skickat in mina bilder till, hoppas på att gå vidare till nästa omgång där man får provskissa karaktärerna. Tummen till trots tror jag det blir svårt, konkurrensen är hård men man vet ju aldrig, ibland har man tur.

Den här helgen jobbar Lina i kyrkan och hon sover därför i Klockargården, i rummet bredvid mitt. Igår kväll åt vi middag tillsammans på mysiga Amarillo, och gick sedan på lägenhetsfest. Franskt tema, vi hade köpt med oss ost och kex och fransk nougat men visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss, var det en stor eller liten fest? Stor fest, visade det sig! Fin lägenhet med en massa rum, och överallt var det folk. I köket var buffé uppdukad, och vid spisen fanns en creperie-station där man kunde grädda sina egna. På en dörr fanns franska låneord uppsatta, de franska utbytesstudenterna roade sig med uttal. Vid ett bord var en mustaschstation iordninggjord, klipp till din egen musche av svart papp. I vardagsrummet fick man gå loss med färg och penslar på ett staffli och det travade omkring en fransk bulldog i lägenheten. Många randiga tröjor och baskrar, Maria hade t o m bitar av baguette som örhängen. Vi drack bubbligt vin och pratade med en massa goa människor och hade det fint! Visby fortsätter att leverera.

Kände att en smula kultur var på sin plats denna söndag, så jag begav mig till Fornsalen. Traskade sedan i soliga gränder, scannade in nya teckningar på biblioteket och tänkte nu handla lax till kvällsmat och bege mig hemåt för att redigera de senaste bilderna och lyssna på repriser av Morgonpasset. Gott liv.

2017-04-02 @ 15:58:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()