Söndag den 23 april 2017

Tio dagar senare har en evighet gått.
Jag borde lägga upp bilder. Jag borde ta bilder.

 

Sista dagarna på ön inleds nu; sedan sist har jag jobbat långa pass med att färdigställa bokbilderna. Kikade igenom alla i en följd härom dagen och inser att jo, det blir nog en fin bok och den blir dessutom klar i tid. En vecka kvar till slutleverans.


Förutom det har Visby fortsatt att leverera. Kan inte se mig mätt på gränderna, vandrar lika lyckligt runt där nu som i mars. Espresso House har blivit ett andra hem, vågar inte tänka på hur många timmar jag och Nils har tillbringat där med varsitt skissblock och kaffe som hela tiden fylls på. Samma Nils stuvade in mig och kompisen Fritz i bil och så drog vi till Lärbro en dag och tittade på konstutställning, samt hämtade hem Nils skulpturer som också varit med. Fikade sluttampskaffe (gratisslurkarna längst ned i termosen) och körde hem genom ett vinterlandskap. Gick hem i lappvantesnöfall.

 

 


Samma trio hängde en eftermiddag på Almedalsbiblioteket. Ockuperade ett bord, åt medhavda knäckemackor och köpekaffe, bläddrade i böcker och pratade om allt möjligt och hade det sådär fint som man har det ibland. Gott sällskap och doft av snus, sånt gör mig glad. Laxpastafix här hemma och fortsatt skissprat medan det blev kväll. De flesta andra solnedgångar ser jag faktiskt, en av fördelarna med öliv.


Hämtade upp Aaron en eftermiddag, vovven blev tokglad. Kikade på havet, rullade i sand (Aaron) och låg i solvarmt Nordergravsgräs (båda två) och hämtade samma tennisboll tvåhundra gånger väl hemma i trädgården.

 

 

 

Lunchat med Inger, på ett ställe jag aldrig minns om det heter Hedvalls eller Hedbergs, men fin soppa hade de iaf i sitt mysiga källarcafé och någon slags snickerskaka till efterrätt, omnom. Igår kom Lina till stan för jobb, vi käkade middag på Bageriet och hamnade sedan på Bolaget. Väldigt glad för mina nya bekantskaper här, jag & Lina pratade resor och smed sommarplaner - tanken på att återvända är det enda som kommer att hålla mig från att gråta när jag måste sätta mig på flyget om en vecka.


Det finns mycket fint i att komma åter till Göteborg, men jag längtar redan tillbaka hit innan jag ens hunnit lämna ön. Gott betyg till en plats det. Har den senaste timmen suttit smått apatisk på min säng med en Varma Koppen Kantarell i handen. Sov dåligt inatt, ingenting förrän en stund imorse om man ska vara uppriktig. Hemresefebern börjar infinna sig.


Imorgon kommer äntligen mamma och Lili hit och gör mig sällskap i tre dagar, det ser jag fram emot! Och innan det ska jag försöka skaka av mig tröttman, kamma till mig och ta ett stort fång tulpaner med mig hem till grannen, för där vankas det tjejmidddag. Än finns det dagar kvar här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0