Alma Drake ritar

Har den senaste veckan haft fullt upp med att ha fullt upp. Förutom dagjobb och bokjobb (och alltför få timmars sömn) så har jag varit på bio med Amelie och Thomas. Två gånger till och med: Lion och Moonlight, båda på Barbican. Vi maxar umgänget och filmerna såhär mot slutet. Väldigt glad att ha träffat de där två fina människor. Läggs till bunten av vänner som jag minsann tänker behålla även när jag flyttar.

 

Ätit semla på Bageriet med Åsa, sett Sing med Chris, varit på ett sista YoIllo Talk i Shoreditch; How To Go Viral. Ett rum fullt av illustratörer som äter pizza och dricker öl och nätverkar. Minst sagt en dröm.

 

Och så i fredags: Leaving Drinks. Gudars skymning. Så rolig kväll, jag har verkligen sköna kollegor. I korthet: drinkar och mat på Grand Union vid Paddington Basin, mellanlandade i kyrkan där vi lekte charader och Lap In The Pan (den hederliga lapp-i-pannan-leken, gissa vilken känd persons namn som står på en dold lapp). Vid midnatt blev det utgång, hittade ett dansgolv vid Piccadilly. Smakade på lokalbefolkningen, dansade, vrickade till en fot på vägen hem och trynade först vid fyrahugget lördag morgon. Den dagen var ett enda segt töcken, precis som det ska vara. Släpade mig till The Chapel på kvällen, Alex bjöd på hamburgare och återställningsöl, fast den där ölen fick vara.

 

Karnevalsmässa söndag förmiddag, heliumballonger släpptes upp i kyrktaket och jag blev avtackad.

 

 

Samma kväll blev det middag hos grannarna, jag och Kristina bjöds på ett tokajvin som de sparat sedan sommarsemestern, sött och gott. Kommer att sakna de där mysiga kvällarna, vid det runda bordet.

 

Jag har introducerat min efterträdare och haft tre dagars överlämning, jag har kramat om cafévärdar och besökare och sagt hejdå och nu, för första gången, börjar det möjligen att kännas en liten smula verkligt.

Ritade en liten morgonsemla. Regnet formligen öste ned på taket utanför, stormen Doris tydligen, och när man vet att en lång dag väntar är det fint att låta fingrarna få teckna en stund. Tydligen ville de rita bakverk.

De senaste dagarna: det vanliga skrivbordsjobbet, ett par besök på The Chapel. Finfrukost, dvs Eggs Royale, på Natural Kitchen med Chris, och så gick vi runt och tittade på detaljer i The Wallace Collection. Båda har vi varit där tidigare men det är något visst med snoka runt i ett museum med en god vän. Vi häcklade rustningarna, det måste man. Hamnade i vårt eget cafés soffor lördag eftermiddag med det gäng som jobbade, Alex hälsade på och det hann bli lite kollektivkänsla igen. Kikade in i kyrkan på väg upp till mig, det vankades dop och jag mötte alumnifolk i dörren. Verkligen ett litet nav det här huset.

 

Övrig tid mest bokjobb, har mailat folk och skissat bilder och varit fånigt sugen på grönsaksjuice men inte kommit mig för att gå och handla.

 

Och det närmar sig av avfärd, steg för litet steg.

Monday Madness på Barbican varje vecka, så i förrgår kväll trotsade jag regn och kyla och mötte upp med Amelie och Thomas för £6-bio. Vi såg "Loving", visste inget om den innan men så fin film, blev lite småkär i den fåordige, manlige huvudkaraktären med klumpiga rörelser. Vackra bilder från USAs söder också , lågt stående sol genom åkergrässstrån och syrsor, älskar sånt.

 

Fortsatte filmtemat igår fast framför Netflix, så äntligen Ex Machina - så bra! Vet att jag är sist på den bollen.

 

Ikväll bryts sviten, ingen film. Istället Ung i London, eventuellt min sista jobbkväll här, nästa onsdag hoppas jag vara på föreläsning istället. Det blir absolut The Chapel senare, kroppen kräver Somersbys cider idag.

 

 

I fredags bjöd jag in grannarna Simon & Chris på middag. Tre flaskor vin senare fick de rumla tillbaka in till sig. Fint att få sitta runt ett bord och snacka bort en hel fredagkväll, sånt kommer jag att sakna.

 

Lördag morgon fyllde vi container nummer 2 med skräp från kyrkans alla förråd, en stor del av veckan har gått åt till att röja, väldigt skönt att få ordning på utrymmena och det egna kontoret. Så dags nu, lagom tills jag slutar har jag fått den ordning jag vill ha men det är bra för den nya att ta vid någorlunda kaosfritt.

 

Den kvällen jobbade vi alla tre på deltävling 2 av Melodifestivalen - såhär glammigt var det innan vi slog upp dörrarna!

 

 

Gick fint det med, men lite snuvad på helgen känner jag mig. Söndag morgon bjöd även den på lite kontorsjobb, borde ha gjort det igår men tappade helt orken när folket hade dragit vidare på efterfest. Resten av dagen har dock varit min, och jag har betat av en del av en massiv ToDo-lista. Det börjar bli tomt i lådor och på hyllor allt eftersom jag packar ned och rensar bort.

 

Tre veckor kvar i United Kingdom. Det är ju för tokigt hur snabbt tiden kan gå.

Mitt första blogginlägg på över en månad, och glest innan det, men livet står inte helt still för det. En längre uppdatering kommer, om julafton och solresa och framtidsplaner, men tills dess vill jag bara dela med mig av mitt nu: fönstret i mitt rum står på vid gavel, det smattrar av regn mot taket nedanför och det doftar fuktig vårnatt blandat med nytvättade lakan. Det är så nattsvart det kan bli i en stad av neon och jag kan svära på att jag hör en koltrast sjunga bortom hustaken.