Alma Drake ritar

Siktade på en sömnrik natt igår, men så snöade jag in på Spotify och satt och lyssnade på musik tills klockan var tre. Plain White T´s bland annat, av någon anledning, och Rise Against. Och sist, i princip alla skivor av Viba Femba, vilken nostalgi det är. Bra sådan.

 

Tröttmössa imorse alltså, fick släpa mig upp, och ut. Genomled dagen på en banan och en tårtbit, och var rätt surmulen när jag vandrade hemåt vid sexsnåret, men så lät jag Frank Wildhorn vråla musikalkampsång i örat på mig. Tryckte upp volymen för varje gång och efter fyra, fem repriser var jag på ett strålande humör. Märklig effekt, men välkommen. Och hur skulle man kunna motstå att hitta energi i Into the Fire, jag menar, se: 

 

 

Someone has to face the valley

Rush in, we have to rally and win boys

When the world is saying not to

By God, you know you've got to march on, boys

Never hold back your step for a moment

Never doubt that your courage will grow

Hold your head ever higher and into the fire we go

 

Försökte kanalisera energin, och lade ett par timmar på att scanna, beskära, ladda upp och till sist helt misslyckas med att beställa kopior på ett par teckningar jag gjort, bildverktyget strejkade. Nya tag imorgon. Om natten blir bättre än den förra, redan en bit efter midnatt nu ju och jag känner mig klarvaken, hur är det möjligt att det alltid blir såhär...

Filmfestivalen går mot sitt slut, och snön börjar smälta. Jag smälter jag med.

 

Annat av den kalibern är allt jag hade i frysen. Fick för mig att frosta av den i fredags natt, hällde upp ett glas vin som motivation och slängde sedan ut alla förvaringslådor på balkongen, i en snödriva. Glömde kvar dem under lördagen, drog till filmfestivalen och kom hem åtta timmar senare, då hade vädret skiftat till plusgrader och det mesta hade blivit blött i kanterna, Slängde räkorna och brödet, men behöll laxen och frukten, det bör tåla omfrysning.

 

Såg Pionjär i fredags, på Draken. Norsk konspirationsthriller, om provdykningar i Nordsjön på 70-talet. Rätt ok, en kille stängdes in i en tryckkammare, kändes som mina egna trumhinnor skulle sprängas... Lördag: norska I am yours på Roy, Ola Rapace i en dryg roll och en huvudroll med dubbla kulturer och stor ensamhet. Jag var lite svalt inställd först men efter att ha hört filmmakaren prata tyckte jag bättre om den. Ofta är det så.

 

Lite bibliotekshäng, lite kaffe och bok på Vasagatan och sedan The Weight of Elephants på Handels. Mycket vackert filmad, snöpligt slut men fantastisk fram till det, grabben det kretsade kring var en ruskigt duktig skådis. Och så fanns ju det torra gräset och de vita husen på Nya Zeeland, Invercargill närmare bestämt.

 

Hade tänkt teckna igår men fastnade vid datorn och TVn istället, plötsligt var det natt och dags att sova innan det idag bar av till Chalmers för att se Dallas Buyers Club, denna gång i sällskap av Jenny. Som väntat en riktigt bra film, Oscarstippad och det skulle förvåna mig om den inte tar hem minst en statyett. Slog mig ned på kontoret ett par timmar, jag var inte ensam, vilket väl kan ses som lite sorgligt. Och så festivalens allra sista film för mig; Ferox, på BioPalatset. Isländsk, med den underbara originaltiteln Falskur Fugl.

 

Så helgen har gått i en rasande fart, och dessutom är januari över. En tolftedel av året har redan gått. Gudars skymning. En hel tolftedel. Bara elva sådana delar kvar.