Alma Drake ritar

Sommarfest med jobbet i torsdags. Inte tokigt, inte tokigt alls. Anlände Villa Belparc i sol, fick en fördrink i handen och tio minuter senare kom det ösregn som skulle hålla i sig i timmar. Grillbuffén flyttades inomhus.

 

Fredagen bjöd på samma katastrofväder, och jag som för första gången skulle gå på Picknickfestivalen. Var det tänkt. Nästa år så. Nu ställde vi in festivalhänget på Apslätten, och även grillkvällen hos Erik. Det blev pizza och tårtbak istället, på samma adress. Jag instruerade rom i jordgubbstårtan, vilket generöst och fläckvis hälldes på. Omnomnom. Skönt folk i Bagaregården denna kväll, timmarna försvann, klockan blev ett och folk var antingen för trötta eller för fulla eller för osams för att gå ut.

 

Alla förutom jag, Niklas och Emelie. Det blev spårvagn och vilsepromenad i ett imponerande ösregn som dränkte allt, och det blev en knasig helkväll på Gretas... Snackade upp ett litet kompisgäng på tre killar, när stället stängde försökte vi ta oss till någon mer ljusskygg klubb men lyckades dåligt. Åkte svarttaxi i 100 meter, härjade på McDonalds och sprang till första spårvagnen hem till Hisingen. Promenerade sista biten hem med morgonsolen i ögonen, klev innanför dörren vid sextiden och var därför en smula trasig när vi möttes upp för den där konserten jag skrev om. Efter ett glas på Danilo vände dock allt, och den där sommarnatten blev en av de bästa. Jag har haft hans låt Valborg spelande inuti huvudet sedan dess. I Azalea kan man inte undgå att bli kär.

 

Nu ikväll blev det uteserveringshäng med Jenny och Charlotte. Någon slags tropisk värme har tagit över staden. Ljuvligt är det.