Alma Drake ritar

Tvära kast mest hela tiden, upp och ned och sedan lite åt sidan. Det finns så mycket att se och göra och det drar en i flera olika riktningar samtidigt. Hur ska man veta vad man vill, vad man ska satsa på? Vad man ska lägga åt sidan? Varför tar man inte bättre vara på sina dagar? Varför är passerkortssystemet fortfarande en gåta för våra GU-studenter, och varför villkorar Antagningen så solklara fall? Va? Så mycket liv, så lite tid. Och så mycket strul.

Och då, plötsligt, definitionen av lycka. Längst ned i kylen, den halva kebabrullen man sparat från lunchen och som fallit i glömska under eftermiddagens toppar och dalar. Oj oj oj. Aldrig har väl kött avskavt från pinne smakat bättre. Tack, kebabdjuret. Nu orkar jag lite till.

När man istället för i muggen häller kaffet i krukan som står bredvid, den med hål i botten.

När man tappar det nytvättade våta på golvet, så att det täcks av ludd och smuts.

När man känner en smula värme i sig och vill skicka ett emoji-hjärta, men istället råkar skicka delfin hamburgare och mottagaren inte alls förstår, allra minst man själv.

Lite av en sådan dag är det.

Låg aktivitet här, men jag har semester och det händer saker. Nyss hände festival. Två stycken faktiskt.

Senast jag var på Roskilde var hela fältet en insjö. Året var 2007, och jag skrev en betraktelse över det i min dåvarande blogg:

Lilla Tältet på Fältet

eller

Ut ur Slaraffenland

eller

Men - det här är ju löjligt!

Har vi överlevt vattenmassorna? Har vi kunnat leva festivalliv trots ovädret? Är vi välbehållna? Jamenvisst! Det skulle kunna skrivas spaltmeter om årets festival med tillhörande oväder. Jag nöjer mig med ett par decimeter text.

Och så där fortsatte det - om att marken var som en nyplöjd åker, att Nougatbilen (slamsugen) hade svårt att komma fram, att Röda Korset gick ut med en varning om drunkningsrisk och att folk länsade djuraffären på hamsterströ för att sprida vid tälten. Misär helt enkelt.

Festivalsuget dämpades något efter det, det har blivit några Way Out West och Bråvalla förstås men inget tältande på fältet. I höstas började så jag, Malin och Kridden att prata om att åka, och så bestämdes det.

Roskilde 2007 var mycket riktigt festivalens blötaste historiskt sett, och jag undrar om inte 2015 på samma vis tillhör de varmaste. Vakna upp på ett fält som badar i varm sol redan tidig morgon. Sträcka på kroppen, säga godmorgon till tältgrannar och till festivalarbetarna, gå en runda på stora tältområdet för att se vad som hänt över natten, se sovande människor och höra de olika campens blasters (stereos byggda på vagnar, drivna av bilbatterier) vräka ur sig tunggung. Den närmast oss spelade Vivaldi en kort stund, fina grejer, tror annars den gick dygnet runt med betydligt tyngre toner.

... och vår camping. Get A Tent, vilket innebär att tälten är uppslagna när man kommer.

 

Nytt pantsystem, det plockades förpackningar på löpande band

och var ständigt kö till returstationerna.

Joina resten av tältet och gå till Gyllene Kringlan, en bagarbod uppbyggd nära östra campingången. Frukost i deras skuggiga servering, danska thebirkes och kaffe, medan det bläddras i festivalprogrammet och bestäms vilka konserter som ska ses. Sedan allsång vid Gloriascenen 10:30, väldigt mysig start på dagen faktiskt: älskade att de möglat ihop Bohemian Rhapsody med Coldplays Fix you, alla tog i från tårna.

Sedan rullade dagarna på ända fram till natten. Mojitobarerna låg med lagom avstånd, det fanns en bubbelbar och vinbar. Man fick ta med sig dryck in på området så bag-in-boxarna vi hade med sörplade vi i oss sittande i gräset framför Orange. Konstanta konserter från de fyra scenerna, graffiti och olika konstprojekt strödda över det enorma området. Det fanns ett vardagsrum med soffor, och en tjock-TV där man kunde se på VHS:er. Det fanns massvis av bänkar och sittplatser, flera hade USB-uttag där man enkelt petade in sin sladd och kunde ladda telefonen.

Folk. Överallt. Gassande sol, stora segeldukar uppspända för skugga. Ambulerande glassvagnar, och cocktailvagnar, och festivalarbetare med stora behållare på ryggen. De som viftade med en koskälla hade kaffe i sig, de övriga drinkar. Middag den första dagen var ölkorv och shots ur provrör, de andra dagarna åt vi från någon av de många foodtrucksen som fanns på området. Alla, även om man så bara fyllde på sin vattenflaska, önskade "en riktigt god festival!" och det var en skön stämning överlag bland folk. Gå den korta biten hem till vårt Get A Tent-område, skölja dammet av fötterna och kura ihop sig i sovsäcken medan bastonerna fick liggunderlaget att vibrera, dels från Arenascenen som låg 200 meter från vårt gröna dubbeltält och dels från det stora campingområdet. Det sistnämnda hade till skillnad från festivalområdet ingen sluttid.

Veckans bästa konserter: Muse och Disclosure.  Oh, och Tallest Man on Earth förstås, så glad att jag fick se honom live! Florence and The Machine samt Paul McCartney var såklart också bra, men jag är inte så engagerad i den musiken, tröttnade på båda efter en halvtimme.

Benjamin Booker, WhoMadeWho, The Mountains. Dessa hade jag ingen som helst koll på innan, men det var alla finfina konserter så jag måste lyssna in mig lite på dem.

Såg även Timbuktu, Noel Gallaghers High Flying Birds, Ought,  Dolomite Minor, Mastodon, St Vincent, Broken Twin, Ryan Adams, The War On Drugs, Maggio och vad som känns som hundra andra, samt olika DJ:s. Ramlade förbi Enslaved också, och gillade faktiskt vad jag hörde. Inte de growliga refrängerna förstås, men resten.

Det är något alldeles särskilt med festivaler. Jag fattar att inte alla gillar konceptet, men vi pratade en del om det under veckan och kom fram till att man önskar att alla åtminstone en gång i livet kunde se bortom trängseln och leran/dammet och allt som känns obekvämt och istället uppleva allt det andra.

Roskilde slår det mesta, det är en enormt genomtänkt och inarbetad festival och det är så tydligt att den byggs av människor som själva älskar konceptet och vet vad besökarna vill ha och behöver. Man bygger medvetet upp en stad som för en vecka är Danmarks fjärde största. Jag hörde siffran 80 000 veckofestivalbiljetter sålda, plus 20 000 endagsbiljetter, och så 30 000 funktionärer och festivalarbetare ovanpå det.

Jag hade ju tre dagar festival i mig sedan innan, Bråvalla på Norrköpings flygfält. Också en mysig upplevelse, hängde med Elin och Love och deras gäng, men det gjorde också att jag var ganska så trött när hemresedagen väl kom igår. Det kan bli långa köer när alla ska lämna fältet så vi var tidigt uppe och iväg, fick i gengäld slå ihjäl lite tid på Köpenhamns tågstation. Vi sa hejdå till Karin, Matts och Norish, rullade långsamt över bron och den danska gränsen och anlände till sist till ett trettiogradigt Göteborg.

Såg skräckfilm den kvällen, åt rostade mackor och lyssnade på regnet i ljum sommarnatt, och var rätt nöjd med livet här och nu.

 

Kids. Såhär trött och osnyggt solbränd blir man av en veckas festivaler.

Notera vita axlar. Jag ser chokladdoppad ut.

Nu ska jag plocka en burk Somersby ur kylen, låta den närma sig tältvarm och på så vis återuppleva veckan. Nästa år krockar Bråvalla och Roskilde med varandra. Det blir till att slå med tärning.