Söndag den 31 januari 2016
Avtackning av Sonny under mässan, kören sjöng den fantastiska irländska farvälbönen som jag älskar men ständigt glömmer namnet på.
Jag blev kvar på orgelläktaren under det något obekväma församlingsmöte som följde på mässan också. SKUT pratade tjänster och kontrakt, bitvis rätt hårda ord i kyrkosalen och en demonstrativ dörrsmäll. Jag antar att öppna möten är till för just det, att man ska få uttrycka sin åsikt.
Sa hejdå till Sonny och Timmy och tassade tillbaka till min lya. Ursprungsplanen var att gå på allsång på en pub i närheten nu ikväll, men Astrid skulle tvätta, Carina var trött och förkyld och Alex sov på soffan när jag knackade på. Vi skjuter på det till en annan söndag. Ett tyst hurra för det, för jag var inne i ett tecknarflow och ville inget hellre än att få fortsätta. Skickade ett par provbilder till nya författaren och fick tummen upp. Tänk om man fick sitta med detta ända till morgonen när det nu råkar flyta på, åh vad jag skulle gilla...
Alex dörr gick förresten i baklås i helgen, man kan säga att det nu var läge att tala om att jag har en hemlig extranyckel till hans rum. Kunde därför släppa ut honom och de tre polarna, vet inte vad plan B hade varit, en MacGyver-kick kanske.
Lördag den 30 januari 2016
Sonny är i London denna vecka, så i ett försök att tanka av all information från gamla husmor till nya fick han snacka medan Alex lyssnade och jag antecknade. Nu har vi förhoppningsvis koll på alla inköp och filter och frysrum. Resten löser sig efterhand.
Vi har även representanter från SKUT på besök, så det blev after work i prästgården igår kväll. Bubbel och hallonbåtar, fina grejer efter en intensiv dag.
Sov mig halvvägs in i lördagen, det krävdes två muggar kaffe för att jag skulle se åtminstone halvvaken ut. Den här tiden på året borde man helt gå i ide, jag har sagt det förr. Bunkra upp med lax och blåbär, och så sova fram till mars.
Klarblå himmel och sol över öarna denna dag. Traskade hela vägen ned till Piccadilly Circus (som krympt med åren?) och den gigantiska bokhandeln Waterstones. Fyra våningar fulla av böcker. Jag plockade med mig en trave skräcklitteratur och satte mig i en fåtölj, läste i flera timmar. Hittade Whole Foods ett kvarter bort, köpte med mig plockmiddag; blev en konstig blandning av kyckling, fisk och polenta, toppat med en avokado.
Röd dubbeldäckare hem till Marylebone, och sedan några timmar tillbaka: Band of Horses ur högtalaren och skissande på nya boken som ju kommer i vår, om allt går som det ska. Så kan också en lördagkväll se ut. Lite av ett favoritupplägg faktiskt.
I kulisserna smids även ytterligare bokplaner, tillsammans med skäggtoken från Halmstad. Det blir minst sagt ett spännande bokår av hela 2016, om det går som vi vill.
Torsdag den 28 januari 2016
Seniorlunch, det har vi en gång i månaden. Idag satt jag med vid bordet, fick prata med en ljuvlig f d sjöman på 96 vårar. Född och uppvuxen i London men med farföräldrarna från Sverige, så svenskan var det inget fel på. Sorl i salen och hörapparater i vartannat öra, och så några flaskor vin på det. Man fick artikulera väl för att höras. Helmysigt gäng, de där seniorerna.
Det blev sen kväll, helt enkelt för att det blev det. Har suttit lutad mot sängkuddarna i snart två timmar nu och liksom bara laddat. Vet inte om jag lyckats, känner mig seg. Får se om en dusch kan väcka mig. Det vankas strax bokprojekt, liksom varje kväll. Ofta med blött hår. Enligt planen ska det bli en vår fulltecknad av jobb och av flera olika bokprojekt, tiden ska varsamt fördelas. Försiktigt ska även besök av vänner, hemresor och upptäckande av den nya staden kilas in.
Det är den 28:e januari och jag är redan trött, det oroar mig en smula.
Onsdag den 27 januari 2016
En klassiker; jag jobbade en hel dag men hann ändå inget. Eller jo, massor, fast inte det jag hade tänkt. Tur att jag har en flodvåg av dagar kvar framför mig.
Onsdagar är en rätt maffig pryl, vanlig arbetsdag med en tvåtimmarspaus runt middagstid och sedan Ung i London från halv åtta. Spelkväll denna vecka, gamla hederliga brädspelet Tjuv och Polis i mitt hörn. Sedan gick vi till The Chapel hela gänget, gillar den puben.
Efterdyningarna av stormen Jonas drog förbi här under gårdagen och natten. Samma snowmageddon som härjat i New York fast avmattad. Snölöst, bara starka vindar och regn. Som en Göteborgsvår.
Tisdag den 26 januari 2016
Morgonen startade som alltid i kyrkan, sedan kaffe i sofforna för att stämma av dagen. Ställde iordning för Öppet Hus och hade möte om Blackbaud fram till lunch. Snackade med hantverkarna som var här och bytte ut låsen, åt pad thai på granngatan tillsammans med Ulrika, Åsa och Jacob. Letade fram papper, petade i medlemsregistret, bar varor, bokade in möten, svarade på mail, sedan var den delen av arbetsdagen slut.
Nu börjar den andra delen. Tackade nej till kvällens vinprovning med 28+, för sådär måste det vara. Om jag ska kunna jonglera båda mina jobb, admin på heltid och illustratös på halvtid (minst...) utan att tappa någon av bollarna så finns bara det sociala livet kvar att klippa i. Jag är inställd på det, och vill prioritera så. Jag har bett om att de ska fortsätta fråga även om jag oftast kommer att tacka nej nu i vår, får hoppas att de håller ut.
Nähä, om man skulle ta och försöka sig på att rita en mexikansk nakenhund då. Jag har världens bästa jobb!
Måndag den 25 januari 2016
Storbritannien - landet där mjölken smakar som att den glömts framme även när den är kylskåpskall. Jäkligt märkligt alltså.
Söndag den 24 januari 2016
Min Lillebror, jordens finaste Lillstrumpa, fyllde 35 igår - hurra för dig Anders!
Det var lite regnsjukt igår, kände en dragning till Regent´s Park men jag har en hel vår på mig att hänga där. Tog tuben till Shepherd´s Bush Market istället, och megagallerian Westfield. I runda slängar 150 000 kvadratmeter. En handfull bilar finns att provsitta i, fyrhundra butiker, en massa restauranger. Som ett komprimerat Oxford Street utan trafik, perfekt. Inhandlade skissblock, smågrejer från pappershandel, shoppade mat på Marks & Spencer. Hämtade katalog från O2; blir nog ett SIM-kort därifrån.
Satt uppe till sen natt, eller tidig morgon, hur man nu väljer att se det.
Söndagar är dagen då butikerna öppnar sent, till och med Tesco som har öppet 24 timmar om dygnet i veckorna har endast öppet mellan 11 och 17 på söndagarna, måste lära mig det. Tassade ut i ett halvt sovande London vid tiosnåret idag, söndagar innebär mässa i kyrkan (a k a min boplats) och jag kände att jag behövde komma ut. Vandrade på måfå en god stund i kvarteren runt omkring och slog mig till sist ned på Starbucks. Oj vilken New York-känsla som slog emot mig! Mumsade i mig en bananmuffins och tittade ut på Londonborna som sakta började myllra runt.
När jag kom hem var det sångövning i kyrkan, det sjöngs skalor. Jag vred upp högtalaren så mycket jag vågade och lät Spotify konkurrera om utrymmet. Sedan var jag tvungen att öppna dörren till min lya och tassa ut på orgelläktaren och lyssna, en solist sjöng Close Every Door, åh så fint det var! Ringde upp Suzana på Skype, hon fick också lyssna lite.
Sedan snackade vi i vad som kändes som tio minuter, ända tills datorn protesterade med ett snudd på urladdat batteri och det hade gått 1½ timme... Blir alltid glad av att prata med Sanna, Skype är verkligen grejen alltså! Fick visserligen lätt höjt blodtryck av att höra om jobbgrejer som inte tycks fungera, vet inte riktigt vad de sysslar med numera men Sanna verkade rätt slut efter terminsstarten. På ett sätt lite fint att veta att jag inte har försvunnit helt obemärkt från den gamla arbetsplatsen, men jag är heller inte helt nöjd med att det slår tillbaka på andra.
Lika glad som jag blev av att få bubbla med Sanna, lika mycket längtade jag hem när vi hade lagt på... Typiskt.
Fredag den 22 januari 2016
Jag vet, det har slagit över i lördag redan. Ett av många tecken på att dagarna rusar på.
I onsdags, samma dag som vi lyssnade på Viba Femba i kyrkan, så dog en av medlemmarna i gruppen. Jag minns Erik från workshops i Rättvik, kanske var det under Allhelgona-STUM. Vi var alla djupt imponerade och de gånger vi körde till Rättvik efter det var deras skivor given bilmusik. Nittiotalet. Fint på många vis.
I resväskan som följde med över vattnet hade jag stoppat ned en bunt penslar. Väger nästan inget men sprider trygghet. De senaste två kvällarna har jag för första gången på år (?) plockat upp dem och påbörjat en tavla. Målandet kom av sig när jag började göra böcker, eller egentligen långt innan det. Glad att ha hittat tillbaka. Pytsar ut färg på ett soppburkslock i plast för någon palett har jag inte, sedan behövs bara lite Shinedown eller Tallest Man i bakgrunden beroende på humör och så har man sig en helkväll. Först ut är ett litet ödlemonster i hoodie. Man kan undra varför.
Onsdag den 20 januari 2016
Inledde morgonen med mässa och personalmöte, sedan rullade dagen på. Gick till den lokala GP:n sen eftermiddag, familjeläkaren, och registrerade oss jag och volontärerna. Viktigt att göra. Formuläret man tvingas fylla i är lite obehagligt, både religion och ras ska t ex anges. Man kan undra hur det påverkar min sjukvård att jag förväntas bocka i rutan "White - other" och därmed tala om att jag inte är "White - UK" eller "Mixed race"... Trodde dessutom det rådde religionsfrihet. Nåja, vi fogade oss.
Ledig mellan 17 och 19; jag låg som en sjöstjärna på min säng, lyssnade på musik och slumrade, åh så skönt det var... Ung i London halv åtta till nio, gott om överblivna mackor från tidigare bokning så vi bjöd på det och julmust. Snack och häng i cafésofforna, en sväng upp till kyrkan för att tända ljus och lyssna på musik (Viba Fembas Om du blundar, älskar!), och så avsluta på puben The Chapel.
Strax innan folk kom ikväll så läste Alex upp nyheten att en ung svenska blivit knuffad framför tåget i Berlin och omkommit direkt. Fick just veta att den tjejen var min fina, mysiga exkollega Hannas kusin. Det är en rätt obegriplig värld många gånger, inte minst ikväll.
Tisdag den 19 januari 2016
Full rulle som vanligt, jag gillar det.
Här kommer man verkligen direkt in i ett sammanhang. Licensiering av prästerna Michael och Kristina nu ikväll, i Southwark Cathedral. Delar ur kyrkorådet, familjen och personalen, i en fantastisk katedral. Nu får de utöva sitt prästerskap söder om floden. Hölls en liten mottagning efteråt, jag skakade tass med folk. Efter 1½ glas vin och en paranöt tog vi Jubilee Line hem igen.
Kameran fokuserar inte och fotografen lutar, men nog ser man ändå storheten i katedralen
och de glada volontärerna längst ned.
Nyduschad nu, och därför skär som en marsipangris. Jag menar ros. Jag menar gris.
Måndag den 18 januari 2016
Det tog mig en vecka att inse att den lilla kranen i köket ger filtrerat vatten som inte smakar kalk. Det tog ungefär lika lång tid att hitta gallret som sitter i ytterväggen och som släpper in Londonluften direkt i mitt rum, enda barriären är ett element. Jag lokaliserade samtidigt spjället och hoppas på så vis slippa getingströmmarna i sommar.
Vänstertrafiken har jag över huvud taget inte klurat ut, bilar kommer farande från de mest oväntade håll. Tricket är väl att göra tvärt emot sin instinkt och titta åt fel håll, men ofta slutar det med att man gör en dubbel tankevurpa och blir stående.
Helgen den 16-17 januari 2016
De många långa stegens helg.
Rätt fin känsla att vakna i London med två lediga dagar framför sig. Jag promenerade ned till och in i Hyde Park, slog mig ned på Serpentine med en mugg varm choklad och planerade bokbilderna för mitt vårprojekt. Nu vet jag vad jag ska rita var, dags att försiktigt börja skissa. Traskade sedan genom hela Hyde Park, tillsammans med en rätt stor del av stadens invånare. Fick syn på gröna papegojor i ett träd vid vattnet, jag vet att de tål kyla bättre än man tror men det kändes ändå väldigt exotiskt. Tjocka och uppburrade, småkvittrande, hur söta som helst men lite svårfångade på bild.
Hittade till Cass Art (lycka!) och köpte färg och målarduk, jag behöver tavlor på väggarna. Ägnade en god stund åt Waterstones, stor bokhandelskedja. Såg nya Star Warsfilmen, det var hög tid och den var ok. Brittiska biosalonger är inte så nedsläckta som man är van vid.
Tassade försiktigt upp för trappen när jag kom hem, klev över en konfirmand som pratade i telefon och var så tyst jag kunde eftersom jag visste att det pågått inspelning av luciasånger i kyrkan under eftermiddagen. Famlade i mörkret, visste på ett ungefär var lysknappen satt och hittade den. Det var bara det att på nästan samma plats sitter även en likadan switch kopplad till en larmklocka, jag hoppade högt och det gjorde nog resten av huset också. När jag sekunden efter slog av den så tystnade larmet och pianospelet inifrån kyrkan återupptogs, jag är _rätt_ säker på att inspelningen var över och att körfesten tagit vid. Pinsamt annars, vi hade pratat tidigare om hur jobbigt det skulle kännas om man på något vis sabbade inspelningen. Förutom det så stängde jag till en dörr i trapphuset eftersom det var en del spring av konfirmandfötter där sen kväll, det var helt enligt plan men det vi inte räknat med var att dörrens kodlås skulle sluta fungera. Stackars Alex kom inte in, han fick ringa Kristina som kom ned och öppnade. Inte min dag igår, rent fastighetsmässigt.
Det har doftat snö om luften idag, men jag har inte sett någon. Möblerade om lite i rummet, hittade fler dammråttor än jag lyckats skrapa ihop på bara en vecka. Städfirman var tydligen här två gånger men det var en halvhjärtad insats. En matta och ett bord, sedan har jag nog allt jag behöver. Undan för undan ska jag sedan sätta lite prägel på rummet.
Viktigast ikväll var att se London Lumiere, ljusinstallationer spridda över staden en januarihelg varje år. Jag gjorde det med besked. Fönstershoppade mig Oxford Street fram och kom bort till Oxford Circus. Insåg att de stängt av Regent Street så det var fri lejd hela vägen ned till Picadilly, massor av folk i rörelse denna kalla söndagkväll, hur kul som helst! Vid Oxford Circus svävade ett moln högt över gatan, när jag fortsatte nedåt såg jag svävande luftskepp, en gnistrande fasad och en elefant, komplett med snabeltrumpetande och stampljud. Vissa vägar var delvis avstängda, man kunde myllra tills det i omgångar kom taxibilar körande. Breda folkströmmar. Leicester Square var fullt av neonljus, och nere vid Themsen var Westminster Abbeys hela fasad upplyst av ljus. Härifrån tog jag tuben upp till Kings Cross och tittade på filmer projicerade på husfasader, ljussatta tomflaskor, en regnbågsbur.
Efter att ha gått i princip konstant i fyra timmar började jag bli riktigt trött. Kings Cross svämmade dock över av folk, perrongerna stängdes tillfälligt så istället för att trängas och vänta kände jag mig tvungen att fortsätta gå. Tog sikte västerut, efter några kvarter kom jag till Euston. Trodde jag var på Euston Square, vilket hade varit perfekt. Istället fick jag åka tillbaka till Kings Cross, byta och sedan ta en sista tunnelbana hem till Edgware Road.
Har parkerat mig på sängen nu, trött i tassarna men nöjd.
Fredag den 15 januari 2016
Morgonbön med gitarrspel, frukostmöte, avstämning med Michael. Banken med Ulrika, en utlandstenterande Gävlestudent, Chipotle-lunch. Frågor om boendeannonser, caféet, glutenfria oblater. Leverans av 200 kontorspärmar, hitskänkta. Stuvade undan kartongerna, mailade ut mötesanteckningar, läste dokument. Köpte oliver och mozarellabollar på Marks & Spencer, till tapas- och vinkväll hos grannen Alex tillsammans med Helen, Ella och Astrid. Glatt gäng, spånade fram massor av bra idéer på saker att göra i London, sätt att driva med IKEA-besökare, ölsorter att brygga. Fin fredagkväll.
Har jag varit här i en vecka eller i en månad? Mer det sista. Makalöst.
Torsdag den 14 januari 2016
Dagarna går i ett, snart är första veckan gjord.
Viktigaste grejen idag var att ta bussen till Camden och hänga ett par timmar på JobCentre Plus. Ingen höjdare, det var tydligen ovanligt högt tryck idag. Köande människor överallt i det öppna kontorslandskapet, mest europeiska hantverkare som jag förstod det (genom att tjuvlyssna på deras tolkar under intervjuerna). Rätt brysk personal, antar att de härdas, och det fanns fog för det. En kille höll på att bli utslängd för att han valde att beklaga sig över väntetiden, sedan för att han visslade högt och störde personalen, och sist för att han ville stå i en brandtrappa och vänta. Det fick han inte.
Syftet med det här lilla sociala experimentet var att intervjuas för att få ett National Insurance-number, vilket krävs för att jag ska få skatta här. Som tur var okomplicerat för mig som har både jobb och bostad och hade proof of address med mig från arbetsgivaren. Nu är ansökan ifylld, och kopia lämnad till lönehanteringen. Med lite tur trillar det ut lön i slutet av månaden. Handläggaren på JobCentre synade noggrant mina underskrifter och jämförde dem med passet, hann bli lite kallsvettig där men tydligen var de lika nog.
Fick rapport hemifrån, terminsstarten är craycray som vanligt ute i skärgården, men liksom tidigare år så reds det säkert upp för de allra flesta. Skillnaden i år är att jag inte är den som måste trassla ut saker och ting. Just nu evigt tacksam för det.
Fick en överbliven pannacotta av husmor till eftermiddagskaffet, fina grejer. Fortfarande mätt.
Onsdag den 13 januari 2016
Idag har det varit onsdag hela dagen. Det är det fortfarande. Onsdagar kommer att vara min kvällsjobbsdag, så förutom vanligt kontorsjobb innebär det att tillsammans med volontärerna och Camilla hålla öppet för Ung i London 19:30-21. Premiärade ikväll, minglade runt bland svenska au pairer som snacksade och delade erfarenheter. Fint gäng, kommer att bli en kul vår.
Lisabeth hörde av sig, hon hade just hämtat GIFF-katalogen och skulle nu hem och bläddra bland filmerna. Älskade alltid att vika hundöron på sidorna, fundera och planera och sedan se så löjligt många filmer under de där två veckorna att man nästan gick på knäna. Det är liksom det största jag missar nu under våren. Måste se om det finns filmfestivaler i denna stad också, säkert är det så.
Staff imorse, dvs personalmöte. Lunch med Michael på en italiensk restaurang här i närheten och därefter krisberedskapsövning på Svenska Ambassaden hela eftermiddagen. Diskussioner kring möjliga scenarion, visserligen fokuserat kring ambassadsbyggnaden men det går även att applicera på kyrkan, skolan etc. Väldigt spännande, lärorikt och mardrömsframkallande. Jag har en krisvan chef, det är tur det.
Nu är det bara bokmanusläsning kvar av denna onsdag.
Tisdag den 12 januari 2016
Dagarna går snabbt, på ingen tid alls har en vecka gått och man riskerar att helt ha glömt hur den började. Stolpar, om inte annat. Viktigt.
Igår var det morgonbön och frukost i biblioteket. Alla presenterade sig, och sedan satt vi i mindre grupper och diskuterade verksamheten. Jag och Ulrika är så pass nya att det egentligen bara blev en genomgång av vilka olika aktiviteter som sker här under ett år, väldigt nyttig inblick att få. En liten bit i taget börjar pusslet att likna något.
Gemensam lunch, hitkörd från mezerestaurang, och på eftermiddagen en rundtur på Fullers bryggeri. Väldigt intressant, och kul. Ett skönt gäng att göra utflykter med. Tydligen inleds varje termin med liknande personaldagar.
Den här morgonen startade även den med bön och kaffe, sedan möblerade vi upp salen inför eftermiddagens öppna hus. Fick en knapp timme med Åsa och Michael, sedan var det dags att tillsammans med volontärerna gå till HSBC och ordna bankkonton. Ulrika fick springa fram och tillbaka en gång innan pappren blev helt rätt, och 2½ timme senare hade vi våra bankkonton. Smidigt för mig som bara behövde ha med passet och fylla i tjugo olika formulär, nu är förhoppningsvis allt klart från bankens sida. Nu på eftermiddagen har Åsa och jag gått igenom mailen i de inboxar jag ska ha koll på, har lärt mig svaren på några av de vanligaste frågorna och det kändes skönt att vara tillbaka i gamla gängor igen och svara på mail. Inte helt olikt de frågor som kommer till ett universitet; oroliga mammor finns överallt. Bokade in mig på intervju på Jobcentre Plus också, för att få mitt NI; National Insurance Number. Torsdag blir den intervjun. En bit i taget, som sagt.
Sitter på min säng nu, med papper spridda runt omkring mig. Dags att bre en macka, sedan börjar kvällspasset med bokprojekten. Skulle ha börjat för en timme sedan men fastnade i bankpappren och den egna mailen. Det finns fortfarande alldeles för få timmar på ett dygn, men de där timmarna har med ens blivit väldigt mycket mer spännande här i storstaden.
Söndag den 10 januari 2016
Familjegudstjänst idag på morgonen, kyrkan fylldes av familjer och barnen klädde ut sig till får, kamel, herdar och änglar. Sedan var det julspel, himla fint tyckte jag, och sist blev vi mottagna i församlingen jag och de nya. Falla på knä, bön, hand på huvudet och så var vi upptagna i detta nya. Blev presenterad som hon som ska hålla ordning på kyrkoherden, vi får väl se om jag lyckas med det.
Fika efteråt, och när barnen började yra runt blev det ringdans runt granen. Sista rundan gick ända ut på gatan, granen kastades ut och så delades julklapparna ut. Jag, Ella och Astrid fick på oss kåpor, tre visa män istället för jultomten. Godisregn ovanpå det, vilken lycka för kidsen. Småpratade med flera trevliga församlingsmedlemmar, blir bra det här.
Sedan fick vi ge oss av, för Michael hade bokat Duck Tours! Sjukt, googla. Bloggverktyget låter mig inte lägga in bilder just nu. Farkosterna byggda 1942 som användes i Normandie är ombyggda för att kunna ta turister runt på Londons gator och sedan direkt ned i Themsen. En udda rundtur får man säga. Avslutade med drinkar och tapas på Las Iguanas i Waterloo, och hamnade på vägen hem mitt i No Pants Subway Ride. Också en lustig grej, jag googlade reda på att det är "To celebrate silliness", inträffar en söndag i januari och innebär att åka tunnelbana utan byxor. Man ska se oberörd ut, och därmed sprida glädje till sina medpassagerare. Vårt gäng verkade ha förfestat så de var rätt glada, och lite kalla tror jag. Det såg för roligt ut. Arrangeras i sextio städer, tjugofem länder, och det är 2014 års siffror, säkert ännu mer nu.
En alldeles vanlig söndag här i London.
Lördag den 9 januari 2016
... och hej London! Jag bor här nu.
Backade ut ur lägenheten igår, dammsög upp mina egna fotspår och såg att sopbilen käkat upp min säng under natten. Bra.
Stadsbuss, flygbuss, RyanAir, tåg, tunnelbana. Från dörr till dörr på 7 timmar, och de där 40 kilona som kändes så ynkliga när jag packade blev bara mer och mer svårsläpade i takt med att ryggsäcken tröttnade på att hålla sig upprätt. Jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig när jag kom fram, men redan i dörren stötte jag på kommunikatören Åsa. Jag kom visst lagom till en eftermiddagsfika, så över en kopp kaffe fick jag hälsa på volontärerna Astrid och Ella, kyrkomusikern Carina, husmor Alex, volontären Kickan, vaktmästaren Jacob och ekonomichefen Ulrika. Ett perfekt avstamp ju, och ett jättetrevligt gäng, kände mig hemma direkt. En rundtur i kyrkan, och sedan flyttade jag in i mitt rum nästan högst upp i huset. Granne med Alex, och här finns allt jag behöver. Ett minikök, en toalett med dusch, en säng, några byråar och en hylla. En TV som mest flimrar och envisas med att endast visa sportkanalen riktigt skarpt, slänger eventuellt ut den. Fyra stolar och två sängbord, overkill, det åker också ut om jag hittar andra platser att ställa det på. Michael kom över och sa hej, jag ska bo in mig lite och se vad jag saknar, därefter åker vi till IKEA och kompletterar. Himla bra, jag har påbörjat en lista: ett smalt bord att ha som kombinerat skrivbord och matbord samt en tjock bäddmadrass, sängen är aningen mjuk. Tänk leverpastej.
Gav mig sedan utan karta men med muntliga instruktioner ut i kvarteret för att leta upp en matbutik. Hittade Waitrose, det kommer att bli en favorit. Det var mörkt och regnigt och alldeles underbart att gå där medan röda dubbeldäckare susade förbi och veta att det här numera är hemma! Det känns märkligt och väldigt, väldigt spännande. Jag hade en dipp alldeles innan jag åkte då jag saknade allt och alla utan att jag ens hunnit lämna stan, och igår var det tydligen vännernas tur. Suzana skickade bildbevis på att hon grät av saknad, Staffan var deppig och jag fick mail och meddelanden från exkollegor fulla av hjärtan och gull. Myste lite över att det inte bara är jag som saknar, det känns ju fint på något vis, och distansklappade lite på dem allihop. Nu kör vi London ett tag tänker jag, det blir bra.
Imorse vaknade jag upp, varm under min fleecefilt, och slogs av tanken: är det det här rummet jag ska vakna i nu några år framöver?
Frukosten var en efterrätt, så går det när man bekantar sig med nya mejerihyllor. Det jag tog för krusbärsyoghurt var fruktkompott, youghurt och vispad grädde ihopblandat. Gott men fel. Stack in huvudet i kyrkan och sa hej till Carina, tog vägen om Alex och tjejerna i caféet där bullbaket var i full gång och klev sedan ut genom porten.
Ägnat hela dagen åt att traska runt på gatorna och lära känna dem. Marble Arch och Oxford Street ligger bara tio minuter bort, hade inte fattat hur centralt kyrkan ligger, och därifrån fortsatte jag ned till parlamentet. Följde Themsen österut, hade siktet inställt på Pret A Manger men där var fullt, blev Starbucks istället. Överallt bara vänligt folk, min fördom om London besannas. Har hört andra säga motsatsen men jag har helt omvänd erfarenhet. I spärrar, butiker och på gator, idel vänligt. Såhär ett dygn in... Kryssade mellan turistklungor och försökte känna mig som Londonbo, gick hyfsat. Noterade lyckligt stort och smått, sådär som man gör när man är nyinflyttad. Älskar till exempel hur den lilla chihuahuan med kläder på sig hette Nigel, och hur så många pubar är inbäddade i grönska, och alla fina taxibilar. Regnsjukt, med sporadiska solglimtar och regnbågar, och tio plusgrader mitt på dagen. När jag lämnade Göteborg blev det spår i snön efter resväskans hjul, och jag huttrade i busskursen. Saknar kanske inte just precis det.
Torsdag den 7 januari 2016
Det snöar julkalendersnö. Verkligen hur fint som helst.
Officiellt semesterrapporterad idag, men den mörka morgonen tog ändå sin början i skärgården. Ordnade upp ett par sista jobbgrejer och säkerhetssparade allt från min profil, och tog sedan en sista frukost i Navet med järngänget; Mia och Ann. Fint och mysigt, och lite känningar i hjärtat. Gick sedan mellan husen och letade upp folk jag ville krama. Av Lisabeth fick jag även ett fint armband som hejdåpresent, tänk vad gulligt folk som har omgett mig! Jag kommer att sakna dem allihop.
Passade på att klippa och slinga fjunen på huvudet, hem i vinterkylan och så dagens läbbigaste: rensa avloppen. Gick halvbra med badkaret, golvet höll vattenlåset i ett järngrepp men jag fick ändå hyfsad fason på det. In till stan igen för fika med Malin och Kridden, mina Tjocka Vita som jag firade Roskilde med. Lite festivalsug börjar allt vakna igen hos oss. Mötte upp Mattias här hemma, sängen släpades bort, kartonger och väskor transporterades till Vårflods. Elvis var vaken när vi kom dit, så jag fick inte bara en teckning på rymden med ett litet brev på baksidan utan en massa kramar också. Han hade byggt ett hus till mig i hallen och så lovade han att jag skulle få nya kompisar i London. Älskar det barnet.
Med tolv timmar kvar till bussen kavlade jag upp ärmarna, slog på P3 Dokumentär och påbörjade flyttstädningen. Nu 2½ timme senare är jag nästan klar, lite småfix kvar bara. Sista natten sovs på soffan, och sista morgonen kommer att kännas märklig här mitt i ett ekande hem.
Hejdå Chalmers.
Natt mot torsdag den 7 januari 2016
De sista dagarna kommer jag att minnas som bitande kalla, med en massa värme.
Gåsamiddag med Sanna, Mikael, Olle, Hanna. Rambergsgänget. Det blev vindränkt, och helmysigt, jag snubblade över tröskeln vid fyratiden nästa morgon. Lunch med DJ och Suzana; argentinsk gourmetkorv, lingon och kramar. En sista kväll på Tugg med Eirin, Ann, Mia och Elin - fyra av mina favorittjejer. Alltid lika fint att se dem. Lyckades skjuta upp hejdå av Ann och Mia till imorgon bitti, trots att jag har semester åker jag in en sväng och lämnar nycklar, sparar ned lite grejer, tar farväl. Det har blivit en del tårar de här dagarna, när Staffan satte sig på tåget hem idag efter en heldags bokprat i Condecos fåtöljer så fick jag krama bubbelplasten jag höll i hårt för att inte tappa det helt.
När allt det där inte hänt så har jag flyttat allt jag äger och som jag inte är rädd om ned i källaren, det andra har lämnats till vänner att transportera till London i vår eller förvara tills jag återvänder. Skåp att rensa, tavlor att slå in i nämnda bubbelplast, pappershögar att gå igenom, ryggsäckar att packa. Jag tror alltid att jag är en planeringsmänniska tills verkligheten slår till, då ligger jag aldrig i fas. Istället blir det ont om sömn om nätterna, och lite hafsigt med maten också. Idag är en mazarin allt som slunkit ned, inte konstigt att jag känner mig lite skör nu med blodsockret lågt. Får bli havregrynsgröt, nattgröt är bra grejer, och lite sista fix. Sedan sova ett par timmar.
Sedan, min sista dag i Göteborg. Bitig och med värme den med, är min gissning.
Fredag den 1 januari 2016
De sista dagarna på året fylldes av ett febrilt skrivbordsjobbande för att hinna knyta ihop allt, det gick i ärlighetens namn sådär; hade fler oavslutade ärenden än jag trodde, och fler pappershögar. Helt färdigt blir det inte men planen är ändå att lämna över en organiserad röra. Lätt småfebrig hann jag även med att ta en sista mysfrukost med Lisabeth. Navet-caféet var stängt, vi var för tidigt ute, så det blev Pressbyråns lussekatter i Jupiters lunchrum istället, minst lika bra. Lunchen åts däremot i Navet tillsammans med Håkan, och när det mörknat åkte jag in till Waynes för en sista kaffe med Erik. Tisdag morgon träffade jag Apan på Centralens Espresso House för en sista frukost med honom, djupt nedsjunken i varsin fåtölj där bland morgonens tågpendlare. Varje kopp kaffe är just nu ett hejdå, det är ju inte för evigt men känns ändå i hjärtat varje gång.
Årets allra sista dag var vigd åt att rensa ur alla garderober (uppdraget utfört), rita bokbilder (gick hyfsat bra) samt avsluta bokföringen (gick inte alls, hanns inte med). Det nya årets allra första dag kommer att se ungefär likadan ut, undantaget den sprakande himlen som jag fick vid tolvslaget igår. Det finns laxrullar i kylen, och bubbel, och till min stora lycka små, små förpackningar med Starbucks instant coffee. Storheten i detta består i att kaffefiltren just nu är borta/slängda/nedpackade/uppätna.
När det som nu blivit nytt brukar jag fundera över året som gått. Det har varit lite klent med bloggandet men lite minns jag ändå. Till exempel att jag åt mycket spetspaprika i början av året, snöade helt in på det, och så träffade jag Staffan för första gången. Skakade hand på Chalmers parkering och så hade jag funnnit en bästis, vem hade kunnat tro det. Han är även anledningen till att det under året släppts inte mindre än två böcker, och att jag fått rita varje streck i dem. Så himla glad för det! Det är ju det här jag vill göra, och det är precis så ljuvligt som jag drömt om att det ska vara.
Har hängt en hel del i Örebro, Norrköping, Halmstad och Varberg, och varit väldigt social på hemmaplan. Känns som att året svämmat över av middagar, teatrar, spavistelser, uteserveringar, frukosthäng, konserter, festivaler, varma ljusa nätter i tält och på fält - mycket, mycket nöjd över allt det! Precis så ska livet levas.
På sensommaren tog jag en blå post-it-lapp, skrev "Nu. Nu händer det." och satte upp den i mitt kök. Jag hade saker att göra som jag inte tog tag i, och varje gång jag såg den där lappen så tog jag mig faktiskt i kragen och utförde något av det.
Kan ha varit magi i pennan, för hände gjorde det. På ingen tid alls hade jag lyckats landa ett nytt jobb, och dessutom i London. Tiden från oktober fram till nu har gått rekordsnabbt, väl medveten om allt jag hade att göra gick jag ändå mest runt och umgicks med tanken på flytt. Som vanligt alltså mycket taktiksnack i båset och lite hockey. Hur som helst så börjar matchen nu, så det blir till att skrinna iväg vare sig man är redo för det eller inte.
Mitt tänkta löfte för 2016 är att ta vara. På mig själv, och framför allt på timmarna och dagarna. Ser jag tillbaka kan jag nog tycka att jag gjorde det 2015 också, men man kan alltid göra mer och bättre. Mest önskar jag att alla ska fortsätta att finnas kvar runt omkring mig, om än på en smula distans nu när jag byter land, och så kan man kanske hoppas på att utöka vänkretsen ännu lite mer.
Tittar på en av 2015 års sista soluppgångar över Fuerteventura, och rör samtidigt i 2016 års andra kaffe. Instant coffee FTW!
