Alma Drake ritar

Märkligt hur inspiration och bokbyggarsug så ofta slår till när man lutat sig tillbaka och mentalt börjat förbereda sig på att sova. Hopplöst ju. Nu ikväll fanns inget annat att göra än att ta upp penna och papper och börja skissa.

 

Efter en period av fritid (som jag har njutit järnet av!) är det dags att sparka liv i ett av bokprojekten igen. Håll i hatten, nu ska det på allvar bli bilderbok av planerna som funnits i ett år. Min sommar är räddad, och jag hoppas i hemlighet på lika många regniga dagar som soliga, det ger skapar-ro.

 

Egentligen ville jag skriva om att öva på elaka skratt uppe på orgelläktaren, men det blir ett annat inlägg.

Den allra minsta av farbröder mår lite bättre idag, känns jätteskönt. Vill ändå att apkortet (alltid apa, hoppas han inte tröttnat på dem) hittar fram innan helgen.

 

Jag har minsann varit i Shoreditch ikväll. Jag och Mia bodde där en helg för två år sedan, på The Hoxton, och kvarteren känns fortfarande hemma. Ruffiga fast samtidigt uppsnofsade, gott om kreativ energi där. Rätt plats för usTwo som sponsrar YoIllo och upplåter sina kontorslokaler till talks fyra gånger per år. Det var massiva förseningar på Circle Line ikväll, tjockt med folk i rusningstrafiken även utan det. Hann ändå fram med tillräcklig marginal för att hinna ta en av pizzaslicerna de bjöd på och snacka lite med folk. En hel lokal full av grafiska designers, illustratörer och spelutvecklare, ett litet himmelrike om ni frågar mig. Alla hade kreativa yrken, de flesta på heltid, och alla väldigt peppiga på att man ska skapa sig tid och ge det ett ärligt försök om man hittat något man brinner för. Sådana där träffar är på samma gång inte bra för mig och en känsla av att komma hem.

 

Två framgångsrika animatörer/illustratörer inom spelutveckling visade bilder och spel och pratade om sina yrken, fick bita mig i läppen för att inte dregla. Hela grejen alltså, som att det finns en hel Narniavärld parallellt med den verklighet jag vanligen rör mig i. När jag sätter mig vid skrivbordet imorgon bitti och öppnar upp medlemsregistret, kollar mailskörden och börjar skriva rent mötesanteckningar så sätter sig andra vid helt andra slags skrivbord och funderar på nya spelvärldar och karaktärer och bläddrar i böcker för inspiration och färgteori.

 

Jag vill bli den där andra sortens skrivbordsfolk. Tills dess är detta en rätt fin stad att röra sig i. Shoreditch by night. Man skymtar kontorskomplexet The Gherkin, gurkan.

 

 

Två farbrorgrejer; den ena fick mig att skratta, den andra att bli lite snyftig.

 

Vår lilla låtsasfarfar Hasse har ramlat och ligger på sjukhus, han verkar rätt eländig. Lunginflammation, befarad käkfraktur. Stackars älskade farbror, hoppas av hela mitt hjärta att du överlever detta.

 

Den andra:

Lillebror sprang Göteborgsvarvet i helgen, på imponerande 1:29, och är därför rätt stelbent för stunden. Han skickade just en videosnutt på när han provspringer på en grusgång utanför sin lägenhet i Örebro såhär någon dag senare, och den stapplande lilla fabrorlöpningen fick mig att skratta högt!

 

Livet alltså. Mestadels gott.

Min bank skickar papper som ska skrivas under, de vill att jag intygar att jag är amerikansk medborgare, eller allra minst har ett konto där, eller åtminstone ett amerikanskt telefonnummer? Inget av det stämmer, och bankkvinnan verkar inse misstaget när jag var där idag. Håll en tumme för att de inte skickar fler formulär nu, och ber om tax number eller medborgarskap, det har varit ett evigt ifyllande och växelpost sedan jag skaffade bankkontot i januari.

 

Släntrade bort till Marks & Sparks efter jobbet, i solen. Köpte kycklingwrap. Mötte Handelskammarfolk på vägen tillbaka, kom sedan hem till Game of Thrones på storbildsskärm, Ella hade preppat. Astrid joinade, lite teknikstrul övervanns och vi fick se ett bra avsnitt. Ignorerar att jag hoppat direkt från säsong 3 till enstaka avsnitt av säsong 6. Asch, det funkar.

 

Tog Hetty på en runda (dvs dammsög med vår rosa dammsugare),  och har sedan dess lyssnat på radiodokumentärer samtidigt som jag påbörjat en ny portfolio. Fick veta att det plötsligt finns en biljett till ett tidigare fullbokat event på onsdag kväll, och blev bjuden på midsommarfest på Brännö.

 

Väldigt behaglig måndagkväll det här.

AGM, dvs Kyrkostämma. Jag var inte jättepepp på söndagsjobb, för jag hade annat att göra, men var samtidigt lite nyfiken på hur ett AGM kunde te sig.

 

Fem timmar senare kunde jag konstatera att jo, en församling är ett tvärsnitt av befolkningen. Somliga har man inte mycket gemensamt med, men de allra flesta är människor att tycka om. I mitt tycke blev det dessutom bästa möjliga utfall av valsituationen och jag ser fram emot den nya sammansättningen kyrkoråd som nu tar vid.

 

Fastnade med lite folk utanför kyrkan efteråt, sånt där snack sätter alltid guldkant, och alldeles nyss var jag inne hos grannarna. Satt runt deras matbord och smuttade på rödvin medan vi jämförde söndagar. Simon har varit på inspelning av BBC Breakfast, han skulle servera Janssons frestelse och prata om Brexit, UKs möjliga utträde ur EU. Konstiga saker händer onekligen på de här öarna.

Det är helt makalöst vad fort veckorna går nu.

 

Den gångna veckan:

Evensong i St Pauls, med Ulrika Eleonora-kören och egenkomponerat stycke av vår organist Carina. Lyckades smita upp på exklusiv läktare, tack vare prästgårdens invånare. Tog ett glas på uteservering, tubade oss tillbaka till Marylebone och åt middag på The Duke of Wellington. Om en vecka stänger de igen för all framtid, det ska bli lägenheter där puben ligger idag. Trist, för det är ett mysigt ställe.

 

Även Ung i London fick sig en pubrunda med start på nämnda Duke. Därifrån vidare till The Larrik, vi hade tänkt avsluta på The Chapel men dit går vi ju varje vecka så vi valde att stanna kvar vid vårt stora bord på Larrik.

 

Torsdagen innebar heldagsutflykt med våra seniorer. Bussfärd till Tenterden, under vilken det serverades prosecco, shloer och minichipspåsar. Picknick i gräset (åts på rekordtid, vi var sena) och så ånglok till Bodium Castle. Blaskigt kaffe och trevligt sällskap på tåget. På hemresan rullade vi in i en gullig liten stad efter någon halvtimme, tog ett tag innan det gick upp för mig att vi åkt snurrigt och var tillbaka i Tenterden igen. Nytt försök att tråckla oss ut med buss, tur att Kent är ljuvligt att resa genom, såg så många fina cottages och fält fulla av får, tänk om man skulle hyra sig ett torp där någon vecka. Då ska det vara som i The Holiday, komplett med snygg granne och allt.

 

Chris har äntligen sagt upp sig från sitt jobb i Devon, nu är han Londonbo på heltid och det firade vi med att dricka champagne och äta tokstark green curry med anka. Gott gott. Jag hade med en banoffepaj, gott om karamellkladd i den, lyxfredag.

 

Den här helgen skulle jag ha träffat Laura, men jag måste jobba så vi sköt upp det. Idag är jag dock helt ledig från skrivbordsjobbet, jag ägnar dagen åt att vandra runt lite i London, storäta blåbär med mjölk och finurla på lite bisysslegrejer. Fick för mig att rita en skylt till vår torktumlare istället för att teckna på något av alla projekt. Nåja. All övning är bra, och jag kan dessutom kanske slänga in den i portfolion.

 

 

Va, helg igen? Jo minsann.

 

Chris och jag hade bestämt oss för att leta upp Fiumano Projects där Åsas Joakim har sin utställning just nu. Tub till Kings Cross, en kaffe i handen och så vandra söderut ned mot Wren Street. Vi hittade utan problem den gamla lagerlokalen men det var klurigare att ta sig in, dörren hade gått i lås och det var klent skyltat. Till sist kom en ursäktande gallerist ned och bjöd in oss. Fina tavlor inspirerade av konstnärens barndomsskogar, och innan vi gick hade vi fått inbjudningar till flera kommande utställningar i handen.

 

Trask genom kyrkogård på vägen hem, och så hittades en mysig park. Kilade även in på British Library, där vill man tillbringa en regnig höstdag. Massor av läs- och arbetsplatser, visserligen upptagna allihop men det var ju också lördag. Lite väl sorligt kanske, men Shakespeareutställningen vill man ju gå på. Får återvända.

 

Kvällen och natten bjöd på Rooftop Garden Party. Ett hustak i Kensington, omgärdat av lummiga träd så av omkringliggande hus såg man inget. Det gick runt fyra flamingos i den lilla ån som rann under broarna, och det fanns trädgårdsschack. Fick grillbiljett och drinkbiljetter i handen, arrangörer var YP och Svenska Handelskammaren och i slutändan hängde jag mest med det gänget. Har träffat dem förut på SISA-eventet här i kyrkan, och så har vi väl skakat tass på residenset någon gång. En himla trevlig hop människor det där. När flamingosarna hade fångats in för natten och vi äntligen fått varsin burgare var klockan närmare 23 och det var iskallt på terrassen. Värmde oss på dansgolvet som öppnats upp, och så fick vi ett inhägnat drinkbord dit jag lite oförtjänt fick följa med. Sprang till bussen vid halv två inatt, med en bra festkväll i ryggen.

 

Aningen svårvaknad idag. Till råga på allt susade öronen, min röst och alla ljud runt om lät skumma och jag var säker på att jag sabbat hörseln. Tur att man har en bästa kompis som har koll på musikskador och kunde lugna, det går gissningsvis över och nu ikväll känns det bättre.

 

Tröst på distans i all ära, ibland behöver man ändå en mänsklig köttkram. Knackade på hos grannarna och fick två, sedan vinkade vi hejdå till pågående konfirmation och slog oss ned på Bills på Baker Street. Pannkakor, ägg och en kanna Earl Grey senare var vi i rullning igen, nu med siktet inställt på London Zoo. Blev en heldag där, gick runt och fnissade åt djur och besökare och hade det mysigt i solskenet.

 

 

Regents Park är så rasande vacker just nu. Det är fullt av vita blommor på gräsmattorna, ser ut som att någon spillt ut ett helt tråg med popcorn över dem. Glömde ta en bild av biokioskhaveriet.

Tog tåget till Brookwood Cemetery och ägnade hela dagen åt att röja den svenska delen av den. Gott om räfsor och kanelbullar, viktiga inslag. Solen blänkte i lövverken medan vi slipade och oljade bänkarna, och krattade gräsmattan. Klippte rhododendrongrenar, skrapade mossa, planterade och vattnade. En helt underbar plats, jag måste lägga den på minnet och återvända. Efter några timmar var platsen tillsnyggad och vi var trötta. Blev en sen lunch på The Nags Heads veranda. Fin fredag för en kontorsråtta.

 

Det är verkligen sommar nu.

 

 

Det blev en av de absolut bästa helgerna. Att Göteborg liksom London råkade vältra sig i solsken hela veckoslutet hjälpte förstås till.

 

Brunnsparken. Att den kan upplevas så lugn. Det går ju att räkna ut vart trafiken kommer ifrån härnäst, och luckorna är jämförelsevis stora.

Gräset i Trädgårdsföreningen, mjukt och grönt. Kaffet smakar som bäst där.

Nya food trucks ned mot vallgraven, jag och Malin käkade grekiska köttbullar i solgasset, bland färglada möbler och trasmattor.

Condeco och Kridden, två efterlängtade ting som gick att slå ihop.

 

 

 

Helgens stora dragplåster var ändå att Sanna och Mikael gifte sig i majvärmen, och det var ett så himla fint bröllop. Två av mina favoriter är det, som fick varandra där under träden medan såpbubblorna yrde genom luften.

 

 

Festlig dag och natt, massor av härligt, danssuget folk. Gott bubbel i glasen, oändlig buffé och den smarrigaste bröllopstårta jag ätit. En hörna med utklädningsprylar och en drös roliga bilder att upptäcka nästa dag.

 

Fick bo i Malins lägenhet vid Stampen hela helgen, vilket var grymt. Vi hade olika agendor så vi gick mest om varandra i lägenhetsdörren, men lite kvalitetstid hann vi ändå få.

 

Hela söndagen ägnades åt att dels ha huvudvärk, dels ligga på en gräsmatta i Varberg och snacka med Staffan. En del prat om böcker, en del prat om annat. Glömde känna på havet med tån. Kom ihåg att äta kebabpizza.

 

Slutkläm på hela helgen: frukost i Navet på Lindholmen, med exkollegor som jag LÄNGTAT efter! Hängde en stund på olika kontor och pratade ikapp, åkte via Nordstan över till Johanneberg och gjorde samma sak där, fast från balkongen på sjunde våningen med utsikt över en sommarvarm stad.

 

 

Väl på Landvetter tröstsörplade jag i mig en rödbetssmoothie och ville egentligen sitta kvar där för alltid. Det är inte svårt att åka till, men det är svårt att åka ifrån. Snart sommar. Då ses vi igen.

 

Det är här livet utspelar sig nu.

 

 

 

Är såå pepp på att komma hem nu! Måste gå upp kl fem imorgon bitti men PEPPEN!

Västkust. Vänner. Fest. Gräsmatta. Oj oj.

 

Det är liksom ingen hejd på dagarna, de går i ett nafs. Hinner inte dokumentera, har för roligt.

 

Snabb återblick: fredagen ägnades mest åt förberedelser inför lördagens bal. Medan storbandet övade i stora salen den kvällen satt jag, grannarna och vollisarna samt inkallade Alex i caféet långt efter stängning. Bubbel i glasen och i konversationerna. Halva gänget gick ut på klubb.

 

Lördag dag dukade vi upp fyra långbord medan bandet brassade på. Det dekorerades med murgröna och blommor, veks linneservietter, skruvades ihop kandelabrar, gicks igenom körschema. Vårsånger och vårtal i Regents Park, välkomstdrink i prästgården efter fotografering här utanför. Sedan en trerätters smarrig middag och så styrdans till storbandet. Fint i pausen också, när vi slog på vår ihopknåpade Spotifylista. Så roligt att se alla finklädda kollegor och gäster, himla kul kväll! Dansade mig trött. Blev kallad magnoliadamen. Har säkerligen haft värre smeknamn. Varmkorv vid midnatt, några sista svängar på dansgolvet och så bara undanplockandet kvar. Gick bra det med.

 

Nästa dag väcktes jag kl 11 av att kyrkklockan ringde in söndagsmässan. Sedan var det inte mycket mer med den dagen, men dagen efter var det Bank Holiday: vårljum promenad med Simon & Chris längs Grand Canal, stannade vid en kyrka och drack kaffe i deras trädgård, vandrade vidare mot Camden Market. Lågt hängande grenar över kanalen, broar i järn, vackra hus. Väl framme i Camden gick vi runt bland små små butiker och matstånd, valde till slut en hamburgare från ett fransk stekbord. Till och med brödet var glansigt av flott och det är den godaste burgare jag har ätit! Intogs sittande på en stentrapp, bland folk och kanalbåtar och solglimt, kan ju ha bidragit. Tog kanalbåten hem, hamnade i något slags firande vid Little Venice, vimplar överallt.

 

Den kvällen hämtade vi käk på You Me Sushi på Marylebone Road, och gick i duggregnet hem och upp till Kristinas lägenhet. Pratade om spöken och skrattade åt trams och hade det sådär bra som man har det ibland.

 

Lade en slant i en burk igår och köpte mig på så vis god lunch i form av överbliven pastagratäng, äten i solen mot kyrkväggen. Snudd på sommar nu.

 

Lite av en obegriplig cirkus över den här dagen (kom igen nu karma, dags för repressalier på sina håll), men till kvällens Ung i London drog vi iväg ned till Hyde Park och spelade kubb med hela gänget. Vi var ett exotiskt inslag med vår svenska flagga och vårt konstiga spel, fick en del åskådare medan solen stod lågt och det flög klubbträn genom luften. Fint och mysigt och glatt. Den här staden alltså, det är något visst med den.