Tisdag den 27 september 2016

Dagens status i sociala medier:
 
Ägnar veckan helt åt att färdigställa böcker. Känner av både sömnbrist och ryggvärk, och känner mig lyckligt lottad. Den här tanten är en ny bekantskap och lite hemlig för stunden, vi får se vad det blir av henne. Hon har självsäkert läppstift, det bådar gott.

 

 

Har alltså semester den här veckan, och jobbar med bokbilder 16 timmar om dagen.

Det gör lite ont, men är vansinnigt roligt.


Måndag den 26 september 2016

Har hittat tillbaka till nöjet att ligga på sängen och genom fönstret se flygplanen passera över hustaken, i riktning mot London City Airport eller Gatwick, gissar jag. Allra finast är det när en flygplanskropp plötsligt bryter in i den låga kvällsolen, fångar upp strålarna och glöder som en eldfluga mot himlen.


Måndag den 19 september 2016

Det kom ett häftigt sensommarregn en natt förra veckan, och det regnet tvättade inte bara rent London utan sköljde även bort mina TV-kanaler. Någon parabol som vreds, en kabel som glappar. Oavsett vilket så är TVn nu obrukbar igen. Att gå tillbaka till amish är helt otänkbart, det gick fint i åtta månader men när jag nu fått en glimt av vad det innebär att befinna sig mitt i mediebruset så vill jag ju stanna kvar där. Jag signade upp för Netflix igen, och klämde alla avsnitt av Stranger Things under helgen. Nu slår hjärtat lugnt igen.
 
Renoveringen av kyrkans förråd och toaletter är inne i slutfasen, vilket förutom byggjobbare på plats från tidig morgon till sen kväll också innebär borrande i väggar som får tänderna att skallra och ett gipsdamm som suddar till luften. De flesta går runt och småhostar, och ovanpå det har jag dragit på mig en förkylning. Det pendlar mellan ok och misär. Djupt nere i huset verkar något annat ha hänt, för varmvattnet har tappat stinget. Det ska bli rätt skönt när allt är klart, men jag kommer nästan att sakna byggarna.
 
The Chapel har blivit ett andra hem, och om två veckor är det slutleverans av båda sommarböckerna. Det ska nog bli bra det här med.
 
 
 
 

Måndag den 12 september 2016

TVn på mitt rum här i Marylebone har betett sig syrligt från starten. Flimrig bild och störningar i ljudet, jag gav snabbt upp och lät den stå när jag flyttade in i vintras. Det kändes rätt skönt att i det nya livet inte fastna i TV-serier nätterna igenom, jag hade bokprojekt att fokusera på och det var liksom ett störningsmoment mindre. För att riktigt gå all in på hela amishgrejen så förnyade jag inte ens Netflix-kontot, nu skulle det bli fokus på rätt saker! Spotify blev en kompis istället, ända tills det blev knas med kontot, nu kommer jag inte åt det alls. Entré: Sveriges Radio. Har lyssnat på alla avsnitt av Morgonpasset, Tankesmedjan, MNK och dokumentärer jag kan hitta, och senaste veckan har jag plöjt igenom hela Creepypodden.

 

Tills nu. Jag har haft turen att ha Mia boende här sedan i torsdags, och eftersom jag visste att jag skulle behöva jobba lite medan hon var här så ville jag ge henne brittisk underhållning som kompensation. Drog ur alla kablar ur box och vägg, blåste i scartkablar och uttag sådär som vi 80-talskids gör och kopplade sedan in allt igen. Eventuellt på rätt plats denna gång, för se nu fungerar det. Jag är åter i etern, och jag älskar det! Kanalen 5 USA visar nästan uteslutande CSI, bra sällskap till bokjobben. Passar fint nu när höstregnen så småningom väntas komma.

 

Imorgon skräller dock sensommaren till med klibbiga 30 grader. Kan bli kul.


Söndag den 4 september 2016

Att färdigställa bokbilder är ungefär som att göra klart en platta, tänker jag mig. När sång och musik är färdiginspelade i studio så börjar själva finliret: det ska vridas på reglage och nivåer, petas med detaljer. Justeras upp och justeras ned, och passas in till helheten. Lyssnas om och om igen, och monteras ned i småbitar innan det byggs ihop igen. Mina musikproducerande vänner (Sockan, Staffan) skulle nog kunna göra en lång utläggning här. Jag nöjer mig med att konstatera att det krävs rätt mycket obegripligt fipplande innan en låt är klar.

 

I slutändan blir det en treminuterslåt, en av tjugo, men för att få till de där tre minutrarna krävs åtskilliga timmar, dagar och nätter. Man hör inte timmarna i slutproduktionen men de är förutsättningen för att det alls ska gå att lyssna.

 

Lite så, tänker jag mig. Inte lika obegripligt, men tidskrävande. Gör JPG-filer av bilderna och i litet format i en bokdummie ser de ok ut, men zoomar man in lite ser man direkt allt kladd runt linjerna, alla omålade pixlar och allt som skevar. Finlir. Det är vad som pågår nu, och vad som har pågått konstant sedan fredag kväll. Listan jag skrev inatt, över saker kvar att åtgärda, är lite luddig. Somligt är glasklart ("matcha in stora trädstammen", "kundvagnen") medan annat kräver lite huvudkli ("gröns buzz", "korvflinet", "pannkaksarm").

 

Helt klart blir det nog inte idag, men snart.

 

Jag kom precis på vad korvflinet syftar på, men pannkaksarmen? Hm.

 

 

RSS 2.0