Måndag den 29 februari 2016
Jag fick ett rabattkort av Suzana som i vanlig ordning beställt varor från UK, någon slags motsvarighet till Linas matkasse var det så jag slog till. Idag levererades min låda, med det fåniga namnet Hello Fresh, eller Go Fresh, eller något i den stilen. Befarade Shepherd`s Pie för en vecka, men där fanns grönsaker och kalkon och små söta kryddburkar. Hade säkert blivit tre smarriga recept, om man vågat använda spisen. Jag har vad som kan vara en brandvarnare, kan vara en rökdetektor, alldeles ovanför min spis och fläkten suger på helt fel sätt dvs inte alls. Tidigare hyresgäst har provstekt lax och dragit igång larmet, vilket kan innebära utrymning av såväl kyrkan som prästgården, beroende på vilken typ av kåpa jag har där uppe. Jag tänker inte ta reda på vilket. Det är samma design inne hos Alex, så ugn och stekpanna låter vi båda bli. Kastrullkokning funkar dock, så istället för att steka biffar idag så gjorde jag en röra på ris och köttfärs, currykryddade och strimlade morötter och tryckte ned allt i ett pitabröd tillsammans med en näve bladspenat. Inte som på bilden direkt, men gott. Låter inte helkalas nu när jag beskriver det, men det var det. Åtminstone halvkalas.
Imorgon: kokt kalkon. Kanske.
Söndag den 28 februari 2016
Lyxinledde söndagen med frukost på lokal. Bills på Baker Street igen, och eggs royale: pocherade ägg (iofs rätt opocherade denna gång) ovanpå rökt lax och bröd, med hollandaisesås och pumpafrön överst. Juice på morot och ingefära till det, omnomnom... Sög i mig dagsljus på vägen hem och har sedan tidig eftermiddag jobbat med senaste boken. Kom in i ett riktigt flow, vilket var tur för om två veckor ska den skickas in. Den blir himla fin, men det är mycket kvar. Kan dock sova gott efter dagens pass, ritat tårtor och bakelser, hur kul som helst! Nu tar jag kväll. Snart.
Snackade med Sanna via Skype tidigare idag, som vanligt kändes 1½ timme som en kort kafferast. Skype alltså, vilken livlina för oss utlandssvenskar.
I torsdags kväll åkte jag direkt från jobbet in till SoHo, satt på ett sushihak med en laxbricka och en bobajuice framför mig och medan jag tittade ut på folkvimlet och åt middag kände jag en djup fascination för staden. Det kommer över en ibland. Passade även på att planera hela 2016, bokmässigt. Oj oj, låt oss återkomma till det i ett annat inlägg. Sushihaket låg i närheten av Prince Edwards Theatre, inte en slump, för där spelas just nu Miss Saigon. Fick ju panik när jag insåg att den bara gick fram till 27 feb innan den flyttar till Broadway, så nu i veckan bokade jag snabbt in mig. Gissar att det var fullt, och även om jag inte tycker om all musik i den så var det en enormt snygg produktion, och sångrösterna fantastiska. När Chris sjöng "Why God Why" fick jag bita mig i tungan för att inte sjunga med.
Som vanligt helt uppfylld efter en musikal, svårsovet den natten. Fredag blev det ändå, en seg sådan. Den avslutades dock med vernissage, i caféet har vi just nu en utställning av en bröllopsfotograf, och när den var färdighängd så passade det med prosecco tyckte Åsa. Trevligt må man säga. Sedan orkade jag bara ligga som en säl på sängen hela kvällen och se på Game of Thrones.
Det blev lördag också, så småningom. Dags att göra den andra obligatoriska jobbkvällen på Melodifestival. Förutom tio svettiga minuter innan jag kom på att projektorn har en switch bakom en pelare för att fungera så gick allt fint (vi glömmer att vi fick ringa Carina och fråga efter en lampknapp...). Det är kul kvällar - idel glada människor dyker upp, det är skön stämning i baren. Lättjobbat. Halva styrkan var sjuk men Kristina hoppade in så vi var tre med Ulrika. Går en hel del chips och öl, och oväntat mycket vin just igår.
Ja, och så ritsöndag på det. Bra helg. Kan nu inte sluta tänka på mina eggs royale från i förmiddags, skulle gärna moffa i mig en till sådan tallrik...
Onsdag den 24 februari 2016
London rullar på.
Hade tänkt gå på en föreläsning på Interfaith Centre i måndags kväll, men £15 i inträde och så ett visst bokritarbehov ovanpå det; det fick stryka på foten.
Nordic Breakfast igår förmiddag, i norska kyrkan. En exemplariskt kort mässa inledde frukosten. Väldigt bra påhitt, kul att få lära känna de nordiska kollegorna och så en fantastisk cheesecake ovanpå en smarrig brunchbuffé, sämre tisdagar har erfarits.
Ikväll byttes det ordinarie onsdagskvällsjobbet mot en Fundraising Workshop i St Matthews i närheten av Westminster. Hade anmält Michael, Ulrika, Richard och mig själv, och under rubriken The Two Cities Parish Fundraising Support Workshop fick vi fundera kring vårt eget behov och fick tips om strategier att tänka på kring just fundraising. Kvällen var väl tänkt att sätta igång kugghjulen och det kan jag nog tycka att den lyckades med. I somligt ligger vi bra till, annat behöver vi styra upp men vi har också bra insikt i vilka förändringar vi vill göra. Blir nog ett spännande år.
Söndag den 21 februari 2016
Torsdagen. Inte så uppseendeväckande. Vi såg filmen "Så ock på jorden" i Svenska salen (helbedrövligt manus tyckte jag, men tydligen nära sanningen i vissa av reaktionerna inom kyrkans värld) och efteråt var det mycket som skulle knytas ihop och hinnas med då detta var veckans sista dag för mig.
För: fredagen innebar ledigt, och jag hade lyxen att kunna traska nedför Gloucester Place och hämta upp Daniel på hans hotell! Äntligen Moto-besök! Vi kollade in kyrkan, sedan fick han klara sig själv några timmar medan jag bokjobbade. Mötte upp vid Marble Arch, vandrade ned till Victoria och käkade burgare på The Shakespeare. Vidare till teatern, där vi sörplade i oss ett par drinkar. Ingen vidare finess; en färdigblandad påse som blandades vidare med sprit, och så blev det Cosmopolitan av det, eller Strawberry Daquiri, men hey - en drink är en drink. Beställde samma till pausen, insåg att vi hade platserna direkt framför Astrid och hennes föräldrar och såg sedan musikalen Wicked tillsammans. Defying Gravity var den enda låt jag hade koll på sedan innan, den gjordes riktigt bra, åh dessa sångröster... Ingen supershow direkt, men musikal är omöjligt att se utan att gå därifrån uppfylld av musik och skaparlust. Tittade på lägenhetsannonser och lyxbilar på vägen hem, och misslyckades med att hitta nattöppen pub.
Lördagen inleddes med brandlarm i hela huset. Har aldrig varit med om ett så skärande ljud. Gästerna i prästgården är de som ska tackas för den tinnitusupplevelsen, de valde att rosta samma macka två gånger. Vi stod därför yrvakna på gatan redan vid halv åtta, Ella var barfota, vi skakade alla hand med hennes AJ som anlänt dagen innan. Skönt sätt att träffas på.
National Gallery för hela slanten den dagen. Efter några timmar är man rätt less på porträtt, och det finns då ändå ett par salar kvar fulla av tavlor att ta sig igenom. Vi snabbspolade igenom det sista av rokokon, sedan lunch på Pret, och eftersom duggregnet inbjöd till det: Waterstones. Cappuccinos i caféet, och sedan bokläsning i varsin fåtölj, på olika våningsplan i den fem våningar höga bokhandeln. Älskar vänner som man kan göra sådant med.
Hann med fish & chips & öl på The Larrik i hemmakvarteren innan det var dags för kvällens Melodifestivalvisning i kyrkan. Det var inbokat att jag skulle jobba sedan tidigare så Daniel fick hänga på. Gick fint att ställa iordning allt, vi fick igång projektorn och sedan var det bara att släppa in folk. Jobbade i baren, svenska chips och Kopparbergs cider är populära bland utlandssvenskar. Knappt hundra besökare, trevlig grej det där. Samlade in kollekt till flyktingarbetet i Aten, städade och räknade kassan, och gick sedan till The Chapel. Tog ett glas, gick vidare till The Windsor Castle: hysterisk pub, prylar överallt, även i taket. Porslinstallrikar med kungafamiljen var populära, fanns t o m en till minne av Charles och Lady Dianas skilsmässa. Ditmålade sprickor och allt. Sist nattamat på KFC.
Det här att hänga med människor som känt en länge alltså, något svältfödd på det i främmande land men oj vilken vitamininjektion det är att få träffa vänner! Nu håller jag ut ett tag till.
Söndagsfrukost på Bills, urmysigt ställe. Full English Breakfast till Moto, Eggs Benedict till mig, och världens godaste vattenmelon/hallonjuice...
Befann oss på Baker Street så att spana på Sherlockmuséet på nr 221 B var givet, nöjde oss dock med utsidan av det. Tog en dubbeldäckare ned till Oxford Circle, vandrade till Covent Garden, kaffepausade på Pret. Tillbaka upp mot Oxford Street och ännu ett Waterstones. Pratade skrivarplaner. Vidare mot HMV, hittade till vår lycka boxen med How Not To Live Your Life! Vinkade hejdå, bunkrade lite på Waitrose och kom hem till skissblocket. Snackade med Staffan via Viber, efter den extra påfyllnaden är jag mer än redo att tackla den kommande veckan.
Kul incident: Daniel försökte ge en liter apelsinjuice till en uteliggare idag på morgonen.
Ville inte ha; "It has gluten in it". Oväntad reaktion får man säga.
Onsdag den 17 februari 2016
Lunchen igår: ravioli på Briciole tillsammans med en annan Anna, nämligen ambassadörens PA. Hur trevlig lunch som helst.
Dagens lunch: tre ingredienser. Pasta, färdig basilikatomatsås, tonfisk. Fint sällskap i form av kollegor men inte hälften så gott som igår. Varje dag kan inte vara en fest.
Middagen dock, MIDDAGEN! Kristina lämnade hemlagad fisksoppa med räkor vid min dörr, mmm... Bra bränsle inför kvällsjobbet, som gick av bara farten det med. Kallt och regnigt så bullarna och teet blev vinnare.
Tisdag den 16 februari 2016
"Kan Kim Novak följa med på filmen ikväll?"
Camilla nickade och så var det bestämt. Därför blev det Stoplight nu ikväll tillsammans med prästgården, filmen som baseras på tidningsgrävet om övergreppen inom katolska kyrkan år 2002. Everymanbiografen på Baker Street visade sig vara helmysig, och det finns en bar om man vill köpa med sig ett glas in i salongen. Filmen lämnar en lite illa till mods eftersom man inser att det är verklighet man tittar på.
Gillar min nya chef på många sätt. Att han kallar mig Kim Novak gör inte det hela sämre.
Måndag den 15 februari 2016
Huvudvärken ger inte med sig, trots värktabletter nedsköljda med sex koppar kaffe.
Återstår sömn. Gonatt världen.
Söndag den 14 februari 2016
Vid en liten jämförelse är jag bra mycket mindre nöjd med den lördagsöndag som följde på min fina torsdagfredag.
Någon slags svacka, antar jag. Lördagen inleddes med regn mot rutan, jag skrev en text om saknad till nästa Kyrkoblad och sörplade i mig kaffe. Ritade rent ett par bokbilder, använde kontorsscannern för att scanna in dem och ägnade sedan mer tid än vanligt åt att städa upp bilderna från dammpartiklar och annat. Allmänt kopieringsglas alltså, vilken fest. Borde säkert köpa mig en egen men hoppas kunna använda denna åtminstone till den här boken. Helt plötsligt hade det sedan blivit kväll, full Melodifestival igång i Svenska salen. Jag kikade förbi och sa hej bara, jobbar först nästa helg. Handlade på Waitrose och fortsatte sedan med bilder och text, såg en säsong av How Not To Live Your Life och så var det snudd på morgon.
Hade tänkt promenera bort till Kings Cross och se en konstutställning på ett galleri i närheten, och så tänkte jag ta mig till Columbia Road Flower Market. Det blev inget av det. Har sovit i omgångar hela dagen, enormt trött läge.
Nu ikväll, efter 24 timmar iklädd Yasuragirocken, tog jag mig äntligen i kragen och hängde med Ella, Astrid, Alex och Carina till Duke of Kendal. Åt burgare och drack Aspall och såg puben fyllas på med folk innan 91-åriga June tog plats vid pianot och allsången tog vid. Vilken otrolig kvinna, hon spelade snudd på non-stop under drygt två timmar. Vilka sånger det blir beror på vilka som kommit just den kvällen, det fanns väl en fyra, fem stammisar som turades om att sjunga och ofta blev det allsång på refrängerna. Vackrast var när Charlie (som jag vill minnas är 87 år) sjöng Wonderful Tonight. Varm och glad stämning, tänk att de gör detta varje söndag med samma inlevelse.
En ynka plusgrad när vi vandrade hemåt, sitter nedbäddad under täcket nu. Skallebanket är kvar, men det känns överlag bättre. Ser det mer som ett avstamp för veckan som kommer än som avslutning på förra. Med den här totalvändningen av dygnet lär det räcka med ett par timmars sömn och lite snoozande imorgon bitti för att fixa måndagen.
Fredag den 12 februari 2016
Modevisning + falukorvslunch + redaktionsmöte + fin morgonbön + Chipotle + lunchkonsert (Chopin) + nybakade kanelbullar + Basilicopizza + filmvisning på storduk + vinslattar i kaffemugg = torsdagfredag. Mycket nöjd med den ekvationen.
Onsdag den 10 februari 2016
Dagarna går i en faslig hast här, hinner inte med.
Jag var ju hemma i Göteborg nu i helgen. Klev upp redan halv fem lördag morgon för att hinna med bussen och flyget, men det var samtidigt skönt att ha fredagkvällen till annat, hade kommit fram så sent om jag åkt efter jobbet. Man sover rätt bra i en RyanAir-flygstol efter tre timmars sömn.
Jag har sådan tur som har goa vänner! Blev hämtad av Sanna och DJ på flygplatsen, blev så glad att se dem att jag i princip inhalerade pälskragen på Sannas jacka under den hårda kramen. Blev lite shopping på stan, och lunch på Condeco. DJ körde för första gången in i ett parkeringshus också, stor dag.
Jag har väl aldrig varit med om att Brunnsparken känts loj, men nu kändes den snudd på avbefolkad. Bussar och spårvagnar lite utströdda sådär, inget kaos direkt. London sätter sina spår.
Tog vägen om min lägenhet och plockade upp den post som kommit, sade hej till hyresgästerna och tyckte att lyan på samma gång kändes som min egen och som någon annans. Den kändes så stor, mindes inte det.
Fick kramar av hela familjen Lidqvist, och fick sedan leka med Lego hela eftermiddagen. När kvällen kom och det blev dags för nattning så kom den lille Vispen släpande med Lego City; den enda bok jag inte var sugen på att läsa, eftersom vi läste den för några veckor sedan och den är rätt usel. "Eftersom du tycker så mycket om Lego så kanske vi kan läsa den här?" sa han med litenbarnsröst. Det gick förstås inte att säga nej.
Hann med frukost nästa morgon, och fick veta att jag hade en cool tandborste. Den där lilla familjen alltså, tycker hur mycket som helst om den. De drog iväg till barnkör; jag tog vagnen in till Waynes där först Hanna och Sanna kom och fikade och snackade för att efter några timmar ha skiftbyte med Elin och Eirin. Fylldes på med massor av energi!
Resan hem (eller bort?) gick fint. Det varslades om tunnelbanestrejk så jag hade bokat buss, väldigt smidigt och urgulliga chaufförer. Sista biten fick jag släpa alla mina väskor från Baker Street (kabinväskan fick jag sätta mig på för att den skulle kunna stängas) genom sidvind och häftigt regn. Blöt final på en guldkantad helg.
Nu ikväll, Ung i London som vanligt. Semmelfrossa, man fick bygga sin egen. Fanns till och med chokladbollar, det ryktades trendigt att klämma in en i semlan. Jag är skeptisk. Och mätt, temlor är inte att leka med. Avslutade på The Chapel, hittade Ginger Beer (hurra!) och pratade med trevliga tjejer; det kommer så himla många gulliga människor till de där veckoträffarna!
Nähä, om man skulle ta och ägna sig lite åt sin sidosyssla kanske. Inatt ska jag fila på hundtassar, och rita ett demonstrationståg. Spotify håller mig sällskap.
Tisdag den 9 februari 2016
Dagens goda boknyhet: Totally Swedish blir återförsäljare av Lillan & Loke här i London! Hurra, barnen flyttar med mig hit! Grattis också till alla Londonsvenskar, ni kommer att gilla de här charmiga, tramsiga och roliga historierna som Herr Karlsson bubblar ur sig.
Totally Swedish har två butiker här i London, den ena ligger på granngatan Crawford Street och där träffade jag Annethe och Julia idag. Väldigt trevliga, och en charmig butik proppfull av svenska matvaror, godis, böcker. Där kommer bokbarnen att trivas fint.
Måndag den 8 februari 2016
Älskar Lilla Berlin av Ellen Ekman, ofta så klockrent!
Längtar till det magiska landet Mums Mums. Tills dess, #54 av saker jag just nu tackar nej till: middag och film med vollisarna och Alex. Ibland behöver man vara ledig, men ikväll har jag annat för mig. Jag har en glasskiosk att rita.
Fredag den 5 februari 2016
Vanlig dag. Morgonbön i kyrkan, fint pianospel. Kaffedrickning, avstämning. Petade en del med ett kontrakt, hade kontakt med gruppbokningar. Skrev ihop mötesanteckningar, vidarebefordrade dokument, uppdaterade medlemsregistret och förde in donationer (ständig syssla). Åt minisemla. Omnom. Hjälpfipplade lite med ett utskick, svarade på mail- och telefonfrågor om hotell, säkra områden, PRAO-plats, skänkta böcker. Hängde med Åsa och delade ut det nytryckta Kyrkobladet till Ambassaden, Handelskammaren m fl som har kontor i krokarna, lade ett par kilo frankerad post på lådan. Det och femtio andra saker. Alldeles vanligt.
Har hela veckan umgåtts med en längtan efter att få krama människor som känner mig. Imorgon är det äntligen dags! Bland annat ska jag ta mig en hel bunt kramar av den lillkille som skev sötaste hejdåbrevet någonsin:
Torsdag den 4 februari 2016
Halva onsdagen käkades upp av att sitta i storgrupp: Skype-möte om krisberedningsplanen, följt av vanligt veckomöte. Försökte lappa igen hål hela eftermiddagen, vilade hemma i lyan ett par timmar och så Ung i London på kvällen. Bra uppslutning, många kanelbullar gick åt. Lämnade eftersnacket på The Chapel åt ungdomarna och satte mig med bokbilderna istället.
Tröttast i stan när klockan ringde imorse, helt obegripligt. Eller, kanske inte. Lägger ändå en effektiv torsdag till handlingarna, skön känsla. Åt nybakad kanelbulle till eftermiddagskaffet, oj oj så gott. Tog en repa på Edgware Road och nu är jag som vanligt parkerad på sängen med datorn i knät och papper spridda omkring mig. Cred till Alex som fortsätter att fråga om jag ska med till puben trots att jag nästan alltid tackar nej. Så även ikväll.
Tisdag den 2 februari 2016
Ja, ni ser rätt. Justin Bieber, här på min säng. Han fanns framlagd när jag flyttade in och fick genast bli fothandduk vid duschen. Därför nosar vi nu på varandra nästan varje dag, jag och Justin.
Måndag den 1 februari 2016
Januari är över och förbi. Fick lite ångest över att jag slarvat bort årets första månad, tills jag kom på att jag bytt jobb. Och land. Det kanske räknas som att ta vara på sina dagar.
Det sägs spöka här i mitt hus. Inatt stod till exempel någon utanför våra båda dörrar vid tresnåret, om man ska tro husmor. Vinden har apropå det ryckt i ytterdörren hela dagen. Kanske stormen Henry, kanske något annat.
Dagen älgade på med stora kliv, gick framåtböjd i ljumma vindar och köpte king prawns från M&S. Skalade och allt. När jag lagt några pund på den lyxmaten kunde jag inte annat än att köpa The Big Issue, de hemlösas tidning, som såldes av en rufsig och oerhört artig man vid utgången. Dricksade tillräckligt för att han också skulle kunna köpa sig en räkask.
Hem till arbetsplatsen, dvs sängen. Sitter upp-pallad mot kuddarna och jobbar varje kväll nu, slår på någon lista på Spotify och så ritar jag tills ryggen blir trött. Det brukar hända ungefär nu.
