Lördag den 25 mars 2017

Våffeldagen, men även en alldeles vanlig lördag innanför stadsmuren. Två och en halv vecka in i Visbyvistelsen, och jag är lika bubblande glad varje morgon när jag får brygga kaffe och hälla upp i termos märkt "Kaffi", slå på Morgonpasset i P3 och samtidigt påbörja dagens ritpass. Titta ut över Domkyrkan och blå himmel, sörpla i mig kaffet, rita hästhovar och fundera på vart dagens promenad ska ta mig. Det är ju så man får nypa sig i armen. 
 
 

Måndag den 20 mars 2017

Inne på vecka tre nu. Fortsatt älsk på denna stad.

 

Förra veckan var fylld av skissande, jag och Susanne har mailat fram och tillbaka och boken växer stadigt fram. Ser så mycket fram emot att få börja rita rent, även om inte allt är färdigskissat så ska jag nog börja närma mig några av bilderna med en fineliner. För en gångs skull vill jag inte behöva känna någon stress, jag behöver inte sitta i femtontimmarspass och rita sista veckan, nu kan det få ta tid. Jag vill njuta av varje steg utan att ha panik mot slutet, så det börjar nog bli dags att plocka fram ritplattan. Hm, undrar var pennan till den är, hoppas den följde med från London, lämnade ju en del grejer där...

 

Förutom att umgås med pennor och papper så fick jag en solig och blåsig eftermiddag låna grannens Aron. Vi tog sällskap längs havet, och det var bra drag i hundtassarna. Vi traskade norrut, nosade på allt vi hittade och vände när vi kom till en båtuppställningsplats. Aron doppade tassarna i havet, grävde ned nosen i uppspolad tång och övade på att kissa i motvind. Fin dag. Två timmar senare lämnade jag en trött vovve hemma i köket, jag hörde hur han slabbade i sig vatten när jag gick. Vi träffade på två nya polare också, nakenhundarna Yngve och Lennart. De hade plyschkläder på sig, med namnen broderade på ryggarna...

 

Kolla in den här ljuvliga nosen:

 


Det visade sig att Hanna, hennes Björn och deras lille Sebbe var på ön och hälsade på vänner i Alva, och Hanna och Sebbe tog bussen upp till Visby en dag. Sebbe var en prickig korv pga vattkoppor så vi höll oss utomhus. Så himla mysigt att få hänga med treåring och med gammal vän från förr! Vi hittade en finfin lekplats, Sebbe for runt som en virvelvind och testade allt. Först var vi alldeles ensamma, sedan kom en familj till och vi förvarnade om vår prickigkorvstatus. När vi gungat och åkt rutschkana en stund tittade vi upp och insåg att lekplatsen nu myllrade av små kids i rosa reflexvästar som smugit sig dit utan att vi märkt något. En hel Montessoriförskoleklass. Man kan gissa att det blir en del VAB för dem den närmaste tiden...


Åt pannkakor, läste böcker på biblioteket sittande i soffor, fipplade med leksaker på BR, sprang runt på torget och doppade pommes i ketchup, plus att jag fick de bästa kramarna. Sebbe visade även prov på sitt hästgnägg, ett helt fantastiskt ljud: iiih-HA-HA-HA som den värsta superskurkens elaka maktskratt. Jag kunde inte låta bli att fråga om och om igen vad hästen säger.

 


Hade dessutom sådan tur att lilla familjen dök upp innanför murarna även igår, innan båten tog dem till fastlandet. Ungefär samma upplägg som två dagar innan, kompletterat med att kasta sten i havet.

 

Jag har bänkat mig på Espresso House nu. För en kaffe får man sitta hur länge man vill här, det är stort och det finns wifi och eluttag och man ritar bra här. Favoritmåndag.


Tisdag den 14 mars 2017

Det är så fånigt fint i den här lilla staden, och jag trivs så bra i den! Hör nog hemma här.

 

Lördag kväll: träffade Lina som jobbar vissa helger och har långt att åka, så hon sover i rummet jämte mitt de gångerna. Lovade varandra att gå ut och äta nästa gång hon är i stan. Jag tog en kvällspromenad och kunde inte få nog av den stjärnklara himlen och snuddpåfullmånen som hängde där uppe. Insåg att ruinen närmast mig, St Nicholai, är upplyst om nätterna. Stenvalven lyser med ett varmt apelsinfärgat sken och det går nästan inte att slita sig därifrån.

 

I söndags kväll bjöd mina grannar i Domprostgården in till middag. Fick fördrink i lusthuset, rundtur i huset och chans att kika på Mats alla pågående målningsprojekt på övervåningen. Väldigt vackra ikoner, guldglimmande på sina ställen och målade på fläckig presenning. Två av dem hänger i Svenska Kyrkan i London. Fick dessutom god mat och en skvätt honungsrom samt lära känna de andra sju runt bordet. Väldigt trevligt gäng, förstås. I Mats familj ingår även en chokladbrun, ljuvlig labrador; hur mysig vovve som helst som tog plats vid stolen och aldrig tröttnade på kel.

 

Tänk att jag har haft sådan tur att jag hamnat just här, just nu.


Lördag den 11 mars 2017

Dag fem i min nya stad. De tidigare fyra har mest ägnats åt att lyckligt vandra runt i gränderna samtidigt som jag småsjungit. Det är en ny byfåne i stan, och jag bjuder på det.
 
Resan över vattnet gick fint. Natt-taxin spelade Weather With You, och kördes av världens trevligaste polack. Jag anlände ett sovande Heathrow, allt var stängt och det snarkades lite varstans från övernattande resenärer. Jag satte mig ned mellan två sovande herrar och tog upp min bok, och någon timme senare öppnade incheckningen.
 
Eftersom jag reste med två incheckade väskor hade jag fått köpa en högre nivå av flygbiljett än den vanliga billigast-möjliga. Det innebar till min förvåning att jag hade tillgång till loungen, vilken flax! Uniteds lounge öppnade kl 05 den här morgonen, så efter att ha letat mig dit kunde jag äta varm frukost och häva i mig grönsaksjuice som om det inte fanns någon morgondag. Kan meddela att jag sov gott på det planet.
 
Damp ned på Arlanda några timmar senare, även nu med loungetillgång, hurra! Jag hade ca fyra timmars väntetid innan nästa plan skulle ta mig till Visby, och den tiden kunde nu ägnas åt att äta lax och dricka vin bland kostymnissar som hade telefonmöten och knåpade ihop bildpresentationer. Jag stortrivdes.
 
En kul detalj är att jag fastnade i säkerhetskontrollen på Arlanda, i den lilla man behövde gå igenom för att komma från ankomstgaten vidare till nästa terminal och loungen. Till saken hör att jag var ruskigt överpackad. För de incheckade väskorna var vikten inget problem, men volymen var trubblig. Fick ledsamt lämna kvar min randiga kudde och fick ändå sätta mig på resväskan för att den skulle gå att stänga. Det var inte mycket bättre ställt med Everest-bagen, fylld till bristningsgränsen men som tur var med en kraftig dragkedja. Återstod ett berg av prylar som jag absolut inte ville lämna kvar i London. Pressade ned allt i en 32-liters ryggsäck och tog en tygkasse vid sidan av, tung som skam. Allt som allt vägde mitt lilla handbagage runt 15 kg mot tillåtna 8 kg, och såg rätt härkigt ut. Därför var jag tacksam över att kunna checka in utan problem och dessutom få allt genom säkerhetskollen utan att någon höjde på ögonbrynen. Men på Arlanda, där gällde annat. Det pep förstås när jag gick genom metalldetektorbågen, och det blev en kort muddring. Min ryggsäck fick också uppmärksamhet. "Det är så kompakt, jag ser ingenting, du får packa ur". Tjejen plirade på mig, jag försökte skämta lite, det gick inte hem. Det var en mardröm att lirka upp ljusbordet ur väskan, och när tre plastlådor med saker körts om ett varv i röntgenapparaten var hon ändå inte nöjd. Det visade sig att de åtta barnböcker jag slagit in i bubbelplast var problemet. "Det kan vara sprängmedel, vi vet inte". Ok, väskan urplockad in i minsta detalj nu, och så kördes allt i plastbackar en vända till.
 
"Oj, nu hamnade du i slumpen på båda" sa plötsligt killen, vilket innebar att jag fick ta av mig skorna och köra även dem genom röntgen OCH låta händer och packning bli swipade i jakt på olagliga ämnen. Suck. När allt detta var klart och jag stod med all min packning spridd i små beståndsdelar i vad som kändes som hundra gråa backar sa den ena: "Om man vet vad som är organiskt material så vet man också hur man inte ska packa". Goddammit, snorvalpstullare! Jag uppskattar att ni gör ert jobb noggrannt, men var en smula ödmjuka inför det faktum att ni inte har den senaste röntgenutrustningen (vilket enligt dem själva nog var anledningen till att jag kommit igenom Heathrow utan problem) och var lite soliga.
 
Turen vände i Visby, taxin släppte av mig utanför församlingshemmet i samma minut som Ingrid tog en sista koll vid dörren innan hon behövde gå. Utan fungerande telefon hade det varit svårt för mig att få tag på någon som hade nyckel, och den jag hade telefonnummer till var dessutom hemma sjuk fick jag veta.
 
Nu har jag alltså installerat mig i ett gästrum på övre våningen i ett hus med utsikt över en snödroppeströdd gräsmatta och Domkyrkan. Det här kommer att bli fint. Förutom att gå runt och känna mig som världens mest lyckligt lottade människa så har jag bekantat mig med Almedalsbiblioteket. Stor del av Visbytiden kommer att tillbringas där, man ser Almedalen och Östersjöns vatten och det finns en barnavdelning att botanisera i när man behöver inspiration.
 
Att byta land kräver lite pappersexercis, hoppas t ex att brittiska skatteverket HMRC ska betala tillbaka lite på skatten under året, vi får väl se om de håller med. Har bråkat lite med Tele2 om det där telefonabonnemanget som de två gånger sagt skulle fungera 3 mars men som 6 mars var fortsatt heldött. Chattsupporten löste det till sist. Tack och bock, nu kan man smsa och ringa mig igen. Det uppmuntras.
 
Har varit över till stiftet i huset bredvid, och tagit en kaffe med stiftdiakonen Inger. Hon överlämnade avskedspresenten från mitt gäng i London; medlemsskap i Gotlands Fornvänner och presentkort på Créperiet! Här ska hängas i Fornsalen och på muséet, och ätas pannkakor. Tack!
 
Jag har sovit under dubbla täcken och trots ullstrumpor huttrat, så det blev inköp av ett portabelt element. Väl hemma hade rummets ordinarie element, som jag stängt av och sedan slagit på igen, vaknat till liv och värmer nu som aldrig förr. Ullstrumporna bor i skåpet, och jag har lämnat tillbaka elementet.
 
Anlände i snö, med isiga gator och pulkaåkning i slänten vid kyrkan. Idag skiner solen, och snön har under gårdagen regnat bort. Man kan ana lite vår men ön ligger långt efter London.
 
Jag ska sörpla i mig det sista kaffet nu och rita karaktären Hästen, som kliar sig bakom örat med en hov. Visbylivet. Amazing.
 
 
 
 

Söndag den 5 mars 2017

Lägger ett gäng fina dagar bakom mig. The Chapel med Ung i London, himla goa tjejer det där, och årets bästa sushi med Simon och Kristina, mitt emot Baker Streets underground. Jag har ätit Bagerisemla med Amelie, planerat bokprojekt med Åsa och Sarah på Foyles, hängt i grannarnas soffa. Varit på Borough Market med Alex och Erik, druckit öl, ätit take-away-semla från Bageriet sittande på Starbucks, fått blå drink på The Alchemist, och jordgubbsöl. En sista frukost på Coco Momo med Linnea, och ett antal sistakramar med kollegorna. Tänk att jag för ett drygt år sedan inte kände någon av dessa själar, nu känns de så självklara.
 
Resväskorna är packade om än inte stängda, det blir ett äventyr att få igen dem samt att se om jag får allt handbagage genom incheckningen utan anmärkning. Golv ska torkas, badrum städas, köksskåp tömmas. Taxin hämtar mig kl 02, sängen är redan renbäddad för nästa hyresgäst, jag kommer ändå inte att kunna sova något inatt.
 
Tack och hej London, vi ses snart.

Tisdag den 28 februari 2017

Har den senaste veckan haft fullt upp med att ha fullt upp. Förutom dagjobb och bokjobb (och alltför få timmars sömn) så har jag varit på bio med Amelie och Thomas. Två gånger till och med: Lion och Moonlight, båda på Barbican. Vi maxar umgänget och filmerna såhär mot slutet. Väldigt glad att ha träffat de där två fina människor. Läggs till bunten av vänner som jag minsann tänker behålla även när jag flyttar.
 
Ätit semla på Bageriet med Åsa, sett Sing med Chris, varit på ett sista YoIllo Talk i Shoreditch; How To Go Viral. Ett rum fullt av illustratörer som äter pizza och dricker öl och nätverkar. Minst sagt en dröm.
 
Och så i fredags: Leaving Drinks. Gudars skymning. Så rolig kväll, jag har verkligen sköna kollegor. I korthet: drinkar och mat på Grand Union vid Paddington Basin, mellanlandade i kyrkan där vi lekte charader och Lap In The Pan (den hederliga lapp-i-pannan-leken, gissa vilken känd persons namn som står på en dold lapp). Vid midnatt blev det utgång, hittade ett dansgolv vid Piccadilly. Smakade på lokalbefolkningen, dansade, vrickade till en fot på vägen hem och trynade först vid fyrahugget lördag morgon. Den dagen var ett enda segt töcken, precis som det ska vara. Släpade mig till The Chapel på kvällen, Alex bjöd på hamburgare och återställningsöl, fast den där ölen fick vara.
 
Karnevalsmässa söndag förmiddag, heliumballonger släpptes upp i kyrktaket och jag blev avtackad.
 
 
 
Samma kväll blev det middag hos grannarna, jag och Kristina bjöds på ett tokajvin som de sparat sedan sommarsemestern, sött och gott. Kommer att sakna de där mysiga kvällarna, vid det runda bordet.
 
Jag har introducerat min efterträdare och haft tre dagars överlämning, jag har kramat om cafévärdar och besökare och sagt hejdå och nu, för första gången, börjar det möjligen att kännas en liten smula verkligt.

Torsdag den 23 februari 2017

Ritade en liten morgonsemla. Regnet formligen öste ned på taket utanför, stormen Doris tydligen, och när man vet att en lång dag väntar är det fint att låta fingrarna få teckna en stund. Tydligen ville de rita bakverk.
 
 

Söndag den 19 februari 2017

De senaste dagarna: det vanliga skrivbordsjobbet, ett par besök på The Chapel. Finfrukost, dvs Eggs Royale, på Natural Kitchen med Chris, och så gick vi runt och tittade på detaljer i The Wallace Collection. Båda har vi varit där tidigare men det är något visst med snoka runt i ett museum med en god vän. Vi häcklade rustningarna, det måste man. Hamnade i vårt eget cafés soffor lördag eftermiddag med det gäng som jobbade, Alex hälsade på och det hann bli lite kollektivkänsla igen. Kikade in i kyrkan på väg upp till mig, det vankades dop och jag mötte alumnifolk i dörren. Verkligen ett litet nav det här huset.
 
Övrig tid mest bokjobb, har mailat folk och skissat bilder och varit fånigt sugen på grönsaksjuice men inte kommit mig för att gå och handla.
 
Och det närmar sig av avfärd, steg för litet steg.

Onsdag den 15 februari 2017

Monday Madness på Barbican varje vecka, så i förrgår kväll trotsade jag regn och kyla och mötte upp med Amelie och Thomas för £6-bio. Vi såg "Loving", visste inget om den innan men så fin film, blev lite småkär i den fåordige, manlige huvudkaraktären med klumpiga rörelser. Vackra bilder från USAs söder också , lågt stående sol genom åkergrässstrån och syrsor, älskar sånt.
 
Fortsatte filmtemat igår fast framför Netflix, så äntligen Ex Machina - så bra! Vet att jag är sist på den bollen.
 
Ikväll bryts sviten, ingen film. Istället Ung i London, eventuellt min sista jobbkväll här, nästa onsdag hoppas jag vara på föreläsning istället. Det blir absolut The Chapel senare, kroppen kräver Somersbys cider idag.

Söndag natt den 13 februari 2017

 
 
I fredags bjöd jag in grannarna Simon & Chris på middag. Tre flaskor vin senare fick de rumla tillbaka in till sig. Fint att få sitta runt ett bord och snacka bort en hel fredagkväll, sånt kommer jag att sakna.
 
Lördag morgon fyllde vi container nummer 2 med skräp från kyrkans alla förråd, en stor del av veckan har gått åt till att röja, väldigt skönt att få ordning på utrymmena och det egna kontoret. Så dags nu, lagom tills jag slutar har jag fått den ordning jag vill ha men det är bra för den nya att ta vid någorlunda kaosfritt.
 
Den kvällen jobbade vi alla tre på deltävling 2 av Melodifestivalen - såhär glammigt var det innan vi slog upp dörrarna!
 
 
Gick fint det med, men lite snuvad på helgen känner jag mig. Söndag morgon bjöd även den på lite kontorsjobb, borde ha gjort det igår men tappade helt orken när folket hade dragit vidare på efterfest. Resten av dagen har dock varit min, och jag har betat av en del av en massiv ToDo-lista. Det börjar bli tomt i lådor och på hyllor allt eftersom jag packar ned och rensar bort.
 
Tre veckor kvar i United Kingdom. Det är ju för tokigt hur snabbt tiden kan gå.
 

Måndag den 6 februari 2017

Mitt första blogginlägg på över en månad, och glest innan det, men livet står inte helt still för det. En längre uppdatering kommer, om julafton och solresa och framtidsplaner, men tills dess vill jag bara dela med mig av mitt nu: fönstret i mitt rum står på vid gavel, det smattrar av regn mot taket nedanför och det doftar fuktig vårnatt blandat med nytvättade lakan. Det är så nattsvart det kan bli i en stad av neon och jag kan svära på att jag hör en koltrast sjunga bortom hustaken.

Fredag den 30 december 2016

Så har även Ella vinkats av. Astrid togs farväl av och försvann redan vid femtiden imorse. Båda vollisarna har lämnat Harcourt Street för gott, och i den stora huskroppen söder om prästgården finns nu bara jag kvar. Tack för att ni förgyllt mitt 2016 gullungar, har haft så roligt med er! Ändlösa kramar till er, Astrid och Ella!

 

Goodbye, kitchen. Office loves you.


Söndag den 18 december 2016

Så var även luciorna över. Det tillsammans med julmarknaden är stora projekt som ger den huvudsakliga inkomst som vi driver verksamheten på. Det planeras och fixas från januari och över hela året, och så satsas allt på ett bräde under tio intensiva dagar.
 
Vi har genomfört tolv luciaföreställningar här i Ulrika Eleonora, som mest fyra stycken på en dag. Därtill en megaföreställning i Westminster Cathedral, och en lite mindre i mysiga Southwark Cathedral. Ovanpå det har vi bakat pepparkakor med Ung i London, haft julavslutning med samma gäng och roddat stora seniorjulbordet. Det har varit så mycket kvällsjobb på sistone att det nu känns ovant med lediga timmar innan man ska sova. Jag har vant mig vid folkdräkt men inte vid att kjolen kliar när man sätter sig ned, vilket man iofs sällan hinner. Jag har inte ätit så många lussekatter som planerat och jag har inte ledsnat på luciasånger, mot alla odds. Lika vackert varje gång.
 
Fina minnen alltihop.
 
 
 
 
 
 
 

Måndag den 5 december 2016

Vissa bilder man gör blir till favoriter, utan att man riktigt vet varför. De här två, till exempel. Abbe som möter en schäfer, från första delen av Saga & Simon, och haren som kissar på en svamp i andra delen av Lillan & Lokeserien. "Gör honom grosshandlarnöjd" sa författaren, och "Tänk Edvard Persson".
 
Grosshandlarnöjd...
 
 
 
 

Söndag den 4 december 2016

Somligt sticker ut: AW hos Simon & Chris i fredags, snudd på hela gänget samlat. Det bakades pizzor och serverades öl, och spelades både ukulele och banjo. Lördag mötte jag upp Alex och Erik i SoHo för vad som utvecklades till en barhoppande utekväll. Himla trevligt, vi hann med fyra olika ställen varav ett bjöd på dansande män på bardisken och Happy Hour på drinkarna, sånt gillas.
 
Jag kunde inte motstå denna.
 
 
Nu ikväll filmvisning i Svenska salen, med framdragna soffor, filtar, storbildsskärm och en sur polkagrisstång i näven.
 
I övrigt är helgen ett töcken, men allt det där sticker ut.
 

RSS 2.0