Söndag den 23 april 2017

Tio dagar senare har en evighet gått.
Jag borde lägga upp bilder. Jag borde ta bilder.

 

Sista dagarna på ön inleds nu; sedan sist har jag jobbat långa pass med att färdigställa bokbilderna. Kikade igenom alla i en följd härom dagen och inser att jo, det blir nog en fin bok och den blir dessutom klar i tid. En vecka kvar till slutleverans.


Förutom det har Visby fortsatt att leverera. Kan inte se mig mätt på gränderna, vandrar lika lyckligt runt där nu som i mars. Espresso House har blivit ett andra hem, vågar inte tänka på hur många timmar jag och Nils har tillbringat där med varsitt skissblock och kaffe som hela tiden fylls på. Samma Nils stuvade in mig och kompisen Fritz i bil och så drog vi till Lärbro en dag och tittade på konstutställning, samt hämtade hem Nils skulpturer som också varit med. Fikade sluttampskaffe (gratisslurkarna längst ned i termosen) och körde hem genom ett vinterlandskap. Gick hem i lappvantesnöfall.

 

 


Samma trio hängde en eftermiddag på Almedalsbiblioteket. Ockuperade ett bord, åt medhavda knäckemackor och köpekaffe, bläddrade i böcker och pratade om allt möjligt och hade det sådär fint som man har det ibland. Gott sällskap och doft av snus, sånt gör mig glad. Laxpastafix här hemma och fortsatt skissprat medan det blev kväll. De flesta andra solnedgångar ser jag faktiskt, en av fördelarna med öliv.


Hämtade upp Aaron en eftermiddag, vovven blev tokglad. Kikade på havet, rullade i sand (Aaron) och låg i solvarmt Nordergravsgräs (båda två) och hämtade samma tennisboll tvåhundra gånger väl hemma i trädgården.

 

 

 

Lunchat med Inger, på ett ställe jag aldrig minns om det heter Hedvalls eller Hedbergs, men fin soppa hade de iaf i sitt mysiga källarcafé och någon slags snickerskaka till efterrätt, omnom. Igår kom Lina till stan för jobb, vi käkade middag på Bageriet och hamnade sedan på Bolaget. Väldigt glad för mina nya bekantskaper här, jag & Lina pratade resor och smed sommarplaner - tanken på att återvända är det enda som kommer att hålla mig från att gråta när jag måste sätta mig på flyget om en vecka.


Det finns mycket fint i att komma åter till Göteborg, men jag längtar redan tillbaka hit innan jag ens hunnit lämna ön. Gott betyg till en plats det. Har den senaste timmen suttit smått apatisk på min säng med en Varma Koppen Kantarell i handen. Sov dåligt inatt, ingenting förrän en stund imorse om man ska vara uppriktig. Hemresefebern börjar infinna sig.


Imorgon kommer äntligen mamma och Lili hit och gör mig sällskap i tre dagar, det ser jag fram emot! Och innan det ska jag försöka skaka av mig tröttman, kamma till mig och ta ett stort fång tulpaner med mig hem till grannen, för där vankas det tjejmidddag. Än finns det dagar kvar här.


Fredag den 14 april 2017

Det här att flytta till en plats där man inte känner någon med plan på att isolera sig, och ändå inte tycka sig ha tid att blogga om det? Märkligt. Tiden går visst snabbt när man har det bra.

 

Detta har hänt.

 

Gitte bjöd in till eftermiddagsfika i deras fina bungalow, himla trevligt förstås. De bor urfint med havsutsikt och uteplats, i en smart inredd liten box på Novi strax bortom sjukhuset. De behövde dessutom hundvakt några dagar senare, så jag flyttade helt enkelt in. Gitte lämnade över en bäddad säng, chokladmousse och en glad jycke, så det var inget annat än ren lyx att få bo där. Jag och Otto, även han brun labrador, gick långa promenader längs havet och doppade tassarna först i vattnet, sedan i sand. Det tuggades pinnar och nosades i vinden, och en morgon fick han springa av sig på Klockargårdens baksida. Det låg en bortglömd innebandyboll i ett hörn, den är sig inte lik post-Otto.

 

 

Jag minns att jag satt vid den gamla skogsglänteruinen i vårsolen och lyssnade på fågelkvitter samtidigt som solen sjönk. Jag minns också att jag satt på biblioteket både när Londonattacken skedde och när lastbilen mejade ned människor på Drottninggatan. Lika overkligt båda gångerna. Jag hade tur och har ingen koppling till de döda eller skadade varken i London eller Sthlm, men känner naturligt stark koppling till båda platserna. Närhetsprincipen, det som sker nära känns mer, och de där två terroristdåden kändes verkligen.

 

Lillebror fick ett infall och köpte flybiljett hit, aldrig blivit så glad över en impulsshopping. Redan fem minuter efter att han kommit in i huset fann jag mig stående i musikrummet med en kartong pastellkritor i handen som jag bara inte kom mig för att lägga ifrån mig, medan Sockan spelade och sjöng "Glimmande nymf" på akustisk gitarr. Där och då behövdes inte någonting annat.

 

Förutom det så ägnade vi de tre dagarna åt att ha långa skrivarlyor på Espresso House, hitta sushihak, titta på solnedgång, andas havsluft, se på film och skratta åt tramsighet. Sista natten bodde vi på Clarion, Anders hade fått ett bra erbjudande så det blev ett glas i baren och lobbyflygelspel, middag på Kitchen and Tables, Game of Thrones, hotellnatt och nästa dag en tretimmarsfrukost. Goa grejer. Åt indiskt till lunch och sedan var man tvungen att krama hejdå även om man hade kunnat fortsätta hänga i några veckor till. Tröstade mig med att gå och se Skönheten och Odjuret på bio. Odjuret alltså, så snygg kille. Trist att han blir en människoprins i slutet.

 

 

Skärtorsdag igår, och familjen Lidqvist var på besök på ön. Mötte upp med Mattias, Elvis, Tyra & Hilda och barnen bubblade om Pokemons och allt möjligt som de inte fått berätta sedan vi sågs i somras. Gullungar. Vi sällade oss till den årliga påskparaden som utgår från Östercentrum och på grund av enorm uppslutning tog en timme på sig att snigla ned till Almedalen där alla utklädda barn fick ett påskägg. Tyra somnade i vagnen, Hilda fick sitta på pappas axlar och Elvis sjöng Zlatansånger. Jag fick påskhareteckningar av de stora barnen, Elvis ritade mustasch och ögonfransar på sin. Älskar den där lilla familjen.

 

 

 

Vinkade av och gick sedan hem till Nils och Line. Fick köttbullar och påskgodis, och klappa katt och prata tavelprojekt och fingra på penslar. När jag gick över torget senare samma kväll fick jag en del blickar, antagligen för att jag fortfarande var sminkad som påskkärring efter påskparaden. Lina stod i köket och lagade mat när jag kom hem till Klockargården, jag hade lagt ett påskägg i hennes rum för att muntra upp jobbhelgen, det fungerade visst.

 

 

 

Påskhelg alltså, och inte heller i år är jag hemma. Det känns ändå bra, Sockan var nyss här, mamma och Lili kommer snart. Lilla farbrorn saknar jag förstås men han har fått påskhälsning skickad till sig och det blir säkert chans att ses i sommar. Bosätter man sig på en ö får man finna sig i att man inte alltid kan ta sig därifrån.

 

Förrän det är dags, vilket det är snart. Från 1 maj hittas jag återigen på Lundbygatan. I Kyrkbyn, på Hisingen, i Göteborg. Blir Västkustbo, igen. Jag längtar hem, efter staden och vännerna och allt jag inte sett på 1 ½ år, men det betyder inte att det blir enkelt att lämna den här ön.


Söndag den 2 april 2017

Lägger en fin vecka till handlingarna. Snart startar en ny.
 
 
 
Solen har mestadels visat sig, så det har blivit ett par hundpromenader vid havet. Domprostgården är bra snäll som lånar ut sin vovve. Aron nos är kartläsare, vi hamnar lite varstans. Ofta blir det någon gång under promenaden rullning i solvarmt gräs, och i torsdags badade vi. Vågade faktiskt ha honom lös i strandkanten occh det var som ägaren intygat inga problem: fullt fokus på pinnen som kastades och hämtades. Jag tröttnade innan han gjorde det. 
 
 
 
Boken tar form, sakta men säkert. Ägnar mig just nu mest åt att skissa klart och att redigera konturer på det som är renritat. Har även sparkat liv i vårt avsomnade apboksprojekt, det har gått lite i vågor och den senaste tiden har annat kommit emellan och stoppat upp. Privatliv, andra bokprojekt, seg respons från kliniken vi haft kontakt med. Nu har det dock lossnat och tanken är att jag ska färdigställa även de bilderna. Inte så värst mycket kvar, finlir och några justeringar och insida pärm, får viga ett par dagar enbart åt aporna så ska det nog ordna sig. Så får vi hålla tummarna för utgivning efter det.
 
Håller även en tumme för det bokmanus jag skickat in mina bilder till, hoppas på att gå vidare till nästa omgång där man får provskissa karaktärerna. Tummen till trots tror jag det blir svårt, konkurrensen är hård men man vet ju aldrig, ibland har man tur.
 
Den här helgen jobbar Lina i kyrkan och hon sover därför i Klockargården, i rummet bredvid mitt. Igår kväll åt vi middag tillsammans på mysiga Amarillo, och gick sedan på lägenhetsfest. Franskt tema, vi hade köpt med oss ost och kex och fransk nougat men visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss, var det en stor eller liten fest? Stor fest, visade det sig! Fin lägenhet med en massa rum, och överallt var det folk. I köket var buffé uppdukad, och vid spisen fanns en creperie-station där man kunde grädda sina egna. På en dörr fanns franska låneord uppsatta, de franska utbytesstudenterna roade sig med uttal. Vid ett bord var en mustaschstation iordninggjord, klipp till din egen musche av svart papp. I vardagsrummet fick man gå loss med färg och penslar på ett staffli och det travade omkring en fransk bulldog i lägenheten. Många randiga tröjor och baskrar, Maria hade t o m bitar av baguette som örhängen. Vi drack bubbligt vin och pratade med en massa goa människor och hade det fint! Visby fortsätter att leverera.
 
 
 
Kände att en smula kultur var på sin plats denna söndag, så jag begav mig till Fornsalen. Traskade sedan i soliga gränder, scannade in nya teckningar på biblioteket och tänkte nu handla lax till kvällsmat och bege mig hemåt för att redigera de senaste bilderna och lyssna på repriser av Morgonpasset. Gott liv.
 
 

Måndag den 27 mars 2017

Seg morgon, sover dåligt igen vilket egentligen inte berör mig så mycket just nu men kände för en gångs skull av sömnbristen. Hasade runt i tofflor här hemma hela förmiddagen, satte mig vid ljusbordet men kunde inte koncentrera mig mer än tio minuter i taget. Jag befinner mig precis där jag vill vara just nu, ändå snurrade tankarna i alla möjliga riktningar och allt kändes motigt. Messade med en kompis som uppmuntrade och uppmanade mig att dricka kaffe. Och se, den lilla grejen gjorde susen. Ibland krävs inte mycket. Jag tog mig i kragen, kammade till mig och gav mig ut i kullerstensgränderna. Drog in syre och solsken i lungorna, och gick via ICA Torgkassen för att köpa  kaffeförberedande mjölk. Sprang på Inger, så nu vankas lunch i nästa vecka, och när jag väl var hemma igen satte jag igång med ritandet. Så sjukt effektiv eftermiddag, helnöjd. Sitter i soffan med en mazarin nu och tittar mot sängen som är belamrad med teckningar. Känns som att det på riktigt har lossnat med boken nu, det är inte längre bara blyertsstreck på kladdpapper utan jag börjar ana tryckvänliga bilder. Skön känsla. Glider vidare på dagens våg och plockar snart upp pennan igen, ska bara vila fingrarna lite. 


Imorgon är det tisdag; veckans erkänt värsta dag och jag har därför en plan. Från och med nu ska tisdagen bli veckans bästa dag. Jag tar ledigt från bokjobbet, om inte suget faller på, och letar upp en hotellfrukost imorgon bitti. Sedan blir det Fornsalen och Konstmuséet, de snälla Londonkollegorna gav mig medlemsskap när jag flyttade hit. Sedan alldeles säkert lite trask vid havet, hänga på Almedalsbiblioteket och se olika program på SVT Play och se solen sjunka i havet. 


Lördag den 25 mars 2017

Våffeldagen, men även en alldeles vanlig lördag innanför stadsmuren. Två och en halv vecka in i Visbyvistelsen, och jag är lika bubblande glad varje morgon när jag får brygga kaffe och hälla upp i termos märkt "Kaffi", slå på Morgonpasset i P3 och samtidigt påbörja dagens ritpass. Titta ut över Domkyrkan och blå himmel, sörpla i mig kaffet, rita hästhovar och fundera på vart dagens promenad ska ta mig. Det är ju så man får nypa sig i armen. 
 
 

Måndag den 20 mars 2017

Inne på vecka tre nu. Fortsatt älsk på denna stad.

 

Förra veckan var fylld av skissande, jag och Susanne har mailat fram och tillbaka och boken växer stadigt fram. Ser så mycket fram emot att få börja rita rent, även om inte allt är färdigskissat så ska jag nog börja närma mig några av bilderna med en fineliner. För en gångs skull vill jag inte behöva känna någon stress, jag behöver inte sitta i femtontimmarspass och rita sista veckan, nu kan det få ta tid. Jag vill njuta av varje steg utan att ha panik mot slutet, så det börjar nog bli dags att plocka fram ritplattan. Hm, undrar var pennan till den är, hoppas den följde med från London, lämnade ju en del grejer där...

 

Förutom att umgås med pennor och papper så fick jag en solig och blåsig eftermiddag låna grannens Aron. Vi tog sällskap längs havet, och det var bra drag i hundtassarna. Vi traskade norrut, nosade på allt vi hittade och vände när vi kom till en båtuppställningsplats. Aron doppade tassarna i havet, grävde ned nosen i uppspolad tång och övade på att kissa i motvind. Fin dag. Två timmar senare lämnade jag en trött vovve hemma i köket, jag hörde hur han slabbade i sig vatten när jag gick. Vi träffade på två nya polare också, nakenhundarna Yngve och Lennart. De hade plyschkläder på sig, med namnen broderade på ryggarna...

 

Kolla in den här ljuvliga nosen:

 


Det visade sig att Hanna, hennes Björn och deras lille Sebbe var på ön och hälsade på vänner i Alva, och Hanna och Sebbe tog bussen upp till Visby en dag. Sebbe var en prickig korv pga vattkoppor så vi höll oss utomhus. Så himla mysigt att få hänga med treåring och med gammal vän från förr! Vi hittade en finfin lekplats, Sebbe for runt som en virvelvind och testade allt. Först var vi alldeles ensamma, sedan kom en familj till och vi förvarnade om vår prickigkorvstatus. När vi gungat och åkt rutschkana en stund tittade vi upp och insåg att lekplatsen nu myllrade av små kids i rosa reflexvästar som smugit sig dit utan att vi märkt något. En hel Montessoriförskoleklass. Man kan gissa att det blir en del VAB för dem den närmaste tiden...


Åt pannkakor, läste böcker på biblioteket sittande i soffor, fipplade med leksaker på BR, sprang runt på torget och doppade pommes i ketchup, plus att jag fick de bästa kramarna. Sebbe visade även prov på sitt hästgnägg, ett helt fantastiskt ljud: iiih-HA-HA-HA som den värsta superskurkens elaka maktskratt. Jag kunde inte låta bli att fråga om och om igen vad hästen säger.

 


Hade dessutom sådan tur att lilla familjen dök upp innanför murarna även igår, innan båten tog dem till fastlandet. Ungefär samma upplägg som två dagar innan, kompletterat med att kasta sten i havet.

 

Jag har bänkat mig på Espresso House nu. För en kaffe får man sitta hur länge man vill här, det är stort och det finns wifi och eluttag och man ritar bra här. Favoritmåndag.


Tisdag den 14 mars 2017

Det är så fånigt fint i den här lilla staden, och jag trivs så bra i den! Hör nog hemma här.

 

Lördag kväll: träffade Lina som jobbar vissa helger och har långt att åka, så hon sover i rummet jämte mitt de gångerna. Lovade varandra att gå ut och äta nästa gång hon är i stan. Jag tog en kvällspromenad och kunde inte få nog av den stjärnklara himlen och snuddpåfullmånen som hängde där uppe. Insåg att ruinen närmast mig, St Nicholai, är upplyst om nätterna. Stenvalven lyser med ett varmt apelsinfärgat sken och det går nästan inte att slita sig därifrån.

 

I söndags kväll bjöd mina grannar i Domprostgården in till middag. Fick fördrink i lusthuset, rundtur i huset och chans att kika på Mats alla pågående målningsprojekt på övervåningen. Väldigt vackra ikoner, guldglimmande på sina ställen och målade på fläckig presenning. Två av dem hänger i Svenska Kyrkan i London. Fick dessutom god mat och en skvätt honungsrom samt lära känna de andra sju runt bordet. Väldigt trevligt gäng, förstås. I Mats familj ingår även en chokladbrun, ljuvlig labrador; hur mysig vovve som helst som tog plats vid stolen och aldrig tröttnade på kel.

 

Tänk att jag har haft sådan tur att jag hamnat just här, just nu.


Lördag den 11 mars 2017

Dag fem i min nya stad. De tidigare fyra har mest ägnats åt att lyckligt vandra runt i gränderna samtidigt som jag småsjungit. Det är en ny byfåne i stan, och jag bjuder på det.
 
Resan över vattnet gick fint. Natt-taxin spelade Weather With You, och kördes av världens trevligaste polack. Jag anlände ett sovande Heathrow, allt var stängt och det snarkades lite varstans från övernattande resenärer. Jag satte mig ned mellan två sovande herrar och tog upp min bok, och någon timme senare öppnade incheckningen.
 
Eftersom jag reste med två incheckade väskor hade jag fått köpa en högre nivå av flygbiljett än den vanliga billigast-möjliga. Det innebar till min förvåning att jag hade tillgång till loungen, vilken flax! Uniteds lounge öppnade kl 05 den här morgonen, så efter att ha letat mig dit kunde jag äta varm frukost och häva i mig grönsaksjuice som om det inte fanns någon morgondag. Kan meddela att jag sov gott på det planet.
 
Damp ned på Arlanda några timmar senare, även nu med loungetillgång, hurra! Jag hade ca fyra timmars väntetid innan nästa plan skulle ta mig till Visby, och den tiden kunde nu ägnas åt att äta lax och dricka vin bland kostymnissar som hade telefonmöten och knåpade ihop bildpresentationer. Jag stortrivdes.
 
En kul detalj är att jag fastnade i säkerhetskontrollen på Arlanda, i den lilla man behövde gå igenom för att komma från ankomstgaten vidare till nästa terminal och loungen. Till saken hör att jag var ruskigt överpackad. För de incheckade väskorna var vikten inget problem, men volymen var trubblig. Fick ledsamt lämna kvar min randiga kudde och fick ändå sätta mig på resväskan för att den skulle gå att stänga. Det var inte mycket bättre ställt med Everest-bagen, fylld till bristningsgränsen men som tur var med en kraftig dragkedja. Återstod ett berg av prylar som jag absolut inte ville lämna kvar i London. Pressade ned allt i en 32-liters ryggsäck och tog en tygkasse vid sidan av, tung som skam. Allt som allt vägde mitt lilla handbagage runt 15 kg mot tillåtna 8 kg, och såg rätt härkigt ut. Därför var jag tacksam över att kunna checka in utan problem och dessutom få allt genom säkerhetskollen utan att någon höjde på ögonbrynen. Men på Arlanda, där gällde annat. Det pep förstås när jag gick genom metalldetektorbågen, och det blev en kort muddring. Min ryggsäck fick också uppmärksamhet. "Det är så kompakt, jag ser ingenting, du får packa ur". Tjejen plirade på mig, jag försökte skämta lite, det gick inte hem. Det var en mardröm att lirka upp ljusbordet ur väskan, och när tre plastlådor med saker körts om ett varv i röntgenapparaten var hon ändå inte nöjd. Det visade sig att de åtta barnböcker jag slagit in i bubbelplast var problemet. "Det kan vara sprängmedel, vi vet inte". Ok, väskan urplockad in i minsta detalj nu, och så kördes allt i plastbackar en vända till.
 
"Oj, nu hamnade du i slumpen på båda" sa plötsligt killen, vilket innebar att jag fick ta av mig skorna och köra även dem genom röntgen OCH låta händer och packning bli swipade i jakt på olagliga ämnen. Suck. När allt detta var klart och jag stod med all min packning spridd i små beståndsdelar i vad som kändes som hundra gråa backar sa den ena: "Om man vet vad som är organiskt material så vet man också hur man inte ska packa". Goddammit, snorvalpstullare! Jag uppskattar att ni gör ert jobb noggrannt, men var en smula ödmjuka inför det faktum att ni inte har den senaste röntgenutrustningen (vilket enligt dem själva nog var anledningen till att jag kommit igenom Heathrow utan problem) och var lite soliga.
 
Turen vände i Visby, taxin släppte av mig utanför församlingshemmet i samma minut som Ingrid tog en sista koll vid dörren innan hon behövde gå. Utan fungerande telefon hade det varit svårt för mig att få tag på någon som hade nyckel, och den jag hade telefonnummer till var dessutom hemma sjuk fick jag veta.
 
Nu har jag alltså installerat mig i ett gästrum på övre våningen i ett hus med utsikt över en snödroppeströdd gräsmatta och Domkyrkan. Det här kommer att bli fint. Förutom att gå runt och känna mig som världens mest lyckligt lottade människa så har jag bekantat mig med Almedalsbiblioteket. Stor del av Visbytiden kommer att tillbringas där, man ser Almedalen och Östersjöns vatten och det finns en barnavdelning att botanisera i när man behöver inspiration.
 
Att byta land kräver lite pappersexercis, hoppas t ex att brittiska skatteverket HMRC ska betala tillbaka lite på skatten under året, vi får väl se om de håller med. Har bråkat lite med Tele2 om det där telefonabonnemanget som de två gånger sagt skulle fungera 3 mars men som 6 mars var fortsatt heldött. Chattsupporten löste det till sist. Tack och bock, nu kan man smsa och ringa mig igen. Det uppmuntras.
 
Har varit över till stiftet i huset bredvid, och tagit en kaffe med stiftdiakonen Inger. Hon överlämnade avskedspresenten från mitt gäng i London; medlemsskap i Gotlands Fornvänner och presentkort på Créperiet! Här ska hängas i Fornsalen och på muséet, och ätas pannkakor. Tack!
 
Jag har sovit under dubbla täcken och trots ullstrumpor huttrat, så det blev inköp av ett portabelt element. Väl hemma hade rummets ordinarie element, som jag stängt av och sedan slagit på igen, vaknat till liv och värmer nu som aldrig förr. Ullstrumporna bor i skåpet, och jag har lämnat tillbaka elementet.
 
Anlände i snö, med isiga gator och pulkaåkning i slänten vid kyrkan. Idag skiner solen, och snön har under gårdagen regnat bort. Man kan ana lite vår men ön ligger långt efter London.
 
Jag ska sörpla i mig det sista kaffet nu och rita karaktären Hästen, som kliar sig bakom örat med en hov. Visbylivet. Amazing.
 
 
 
 

Söndag den 5 mars 2017

Lägger ett gäng fina dagar bakom mig. The Chapel med Ung i London, himla goa tjejer det där, och årets bästa sushi med Simon och Kristina, mitt emot Baker Streets underground. Jag har ätit Bagerisemla med Amelie, planerat bokprojekt med Åsa och Sarah på Foyles, hängt i grannarnas soffa. Varit på Borough Market med Alex och Erik, druckit öl, ätit take-away-semla från Bageriet sittande på Starbucks, fått blå drink på The Alchemist, och jordgubbsöl. En sista frukost på Coco Momo med Linnea, och ett antal sistakramar med kollegorna. Tänk att jag för ett drygt år sedan inte kände någon av dessa själar, nu känns de så självklara.
 
Resväskorna är packade om än inte stängda, det blir ett äventyr att få igen dem samt att se om jag får allt handbagage genom incheckningen utan anmärkning. Golv ska torkas, badrum städas, köksskåp tömmas. Taxin hämtar mig kl 02, sängen är redan renbäddad för nästa hyresgäst, jag kommer ändå inte att kunna sova något inatt.
 
Tack och hej London, vi ses snart.

Tisdag den 28 februari 2017

Har den senaste veckan haft fullt upp med att ha fullt upp. Förutom dagjobb och bokjobb (och alltför få timmars sömn) så har jag varit på bio med Amelie och Thomas. Två gånger till och med: Lion och Moonlight, båda på Barbican. Vi maxar umgänget och filmerna såhär mot slutet. Väldigt glad att ha träffat de där två fina människor. Läggs till bunten av vänner som jag minsann tänker behålla även när jag flyttar.
 
Ätit semla på Bageriet med Åsa, sett Sing med Chris, varit på ett sista YoIllo Talk i Shoreditch; How To Go Viral. Ett rum fullt av illustratörer som äter pizza och dricker öl och nätverkar. Minst sagt en dröm.
 
Och så i fredags: Leaving Drinks. Gudars skymning. Så rolig kväll, jag har verkligen sköna kollegor. I korthet: drinkar och mat på Grand Union vid Paddington Basin, mellanlandade i kyrkan där vi lekte charader och Lap In The Pan (den hederliga lapp-i-pannan-leken, gissa vilken känd persons namn som står på en dold lapp). Vid midnatt blev det utgång, hittade ett dansgolv vid Piccadilly. Smakade på lokalbefolkningen, dansade, vrickade till en fot på vägen hem och trynade först vid fyrahugget lördag morgon. Den dagen var ett enda segt töcken, precis som det ska vara. Släpade mig till The Chapel på kvällen, Alex bjöd på hamburgare och återställningsöl, fast den där ölen fick vara.
 
Karnevalsmässa söndag förmiddag, heliumballonger släpptes upp i kyrktaket och jag blev avtackad.
 
 
 
Samma kväll blev det middag hos grannarna, jag och Kristina bjöds på ett tokajvin som de sparat sedan sommarsemestern, sött och gott. Kommer att sakna de där mysiga kvällarna, vid det runda bordet.
 
Jag har introducerat min efterträdare och haft tre dagars överlämning, jag har kramat om cafévärdar och besökare och sagt hejdå och nu, för första gången, börjar det möjligen att kännas en liten smula verkligt.

Torsdag den 23 februari 2017

Ritade en liten morgonsemla. Regnet formligen öste ned på taket utanför, stormen Doris tydligen, och när man vet att en lång dag väntar är det fint att låta fingrarna få teckna en stund. Tydligen ville de rita bakverk.
 
 

Söndag den 19 februari 2017

De senaste dagarna: det vanliga skrivbordsjobbet, ett par besök på The Chapel. Finfrukost, dvs Eggs Royale, på Natural Kitchen med Chris, och så gick vi runt och tittade på detaljer i The Wallace Collection. Båda har vi varit där tidigare men det är något visst med snoka runt i ett museum med en god vän. Vi häcklade rustningarna, det måste man. Hamnade i vårt eget cafés soffor lördag eftermiddag med det gäng som jobbade, Alex hälsade på och det hann bli lite kollektivkänsla igen. Kikade in i kyrkan på väg upp till mig, det vankades dop och jag mötte alumnifolk i dörren. Verkligen ett litet nav det här huset.
 
Övrig tid mest bokjobb, har mailat folk och skissat bilder och varit fånigt sugen på grönsaksjuice men inte kommit mig för att gå och handla.
 
Och det närmar sig av avfärd, steg för litet steg.

Onsdag den 15 februari 2017

Monday Madness på Barbican varje vecka, så i förrgår kväll trotsade jag regn och kyla och mötte upp med Amelie och Thomas för £6-bio. Vi såg "Loving", visste inget om den innan men så fin film, blev lite småkär i den fåordige, manlige huvudkaraktären med klumpiga rörelser. Vackra bilder från USAs söder också , lågt stående sol genom åkergrässstrån och syrsor, älskar sånt.
 
Fortsatte filmtemat igår fast framför Netflix, så äntligen Ex Machina - så bra! Vet att jag är sist på den bollen.
 
Ikväll bryts sviten, ingen film. Istället Ung i London, eventuellt min sista jobbkväll här, nästa onsdag hoppas jag vara på föreläsning istället. Det blir absolut The Chapel senare, kroppen kräver Somersbys cider idag.

Söndag natt den 13 februari 2017

 
 
I fredags bjöd jag in grannarna Simon & Chris på middag. Tre flaskor vin senare fick de rumla tillbaka in till sig. Fint att få sitta runt ett bord och snacka bort en hel fredagkväll, sånt kommer jag att sakna.
 
Lördag morgon fyllde vi container nummer 2 med skräp från kyrkans alla förråd, en stor del av veckan har gått åt till att röja, väldigt skönt att få ordning på utrymmena och det egna kontoret. Så dags nu, lagom tills jag slutar har jag fått den ordning jag vill ha men det är bra för den nya att ta vid någorlunda kaosfritt.
 
Den kvällen jobbade vi alla tre på deltävling 2 av Melodifestivalen - såhär glammigt var det innan vi slog upp dörrarna!
 
 
Gick fint det med, men lite snuvad på helgen känner jag mig. Söndag morgon bjöd även den på lite kontorsjobb, borde ha gjort det igår men tappade helt orken när folket hade dragit vidare på efterfest. Resten av dagen har dock varit min, och jag har betat av en del av en massiv ToDo-lista. Det börjar bli tomt i lådor och på hyllor allt eftersom jag packar ned och rensar bort.
 
Tre veckor kvar i United Kingdom. Det är ju för tokigt hur snabbt tiden kan gå.
 

Måndag den 6 februari 2017

Mitt första blogginlägg på över en månad, och glest innan det, men livet står inte helt still för det. En längre uppdatering kommer, om julafton och solresa och framtidsplaner, men tills dess vill jag bara dela med mig av mitt nu: fönstret i mitt rum står på vid gavel, det smattrar av regn mot taket nedanför och det doftar fuktig vårnatt blandat med nytvättade lakan. Det är så nattsvart det kan bli i en stad av neon och jag kan svära på att jag hör en koltrast sjunga bortom hustaken.

RSS 2.0