Onsdag den 24 augusti 2016

Tillbaka! I smeten och hetluften. Smet för att vi bor mitt i Londons hjärta, och för att det den här veckan har bakats fler toscatårtor och prinsesstårtebottnar än någon orkar räkna. Hetluft dels för att vårens härjningar fortfarande gör sig påminda, men mest för att en värmebölja sköljt över United Kingdom. Över 30 grader varmt de senaste dagarna, luften dallrar och det känns som att stå bakom avgasröret på en dubbeldäckarbuss varje gång man vågar sig ut.
 
 
Igår kväll stod jag på Roof East i Stratford och såg ut över hustaken och lyftkranarna. Skön bris där uppe, och ett riktigt favoritställe. Pingisbord, bar, en bil som använts som blomkruka och bäst av allt: Rooftop Cinema. Igår klassikern Dirty Dancing, satt i djup solstol tillsammans med den lyckligt suckande publiken medan solen sjönk bortom taken och neonstaden vaknade till.
 
 
Nu ikväll blev det grillning på vår egen Rooftop Garden, kallad Church Hill. Det bar emot att tända på en grill i den kvalmiga hettan men det var det värt. Simon kockade, vi stoppade i oss mer halloumi, sötpotatis och hummus än brukligt och avslutade med chokladspäckade bananer. Löjligt mätt och nöjd.
 
 
Bra uppladdning inför nattpasset, för jo, sådana blir det. Mer om det en annan dag, nu finns det apor som behöver ritas.

Måndag den 26 juli 2016

Jag vet. Det är stiltje, inte i livet men här.
 
I skiftet juni/juli kom i alla fall dessa favoriter och hälsade på över en helg.
Mina fina Skånetöser.
 
 
Founders Arms, på Southbank. Stort tyck-om på det här gänget,
och av någon anledning hade de köpt kattsovmasker...
 

 
Nu tar jag en lång semester, i ett annat land.

Måndag den 18 juli 2016

Hoppade in i duschen imorse, schamponerade håret och kände hur vattnet först började droppa för att sedan helt sluta att strila. Vet att renoveringen längst ned i huset ibland kommer att innebära att vattnet stängs av korta stunder, men de har lovat att förvarna. Nu fick jag ta mitt löddriga jag till kylskåpet, hämta flaskan med vatten som jag har där och väl tillbaka i duschen hälla det iskalla vattnet över mig. Godmorgon! Rätt bra sätt att vakna på egentligen.

Fredag den 15 juli 2016

Låg vaken inatt och följde nyhetsrapporteringen från Nice. Först talades det om 30 döda, sedan 70. Nu 84, tror jag. Sedan lyssnade jag på P3-dokumentären om Utöya. Fem år sedan, om en vecka. Det blev inte mycket sovet.

Tisdag den 12 juli 2016

När man druckit åtta koppar kaffe under dagen så blir tassen en smula darrig och strecken man ritar inte särskilt raka. 

Söndag den 10 juli 2016

Har ägnat fredag, lördag och söndag åt bokprojekten. Riktiga favoritdagar. Har insett att Westfieldgallerian är en bra plats att tillbringa sina skapande dagar på, här finns caféer att hänga på, shopping att fördriva tiden där emellan med, bänkar i solen för syreintag, Vue på översta våningen när man vill avsluta med bio. Se inte The Neon Demon, klart överskattad. Lite vibbar från Black Swan, men nej. Stanna längre på Costa istället, deras kaffemuggar modell stor har dubbla öron!
 
 
Det har känts väldigt bra att få koncentrera sig helt på illustrerandet under ett par sammanhållna dagar. Man kommer in i en vana på ett annat sätt, ett flow, och tycker att man börjar få koll på läget. Allt börjar kännas riktigt bra, tills man febrilt letar efter en till 0.2-penna och istället hittar tre (TRE!) 0.8-pennor, feta och otympliga och på sin höjd dugliga till att adressera kuvert med, inte rita konturer. Varför de togs med i resväskan är en gåta.
 
Och sedan snubblar man över en artikel med den fantastiska Pija Lindenbaum...

"Att göra en bra bilderbok är inte så enkelt som man kan tro. Att hitta rätt färg, ton, språk och tilltal tar tid, berättade den populära barnboksförfattaren Pija Lindenbaum när hon besökte Umeå.

"Det tar lång tid, minst nio månader, att göra en bilderbok. Bara att hitta rätt färgnyanser tar en evighet, för de förändras när ljuset i rummet ändras. Pija Lindenbaum samlar små lappar med olika färgnyanser, för att kunna välja.

Texten är också viktig, den ska ha karaktär och en egen ton. I en bilderbok ska texten och bilderna höra ihop. Det går inte att bara läsa texten, då missar man mycket viktigt av handlingen, som i stället finns i bilderna. Och tvärtom."

Nio månader alltså. Minst. Jag har en sommar på mig, och en kapitelbok som löper parallellt, och ett heltidsjobb större delen av den där sommaren. Nu målar ju Pija visserligen i akvarell, och är allmänt jätteduktig, men ändå. Någon gång ska jag också samla små lappar med färgnyanser, och tapetsera en hel vägg med dem. Tills dess får den där sommaren duga.

Nu ska jag krypa tillbaka upp i soffan med ritblocket i knät och aktivt låta bli att titta på EM-finalen. Nätet får tala om i efterhand vem som till sist vann guldpokalen. Lite beror det kanske på att jag inte har någon TV, men mest på att om man vill bygga upp något från ingenting så måste man försaka somligt. Öl med kollegor, filmkvällar med vänner, EM-finaler. Det är ett val man måste göra om man vill satsa så pass medvetet att man en dag får göra små papperslappar med färg.

Undrar om Pija tittar. 


Tisdag den 5 juli 2016

Så kom röntgensvaret och det fanns, mot alla odds, inga metastaser inuti min älskade lilla Socka. Hjärntumören bor förstås kvar, men det vet vi sedan tidigare. Lillebror är en ofrivillig hyresvärd men hanterar det. Allt pekade nu mot ett nystartat kollektiv och även om vi inget visste och försökte hålla modet uppe så hann en del av sinnet gå igenom nya behandlingar, sjukdomstid, olika vägar ut. En begravning och livet efter. Vad jag vill att det ska stå i dödsannonsen vet han redan sedan tidigare.
 
En hel liten värld andades ut efter dagens besked om att inget syns på röntgenbilderna som inte ska vara där. Det känns som att få en ny chans. Jag ska smälta den här veckan nu, som känns helt overklig och samtidigt så plågsamt tydlig. Satt i en biosalong i Westfieldgallerian nu ikväll, med Simon & Chris, och kunde inte sluta le. Jag är så löjligt glad! Hurra, för allt och alla, och för att det finns liv kvar att leva!

Tisdag den 28 juni 2016

Allra finaste lilla strumpa.

 

Igår gick jag igenom jobbets kris- och katastrofpärm för att se att alla dokument fanns där. Sa samtidigt högt att jag hoppas att vi aldrig behöver öppna den igen.

 

Nu kommer jag på mig själv med att önska mig en egen pärm, en hanteringsplan. Jag har ingen aning om vad det smartaste valet skulle vara, jag vet bara att min första reaktion var att vilja packa väskan och resa hem, för gott. Den känslan håller i sig. Örebro är för långt bort; allt och alla är för långt bort. På ett ögonblick tappade London all sin dragningskraft.

 

Jag behöver en kris- och katastrofpärm, och jag behöver resa hem.

 

http://andrasidansodergard.se/kan-en-cancerpatient-ha-vanlig-ryggvark/


Måndag den 27 juni 2016

Planen var Brännö över midsommar, men så blev det inte. Hann helt enkelt inte. Det blev midsommarbänk i Putney istället - lite oväntat men väldigt, väldigt fint. Jag, Åsa, Joakim, hans bror Patrik och nyfunna vännerna Ulrika och Johan möttes upp nere vid Themsen och dukade upp midsommarmaten på en bänk. Drack bubbel, hälsade på folk som gick förbi, allt i låg sol över båtar och vattenglitter och musik från parken på andra sidan vattnet.
 
Vidare till The Half Moon för spelning med Ebbot och hans The Indigo Children. Ebbot. My man. Så himla bra.
 
Den där fredagen var fin att få. Vaknade idag till vad som kan vara helt nya förutsättningar, Brexit är inget i jämförelse.

Natt mot torsdag den 23 juni 2016

Jag minns inte när jag senast befann mig i ett sådant här oväder. Regnet vräker ned i omgångar, men det mest spektakulära är blixtarna som lyser upp hela himlen, och den dånande åskan, och det faktum att det pågått i flera timmar. Omöjligt att sova. Klarvaken.
 
Lika ovanligt är att jag sedan i tisdags har £0.30 på mitt konto. Trettio ynka pence. Dubbel dos månadssparande av misstag samt en överföring till svenska kontot gjorde att jag plötsligt var kyrkråttefattig. Ulrika har omtänksamt bjudit på lunch, och igår tappcider, men jag räknar ändå timmarna tills junilönen trillar in. Uselt planerat, jag får skylla mig själv. 

Söndag den 19 juni 2016

Fick födelsedagspresentäta i fredags, Simon & Chris bjöd på middag på Billy and the Chicks. Välkänt god kyckling hade vi fått höra, och jojo: vi tryckte varsin smarrig kycklingburgare. Bara att vandra runt i SoHo en fredag kväll är rätt kul.
 
 
 
Det dök förresten upp ett annat födelsedagspaket i veckan också: Lillebror och hans Lili hade satt ihop ett kalas-kit, jag blev så himla glad!
 
 
I det randiga paketet låg ett fint armband. Kalasinbjudning till "Din förstfödde son Donald", älskar´t...
 
Helgen har varit öronmärkt åt bokjobb. Har gått rätt bra, haft hyfsad disciplin. Båda projekten har definitivt kommit igång nu. Har kommit upp för luft ibland: igår kväll såg jag Sleepy Hollow inne hos grannarna (love my extended family...) och idag tog vi frukost på Carluccios här i Marylebone. Eggs Royale och persikojuice, mmm... Jakten på de perfekta Eggs Benedict/Eggs Royale går vidare, jag var nöjd med dessa men Chris vill ha sin engelska bleka muffins, inte gott italienskt lantbröd. Nästa studie utförs på Coco Momo. Vi håller oss i eget hood. Vi hamnade sedan mitt i Marylebone Summmer Fair, hur mysigt som helst! Massor av stånd fyllda med munkar och puttrande indiska grytor, smakprov på ostar, vin, olivolja. Folkvimmel. Sedan gick det att stänga in sig igen, med gamla avsnitt av Morgonpasset i P3 som sällskap.
 
Till nyss. Trots regn var jag tvungen att få luft, det kröp i benen. Småpratade lite med prästfamiljen som stod på sin farstutrappa, ibland känns vår gata som Bullerbyn, och sedan tog jag en rask promenad längs Paddington Basin. Nu ligger flera pråmar förtöjda där, de har flyttat sig längs kanalen från Camden och hit. Kom hem när det började skymma och neonskyltarna tänts. Ett modernt Bullerbyn.

Tisdag den 14 juni 2016

Det händer saker. Eller står det still? Lite svårt att veta ibland, det kan kännas på samma sätt.

 

För två veckor sedan var det födelsedagshelg, titulerar mig numera som 37-åringen, och jag hade sådan tur att Marwa & Robin kom till London just då. Vilken kalashelg: italienskt käk, Fantomen på Operan, rosa champagne. Frukost på Bills (jag tar numera alltid besökare dit), promenad längs kanalen, en tur upp på Primrose Hill för att titta på utsikten, vidare till Camden Market. Burgare på kajkanten och så båt tillbaka till Little Venice.

 

 

 

Trask hemåt, köpte med oss kaffe och blev sittande i solen vid Paddington Basin och pratade. Alldeles perfekt stund. Tog oss till Shoreditch, lördag kväll beer o´clock så vi fick leta lite innan vi hittade ett ställe där vi fick plats. Det blev Well and Bucket. Helen, Simon och Chris anslöt, åt märklig men god pubmat och vinkade hejdå till gänget, vi hade nämligen bokat in oss på Electric Cinema. Mycket coolt ställe, restaurang och barber shop när man kom in, hur fint som helst. Vi köpte med oss en vinflaska och tre glas och gick ned i salongen. Mjuka fåtöljer, kudde och filt, litet bord med lampa på. Som ett litet vardagsrum. Skålade och slumrade oss sedan igenom filmen, X-Men, men det spelade mindre roll. Grym kväll. Blev dagen efter bjuden på lyxig brunch på Sketch, och innan dess hann vi med Carnaby Street. Åh det var så fint alltsammans! Har ju saknat mina Norpanbor.

 

 

 
 

 

Kollade in Church Street Market nu i helgen, i sällskap av Chris. Simon jobbar alltid lördagar så då får vi roa oss på egen hand. I jämförelse med Waitrose: billiga grönsaker, och fin kvalisort! Jag slog till på mogen mango och två askar hallon, vilken fest. Sedan gick vi vilse inne på Alfies, en antikvitetshandel med flera våningar och trappor överallt. De gigantiska glaslamporna från 60- och 70-talet, oj oj… Till sist kom vi ut på deras takrestaurang, mysigt litet ställe, tog en kaffe sittande på pastellfärgade stolar och beslöt att återvända nästa helg för en frukost.

 

EM har rullat igång, och första Sverigematchen visades förstås här på Harcourt Street igår kväll. Det kom runt 70 fotbollssugna, vi krängde en hel del öl och chips och det var skön stämning. Tog kollekt till fotbollsprojekt i afrikanska flyktingläger och hade på oss gula Sverigetröjor som inte andades det minsta.

 

Det där som händer, eller inte händer: fick just ett bokuppdrag. Nästa del i serien som jag och Anna Helgesson tänker oss hyllmeter av. Väldigt roligt, verkligen enormt kul att få göra bok igen, men innan dess ska pågående bokprojekt med Staffan bli klart och det har vi inte mer än påbörjat. Dessutom fanns ju en tanke om mer fritid, mer tid för att uppleva London ännu mer intensivt. Med skohorn går förhoppningsvis allt det att lösa.

 

Jag spår en rolig, pressad, intensiv sommar, och jag spår hjärtklappning. Och bad i ljummen sjö.


Fredag den 10 juni 2016

Onsdag: avslutning med Ung i London. Planen var picknick i Regents, med regn attackerade staden så det blev käk inomhus istället. Snudd på lika mysigt det. Och torrt. Saknade bara kubbspelet litegrann.
 
Igår stod TT-utflykt på schemat. Lastade bilen full med picknickmat (sant sommartecken, nu är det ingen tvekan längre) och drog till Eltham Palace en bit utanför London. Imponerande plats, Tudor och art deco. Ett privat hus, renoverat på 1930-talet och tillhörande förmögna familjen Courtauld. Där vandrade vi runt med audio guides och tittade på alla fina rum. Trädgården var stor och lummig, med en vallgrav runt huset. Café, plantförsäljning, museishop. Fint utflyktställe.
 
 
 
 
 
 
Sedan lunch där i gräset, och så åkte vi hem sen eftermiddag, rätt solbrända och nöjda. Hysteriskt rolig bilfärd hem förresten.
 
Älskar att när arbetsdagen är slut kunna säga "Debriefing på taket om en timme", släntra iväg till Marks & Sparks och köpa jordgubbar och grädde och sedan få sitta på det där taket och umgås med mina favoritgrannar. Vår alldeles egna rooftop garden, mitt i London. Känner mig lyckligt lottad.
 
 
Druckit kopiösa mängder kaffe idag, ändå trött men numera frisk! Lunchkonsert, köpte mexikanskt från Chipotle och åt i kyrkan medan Fredrik gav orgelkonsert. Också en udda grej att få ha i sin närhet. Jag och Ulrika gick till The Chapel efter jobbet, tog ett glas på deras uteservering och varvade ned. Glad att ha så bra kollegor runt mig. Köpte sedan med mig halva Superdrug hem, fick för mig att jag behövde elektrisk tandborste och schampo och gud vet allt. Hårfärg också. Hejdå decimeterlång utväxt, snudd på en dip dye, och hej halvt misslyckad färgning? Antagligen.
 

Tisdag den 7 juni 2016

Ok, lite av en fail, det får erkännas. Kammade till mig imorse men blev ändå hemskickad halvvägs in i dagen. Hann dricka kaffe och jobba lite, hann nosa på världen utanför och hann umgås lite med kollegor, som jag har saknat. Sedan sov jag hela eftermiddagen, medan åskovädret rasade utanför fönstret. Jag tror det kan ha varit en vändpunkt, känns så. Fortfarande trött och sliten, men frisk.
 
Grannarna grillade på taket, jag joinade en stund medan tvättmaskinerna snurrade. Sedan uppkrupen i en cafésoffa medan torktumlaren tumlade. Sista timmarna har jag ägnat åt att ligga uthälld som en sjöstjärna på nytvättade lakan och lyssna på repriser av Tankesmedjan, medan sommarkväll blivit sommarnatt och medan kvarterets alla långbenta harkrankar flugit in genom det öppna fönstret. 

Måndag den 6 juni 2016

Märklig helg på många sätt, varit igenom alla tänkbara känslor under mina fyra, sängbundna dagar. I slutändan gjorde det mig nog gott, fick mig inte bara att deppa ihop utan även att göra upp en plan. Inget får en att vilja ta sig an livet som att vara instängd på obestämd tid med en feberyra. Lite som att ligga i startgroparna på en löparbana, se vattenhinder och häckar bara en bit bort och inget hellre vilja än att få börja ta sig an dem, hoppa och se om det går. Istället är man fast i startblocken.
I fyra, långa dagar...
 
Imorgon går startskottet.

RSS 2.0