Alma Drake ritar

Lade ned Koontz-boken halv två, och klev upp kvart över fem. Tidiga morgontåg har sina sidor. Fick sällskap av en svajig man med trasiga jeans och slitna Converse, han var på väg hem från krogen och undrade varför jag skulle ta ett så sent tåg...

 

Försenat avstamp från Göteborg men vi kom fram till Stockholm samtidigt som Nikkes Linköpingståg så det klaffade ju fint.

 

 

Hittade ett pendeltåg till Sollentuna, kirrade presenter i jättegallerian och gick sedan den korta biten hem till Jonas&Anna. Från hyreslägenheter och ökända Malmvägen till bostadsrätter och slutligen villaområde på fem minuter. Kort och effektiv klassresa.

 

Lite jullunch, och lite kel med fyra månader gamla Emrik. Johannes och Jonathan anlände och så drog bakandet igång. Varje år gör vi gamla korridorsvänner ett pepparkakshärke; det dricks champagne och tillverkas ritningar, bakas och dekoreras och när dagen är slut står ett ambitiöst pepparaksbygge färdigt. Genom åren har det mest blivit farkoster (hangarfartyg, tåg, flygplan, stridsvagn, X-wing, Tiefighter) men även en del byggnader: Haga Slott, borg, Alcatraz. I år kombinerade vi ett gammalt byggnadsverk och en nutida händelse, och skapade en kändis som sfinx. Jag kan för en gångs skull inte visa bilder, vill inte att han/hon/hen/hum ska googla sig själv och hitta hit, men det blev... jamen-snudd-på-porträttlikt. Såklart. Och vi hade kul under tiden.

 

Fick brunch nästa dag; bacon stekt till knaprig oigenkännlighet, precis så som jag vill ha det. Hann med att ta en kaffe med mattedoktorn också, innan tåget rullade tillbaka till västkusten och kom fram sent nog för att jag ska få tillbaka hela biljettkostnaden. Helt klart värt det.

 

Idag hörde Jenny av sig, hon hade vunnit biljetter till kvällens handbollsmatch. Jag hann klippa mig efter jobbet som planerat och hoppade sedan på den nya linjen Gul Express och tog mig till Partille. Där fick vi se Sävehof tufsa till Hammarby trots att deras klack härjade mer än vi. Käkade korv, klappade ivrigt med pappersvipporna man får vid entrén och imponerades av både de kylskåpsstora och de små vesslesnabba handbollsspelarna.

 

Kallt som tusan, tårna var isbitar när jag väl kom hem efter att ha frusit i olika busskurer. Skållhet dusch och sedan tomatsoppa; nu är jag med i leken igen.