Måndag den 28 december 2015
Både Grace och Hanna var på kontoret idag så ensam behövde jag inte vara, kändes bra. Åkte in till stationen vid lunch för att lämna några böcker till Lillebror som passerade med tåg på väg ned mot Ystad tillsammans med Lili. Fin grej ändå det där, hastiga mitt-på-dagen-kramar.
Jobbade några timmar till och var sedan bjuden hem till Christian och Evelin på middag. De är för gulliga, bjöd på raclette och pratade nya husköpet och vips så hade fyra timmar gått. Pussade kattnosen hejdå, och klev just innanför den egna dörren.
Världen runt omkring mig är förkyld och krasslig, än så länge har jag undvikit smitta men idag har fingrarna skakat av kyla trots varma kläder. Hoppas på att det är något som går att sova bort. Jag ska nog försöka göra det, planen var en vaken natt för att jobba vidare med bokbilder men jag tror energin just tog slut.
Söndag den 27 december 2015
Åter på Lundbygatan, efter välbehövlig semester. Oj vad jag har sovit, helt slut efter denna höst. Mötte familjen på Arlanda på luciadagen, och hamnade så småningom (efter att ha ätit jordens bästa gnocchi på Kitchen and Tables!) på ön Fuerteventura. Ägnade en vecka åt att simma, göra solhälsningar, umgås, dricka bubbel i solen, åka på dagsutflykt till stranden Sotavento, slås omkull av havets vågor, läsa och lösa korsord och bara vara riktigt lediga.
Black rice får sin färg av bläckfiskbläck. Såg läbbigt ut men var gott.
Vår villa. Egen pool!
Efter Sotavento. Håret som en enda salt Svinto-tuss.
Soluppgång.
Sedan blev det julfirande hemma i Öskevik, för alla utom råttan som gjort vårt skafferi till sist. Gillrade fällan med champagneost som den hann äta upp helt innan julfriden och giljotinen sänkte sig.
Jag, mamma, Anders, Lili och Hasse. Hassefarbrorn var rörd till tårar, skör som papper och hade armbågslappar på sin lilla kavaj. Han fick en mjuk skärbräda av oss, som kan böjas när man vill hälla ned det man hackat i grytan. Det var bland det mest imponerande han hade sett.
Nu är det vardag igen, för en liten stund.
Två veckor till.
Sedan.
Torsdag den 10 december 2015
Julbord på IKEA med hela ligan, dvs Hanna, Sanna, Mikael och Olle. Åt oss tjocka på gravlax och ostkaka, omnomnom. Fin efterjobbetsyssla.
Idag stod flexmorgon på schemat, och blodgivning, och långlunch med tjejerna på L´s. Till det torsdagsfika i överflöd. Ni hör ju, matmässigt går det ingen nöd på mig.
Nu är det natt igen. Har pillat bort plåsterlappen från armvecket, och fått tummen upp av författaren på en bokbild. Imorgon är det tidigt luciafirande. Man borde sova.
Tisdag den 8 december 2015
Satt uppe och ritade halva natten. Lade ned pennan och fick för mig att jag skulle laga lasagne. Drog fram allt, insåg att klockan var halv fyra på morgonen och stuvade tillbaka in i kyl och skåp igen. Någon måtta får det vara på galenskaperna.
Försov mig till starten för morgonens frukost. Såklart. Fick ansluta lite sent, och hann kvalitetsumgås en stund ändå.
Nu ikväll har jag och Jenny varit på teaterföreställning i Stenhammarsalen, "Liv Strömquist tänker på dig". Fyra skådisar, om kändisrelationer och kärleksförhållanden, baserat på Livs seriealbum. Jenny kände Anton på scenen och det var en riktigt bra pjäs, väldigt rolig. Som vanligt fick jag mersmak och ville genast se en teater till, alternativt bli scenarbetare.
Sa hejdå till Jenny. Det har blivit en del sådant nu på sistone, både på jobbet och privat. Jag gillar inte.
Måndag den 7 december 2015
Tidigt imorse, när jag stod och väntade på bussen som skulle ta mig in till Steinbrenner för en arla frukost med Peter, så dök min favoritluffare upp. En raggig man med tovigt skägg och snälla ögon, jag brukar se honom här runt köpcentret. "Lilla söta dockan tösen" sa han och bad om en slant - jag höll på att ge honom en kram, kände mig lätt svältfödd på social kontakt efter gårdagen. Han fick det jag hade, det räckte förhoppningsvis till en hamburgare.
Gårdagen går till historien som en dag att glömma. Lördag kväll ställde Daniel till med fest hemma hos sig. Vi skulle ta farväl av Göteborg nu när vi båda flyttar härifrån, och vi hade Mattias och Christian till vår hjälp. Gudars skymning. Knäckte ett par vinflaskor, fick oxfilé och egenslagen bearnaisesås, denna lyx. Mattias visade alla grepp han lärt sig på Submission Wrestling, jag har väl aldrig råkat ut för så många stryptag på en och samma kväll, och drinkbuffén tog sin början. Sedan tequila shots. Sedan inget mer.
Vi tog oss till Vågmästareplatsens spårvagnshållplats, innan vi spreds för vinden. Vi kom aldrig ut i krognatten och det var säkert till det bästa.
Söndagen var en misär utan dess like. Jag låg i en ynklig hög på soffan hela dagen, stirrade på ett glas vatten som det tog tio timmar att få i sig och messade ömkligt med omvärlden. Såhär fyrtioåtta timmar senare känner jag mig fortfarande inte helt på banan. En sådan här fest om året är vad man klarar av.
Torsdag den 3 december 2015
Det är makalöst hur trött man kan bli av att vara på konferens. Arbetsro, obegränsad tillgång till bubbelvatten och snacks. Ständigt en fika eller måltid på g, bad i varm bassäng, fluffigt täckte i en mjuk säng. Ändå, helt slut nu ikväll.
Marstrand Havshotell med studieadmingänget i två heldagar. Dimma, sudd och regn i luften: perfekt upplägg. Förutom allt det ovan så satt vi utomhus i badtunna, åt fänkålssorbet (årets bästa efterrätt faktiskt) och umgicks mellan och under arbetspassen. Både trevligt och effektivt, det är inte alla workshops som kan bocka av båda sakerna.
