Söndag den 25 augusti 2013
Det är ju för att jag ska komma ihåg vad som händer om dagarna, vardagsgrejer, men det funkar dåligt just nu. En förkortad sammanfattning om varje veckodag, det borde ju inte vara så svårt, det här teflonminnet håller verkligen inte reda på stort och smått annars och så känns det en dag som att jag inte gjort något över huvud taget på ett helt år och det är då bloggen kommer in i bilden som facit.
Om torsdagen som gick minns jag bara det viktigaste: att jag träffade Jenny med det extra yviga hår, "Hellström goes hobbit" som hon själv uttryckte det, och drack vin på uteservering i sommarkvällen innan vi gick på sena bion: World War Z. Vi hade hört att man skulle betrakta filmen som en c-film med obegränsad budget, och jo, det är väl en rättvis beskrivning. En värdelös hustruroll som mest upprepade repliken "baby", och tramsigt tell-my-family-I-love-them i mitten och lite obegripliga motgångar, men samtidigt en het Brad och trovärdiga zombies. Två av fem vrålapor i betyg, rätt generöst.
På fredagkvällen rullade Björklundsfamiljen in i stan, det vankades gråtande barn och tacobuffé och lite senare vinsipp på balkongen och kaffe medan Tova fnittrande ville ramla i soffan om och om igen. Hon berättade att det bor en jättestor groda på min balkong, som vill äta upp mig. Hade jag ingen aning om. Dessutom ville hon med längtan i rösten låna sin pappas kropp, det var lite oklart vad hon skulle göra med den, och så något om att köpa syskon på Buttericks; treåringar är lite trotsiga men samtidigt väldigt underhållande att lyssna till. Till sist somnade alla ungefär där det var tänkt.
Bageribrödsfrukost förstås, peka på burksamlande skäggvrak från balkongen och så vandra runt på stan i sommarsolen. Barnen somnade, vi gick runt i butiker och hamnade på en cafélunch som dominerades av trögflytandemangosmoothies. Tova grät för att hon inte fick klättra som hon ville, Erik kastade pannkakor på golvet under glada rop och så vinkade jag av familjen som tog båten vidare till Danmark. Kom hem till ett klibbigt hem, uppskattade lugnet men saknade de små fötterna redan en timme senare. Ringde mamma och uttryckte min beundran för att hon jonglerade två ungar så bra där under 80-talet, jag anar redan nu att jag inte är en förälder med tålamod men om det någon gång skulle hända så märker jag väl hur det blir.
Och det senaste; tack ladies, tack Ritz-killen, tack sensommarvärme - skakas och blandas till en fyratimmarsbrunch denna söndag. Kanske hittade jag idag tillbaka till lite av februaripeppen, vi får se om jag släpper sargen, i så fall är det deras förtjänst. Moffade in så mycket vi kunde av lax, pajer, ostar och sillar idag så middagen blev naturligt iskaffe och ett plommon. Sett över dagen jämnar det ut sig.
I övrigt fanns det år 2006 planer på en Wentworthtavla, nu när han är på kartan igen kanske den skulle bli av. Och så laddas för skolstart, vissa med att köpa pennskrin, jag med att skaffa yoghurt och smörgåspålägg. Hej skrivbordsluncher.
