Söndag den 29 december 2013

Två veckor sedan sist.

 

 

Det där tåget, det tog mig tillbaka till Östergötland ännu en gång.

 

 

 
 

 

December innehåller ju en hel del fina saker, även om många av dagarna har ett jobbtöcken över sig. Ibland får man t ex korka upp bubbligt redan vid lunch för att man behöver flaskan till att baka en pepparkaksubåt. "Alban sub-tour 2013" i glasyr, det har inget med båtflyktingar att göra utan nutidskopplingen är att Dr Alban ska vara med i Melodifestivalen. Han och Sean Connery hänger på ubåtsbryggan. Ölbrödrahärket blev en halvmeter långt i år, och var klart först en bit efter midnatt. Det är helt klart mer tidskrävande nu för tiden, när det samtidigt som det bakas ska springas efter ettåringar, fikas, lagas middag i två omgångar, tittas på julkalendern med sexåringen och treåringen, lekas med sopbilen, kastas klossas. Men samma kärlek nu som då, samma råa hjärtlighet.

 

En annan kväll fick jag sätta mig vid dukat julbord och moffa i mig godsaker i timtal. Rambergets finest kockade, det ingick julklapp, cheesecake och nakenkatt, och det har blivit en tradition. Älskar´t.

 

 

Aftonens näst roligaste (det vi gråtskrattade mest åt lämpar sig inte för blogg) var att möta ett gäng tonårsgrabbar på hemvägen:

 

 

"Öh, jag är invandrare!"
"Men du är ju född här..."

 

 

Sedan julfirande hemhemma. Den blöta julen 2013. Den varma. Förra året skottade vi så mycket snö att det till sist inte fanns någonstans att lägga den, vallarna var för höga. Tack vare det toksnöiga året kändes det ändå fint med en grön jul. Lilla fabrorn, en slags gammelfarfar, firade med oss som vanligt. Tema brunt, han såg ut som en pepparkaksgubbe. Brun rock, bruna skor och byxor, beige tröja med bruna detaljer. Toppluvan hade sliten tofs och var vit- och brunrandig. Med sig hade han tunnslitna lakan att bädda med, och han gav bort hemkokt svartvinbärssylt, pratade i detalj om matematiklektioner han hållit på 50-talet, och strödde guldkorn omkring sig som: "Jag köpte en salva i Köping en gång". Som vanligt. Övriga familjen somnade, men farbrorn höll låda fram till efter midnatt, då upplyste jag om att det blivit juldag och att vi om fem timmar skulle upp för att gå på julotta.

 

 

Lillebror och mamma sjöng i kören den morgonen, jag och farbrorn satt i bänk och lyssnade när de övade. Hade med korsord som vanligt, om det skulle bli långtråkigt, men fabrorn var betagen av sången. I en paus sade han med hög röst, "Vilket hår han har, den mannen!", och gestikulerade med käppen mot den grårufsige körledaren.

 

 

Julklappsfritt som vanligt, skönt faktiskt, men mamman fick ändå tre saker: jag gav henne en fotobok om vår Vietnamresa, medan Lillebror gav bort ett knivset samtidigt som han gentlemannamässigt tog hennes parkeringsbot. Lugnet återställt.

 

 

Enda snögloppet den här julen kom en sen kväll när vi var på väg hem i bil från Örebro, efter att ha varit på bio. Den låg kvar över natten, sedan var det vår igen. Vi har vandrat i skogarna, andats ljum luft och mossdoft. Tittat på träden som fallit i storm efter storm, skrattat tillsammans, umgåtts. Haft morbröder på besök, vandrat runt Lindessjön. Känner mig alltid så inspirerad till stordåd när jag umgåtts med min närmaste familj, nästan så att man skulle vilja hyra ut dem till andra bara för att få sprida feelgood-känslan till fler!

 

 

 
 

Kom hem igår kväll och inrättade pappersverkstad, en workshop som snabbt spred sig till övriga lägenheten. Svår abstinens efter pennorna, jag påbörjade en massa projekt samtidigt och avslutade inte ett enda av dem. Inspirerad som sagt.

 

 

Imorgon är tanken att jag ska jobba. Så tja, jag gör väl det.


Kommentarer
Postat av: Sayo

Låter som en bra jul. Farbrorn låter som en mysig prick!

2013-12-29 @ 12:40:26
URL: http://sayo.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0