Alma Drake ritar

Dagen startade med frost på biltaken och en evig väntan på en buss som låg långt efter i tidtabellen. Det var för kallt för att gå tyckte jag, men det visade sig även vara för kallt för att stå på isig hållplats och vänta. Hann bara in på jobbet och vända, insåg sedan att jag hade en läkartid inbokad så det blev en frostkall promenad ändå. På vägen tillbaka gick jag längs vattnet och tittade ut över Göteborg där det gottade sig i det bleka solljuset - och så slog det mig hur mycket jag kommer att sakna den här staden. Det är som att jag redan gör det, trots att jag inte har flyttat än. På samma sätt kan jag redan nu känna sorgen över att tappa bort mitt halsband, som jag älskar. Fick det just, som en hejdåpresent av min kollega Suzana, och det kommer förhoppningsvis att dröja år innan jag förlorar det, ändå tar en liten bit av mig ut det på förhand. Märkligt sånt där.

Min tanke är att det här fr o m januari ska bli en reseblogg; det är dags för Alma Farang att damma av ryggsäcken och bege sig ut i världen igen. Den här gången går färden bara över lilla pölen till den lite större ön, men det kommer ändå bli som tidigare Farangbloggar med en ny stad att upptäcka, full av nya människor och platser. Lite färre vulkaner och sandstränder bara, lite mer vardag. Jag tror det kan bli fint.