Tisdag den 19 april 2016

Sanna har rätt, jag har inte uppdaterat bloggen på länge. Uselt, men det har inte funnits ork, eller lust, eller tid. Jo, kanske det sista.

 

Boken om Saga & Simon blev ju klar till sist, efter en del sistaminutenfix så gjorde vi till sist tummen upp alla tre inblandade parter och skickade iväg den till tryck. Nu ligger den där och gottar till sig, någonstans på andra sidan Östersjön. Den blir himla fin faktiskt, och snart finns den på riktigt, inte bara på datorskärmen. Något att längta till.

 

De första dagarna i april var rejält deppiga. Allt kändes i bästa fall jämngrått, en rejäl svacka av en sort jag inte är van vid. Vårdepp kanske.

 

Sedan vände det. Jag bodde hos Helen i Willesden Junction en torsdag till söndag, främst för att kattvakta presidenten men som en bieffekt av det fick jag en pälsterapi utan dess like. Den pommes frites-färgade Barack ägnade sin helg åt att växelvis tugga på mina fingrar och min näsa, ligga i knät och spinna, dregla mig på halsen och lappa till mig med de pälsiga, mjuka tassarna. Han tryckte sitt nylle mot mitt, lät mig komma nära hans andedräkt av tonfisk, och han ville att vi skulle gå igenom soporna tillsammans som den dumpsterkatt han ändå är. Älskligt djur.

 

 

 

Lade ned teckningstävlingen, någon annan får vinna den. Jag skulle ändå inte ha hunnit göra ett tillräckligt bra bidrag och hade antagligen diskats redan i första urvalet, fyra färdiga uppslag samt manus samt skiss på hela boken och omslag var redan i teorin ogörligt. Ska istället göra en superfin bilderbok någon gång, och vinna förlagen med den utan tävling. Ja, så får det bli.

 

Mamma skickade en bukett blommor, ömt plockade en tisdag, anlända med post en måndag. Hon är för skön... Innehöll även ett styck daggmask som numera bor i påskliljorna utanför kyrkporten.

 

 

 

Jobbet har rullat på, trivs bra med det. Daniel kom förbi och förgyllde en onsdagkväll, det var obegriplig kvantkonferens i stan, så när vi stängt kyrkan efter Ung i London kunde vi sätta oss på The Larrik och sörpla cider och snacka. På samma vis guldade Lisabeth till fredagkvällen, och på lördag morgon kom hela lilla familjen hit: mamma och Lillebror, åh vad jag har längtat efter dem!

 

Vi har gått gata upp och gata ned, slunkit in på pub när vi känt för det, på butik när vi känt för det. Allra mest har vi umgåtts och pratat. Fint att få visa nya hemmet och nya staden, parkerna och fasaderna. Duke of Kendal på söndagkvällen, det är bra mysigt där ändå, måste komma iväg oftare.

 

Snudd på sommar idag. Eftermiddagsmöte i solen utanför Bricciole, med chefen och en cappuccino.

 

Just ja, det har hunnit komma ett nytt Kyrkoblad också, och i det här numret har jag fått vara med på en kant. Många fina artiklar finns att läsa, jag rekommenderar allt. Utgå från sidan 64 och bläddra sedan bakåt och framåt.

 

Nähäpp, någon länk publiceras tydligen inte. Då får ni googla er fram till Svenska kyrkan i Londons Kyrkoblad nr 2, 2016.

 

Mina två veckor, i stort.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0