Alma Drake ritar

Torsdagen. Inte så uppseendeväckande. Vi såg filmen "Så ock på jorden" i Svenska salen (helbedrövligt manus tyckte jag, men tydligen nära sanningen i vissa av reaktionerna inom kyrkans värld) och efteråt var det mycket som skulle knytas ihop och hinnas med då detta var veckans sista dag för mig.

 

För: fredagen innebar ledigt, och jag hade lyxen att kunna traska nedför Gloucester Place och hämta upp Daniel på hans hotell! Äntligen Moto-besök! Vi kollade in kyrkan, sedan fick han klara sig själv några timmar medan jag bokjobbade. Mötte upp vid Marble Arch, vandrade ned till Victoria och käkade burgare på The Shakespeare. Vidare till teatern, där vi sörplade i oss ett par drinkar. Ingen vidare finess; en färdigblandad påse som blandades vidare med sprit, och så blev det Cosmopolitan av det, eller Strawberry Daquiri, men hey - en drink är en drink. Beställde samma till pausen, insåg att vi hade platserna direkt framför Astrid och hennes föräldrar och såg sedan musikalen Wicked tillsammans. Defying Gravity var den enda låt jag hade koll på sedan innan, den gjordes riktigt bra, åh dessa sångröster... Ingen supershow direkt, men musikal är omöjligt att se utan att gå därifrån uppfylld av musik och skaparlust. Tittade på lägenhetsannonser och lyxbilar på vägen hem, och misslyckades med att hitta nattöppen pub.

 

Lördagen inleddes med brandlarm i hela huset. Har aldrig varit med om ett så skärande ljud. Gästerna i prästgården är de som ska tackas för den tinnitusupplevelsen, de valde att rosta samma macka två gånger. Vi stod därför yrvakna på gatan redan vid halv åtta, Ella var barfota, vi skakade alla hand med hennes AJ som anlänt dagen innan. Skönt sätt att träffas på.

 

National Gallery för hela slanten den dagen. Efter några timmar är man rätt less på porträtt, och det finns då ändå ett par salar kvar fulla av tavlor att ta sig igenom. Vi snabbspolade igenom det sista av rokokon, sedan lunch på Pret, och eftersom duggregnet inbjöd till det: Waterstones. Cappuccinos i caféet, och sedan bokläsning i varsin fåtölj, på olika våningsplan i den fem våningar höga bokhandeln. Älskar vänner som man kan göra sådant med.

 

Hann med fish & chips & öl på The Larrik i hemmakvarteren innan det var dags för kvällens Melodifestivalvisning i kyrkan. Det var inbokat att jag skulle jobba sedan tidigare så Daniel fick hänga på. Gick fint att ställa iordning allt, vi fick igång projektorn och sedan var det bara att släppa in folk. Jobbade i baren, svenska chips och Kopparbergs cider är populära bland utlandssvenskar. Knappt hundra besökare, trevlig grej det där. Samlade in kollekt till flyktingarbetet i Aten, städade och räknade kassan, och gick sedan till The Chapel. Tog ett glas, gick vidare till The Windsor Castle: hysterisk pub, prylar överallt, även i taket. Porslinstallrikar med kungafamiljen var populära, fanns t o m en till minne av Charles och Lady Dianas skilsmässa. Ditmålade sprickor och allt. Sist nattamat på KFC.

 

Det här att hänga med människor som känt en länge alltså, något svältfödd på det i främmande land men oj vilken vitamininjektion det är att få träffa vänner! Nu håller jag ut ett tag till.

 

Söndagsfrukost på Bills, urmysigt ställe. Full English Breakfast till Moto, Eggs Benedict till mig, och världens godaste vattenmelon/hallonjuice...

 

Befann oss på Baker Street så att spana på Sherlockmuséet på nr 221 B var givet, nöjde oss dock med utsidan av det. Tog en dubbeldäckare ned till Oxford Circle, vandrade till Covent Garden, kaffepausade på Pret. Tillbaka upp mot Oxford Street och ännu ett Waterstones. Pratade skrivarplaner. Vidare mot HMV, hittade till vår lycka boxen med How Not To Live Your Life! Vinkade hejdå, bunkrade lite på Waitrose och kom hem till skissblocket. Snackade med Staffan via Viber, efter den extra påfyllnaden är jag mer än redo att tackla den kommande veckan.

 

Kul incident: Daniel försökte ge en liter apelsinjuice till en uteliggare idag på morgonen.

Ville inte ha; "It has gluten in it". Oväntad reaktion får man säga.