Tisdag den 28 juni 2016

Allra finaste lilla strumpa.

 

Igår gick jag igenom jobbets kris- och katastrofpärm för att se att alla dokument fanns där. Sa samtidigt högt att jag hoppas att vi aldrig behöver öppna den igen.

 

Nu kommer jag på mig själv med att önska mig en egen pärm, en hanteringsplan. Jag har ingen aning om vad det smartaste valet skulle vara, jag vet bara att min första reaktion var att vilja packa väskan och resa hem, för gott. Den känslan håller i sig. Örebro är för långt bort; allt och alla är för långt bort. På ett ögonblick tappade London all sin dragningskraft.

 

Jag behöver en kris- och katastrofpärm, och jag behöver resa hem.

 

http://andrasidansodergard.se/kan-en-cancerpatient-ha-vanlig-ryggvark/


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0