Alma Drake ritar

Den allra minsta av farbröder mår lite bättre idag, känns jätteskönt. Vill ändå att apkortet (alltid apa, hoppas han inte tröttnat på dem) hittar fram innan helgen.

 

Jag har minsann varit i Shoreditch ikväll. Jag och Mia bodde där en helg för två år sedan, på The Hoxton, och kvarteren känns fortfarande hemma. Ruffiga fast samtidigt uppsnofsade, gott om kreativ energi där. Rätt plats för usTwo som sponsrar YoIllo och upplåter sina kontorslokaler till talks fyra gånger per år. Det var massiva förseningar på Circle Line ikväll, tjockt med folk i rusningstrafiken även utan det. Hann ändå fram med tillräcklig marginal för att hinna ta en av pizzaslicerna de bjöd på och snacka lite med folk. En hel lokal full av grafiska designers, illustratörer och spelutvecklare, ett litet himmelrike om ni frågar mig. Alla hade kreativa yrken, de flesta på heltid, och alla väldigt peppiga på att man ska skapa sig tid och ge det ett ärligt försök om man hittat något man brinner för. Sådana där träffar är på samma gång inte bra för mig och en känsla av att komma hem.

 

Två framgångsrika animatörer/illustratörer inom spelutveckling visade bilder och spel och pratade om sina yrken, fick bita mig i läppen för att inte dregla. Hela grejen alltså, som att det finns en hel Narniavärld parallellt med den verklighet jag vanligen rör mig i. När jag sätter mig vid skrivbordet imorgon bitti och öppnar upp medlemsregistret, kollar mailskörden och börjar skriva rent mötesanteckningar så sätter sig andra vid helt andra slags skrivbord och funderar på nya spelvärldar och karaktärer och bläddrar i böcker för inspiration och färgteori.

 

Jag vill bli den där andra sortens skrivbordsfolk. Tills dess är detta en rätt fin stad att röra sig i. Shoreditch by night. Man skymtar kontorskomplexet The Gherkin, gurkan.