Lördag den 11 mars 2017

Dag fem i min nya stad. De tidigare fyra har mest ägnats åt att lyckligt vandra runt i gränderna samtidigt som jag småsjungit. Det är en ny byfåne i stan, och jag bjuder på det.
 
Resan över vattnet gick fint. Natt-taxin spelade Weather With You, och kördes av världens trevligaste polack. Jag anlände ett sovande Heathrow, allt var stängt och det snarkades lite varstans från övernattande resenärer. Jag satte mig ned mellan två sovande herrar och tog upp min bok, och någon timme senare öppnade incheckningen.
 
Eftersom jag reste med två incheckade väskor hade jag fått köpa en högre nivå av flygbiljett än den vanliga billigast-möjliga. Det innebar till min förvåning att jag hade tillgång till loungen, vilken flax! Uniteds lounge öppnade kl 05 den här morgonen, så efter att ha letat mig dit kunde jag äta varm frukost och häva i mig grönsaksjuice som om det inte fanns någon morgondag. Kan meddela att jag sov gott på det planet.
 
Damp ned på Arlanda några timmar senare, även nu med loungetillgång, hurra! Jag hade ca fyra timmars väntetid innan nästa plan skulle ta mig till Visby, och den tiden kunde nu ägnas åt att äta lax och dricka vin bland kostymnissar som hade telefonmöten och knåpade ihop bildpresentationer. Jag stortrivdes.
 
En kul detalj är att jag fastnade i säkerhetskontrollen på Arlanda, i den lilla man behövde gå igenom för att komma från ankomstgaten vidare till nästa terminal och loungen. Till saken hör att jag var ruskigt överpackad. För de incheckade väskorna var vikten inget problem, men volymen var trubblig. Fick ledsamt lämna kvar min randiga kudde och fick ändå sätta mig på resväskan för att den skulle gå att stänga. Det var inte mycket bättre ställt med Everest-bagen, fylld till bristningsgränsen men som tur var med en kraftig dragkedja. Återstod ett berg av prylar som jag absolut inte ville lämna kvar i London. Pressade ned allt i en 32-liters ryggsäck och tog en tygkasse vid sidan av, tung som skam. Allt som allt vägde mitt lilla handbagage runt 15 kg mot tillåtna 8 kg, och såg rätt härkigt ut. Därför var jag tacksam över att kunna checka in utan problem och dessutom få allt genom säkerhetskollen utan att någon höjde på ögonbrynen. Men på Arlanda, där gällde annat. Det pep förstås när jag gick genom metalldetektorbågen, och det blev en kort muddring. Min ryggsäck fick också uppmärksamhet. "Det är så kompakt, jag ser ingenting, du får packa ur". Tjejen plirade på mig, jag försökte skämta lite, det gick inte hem. Det var en mardröm att lirka upp ljusbordet ur väskan, och när tre plastlådor med saker körts om ett varv i röntgenapparaten var hon ändå inte nöjd. Det visade sig att de åtta barnböcker jag slagit in i bubbelplast var problemet. "Det kan vara sprängmedel, vi vet inte". Ok, väskan urplockad in i minsta detalj nu, och så kördes allt i plastbackar en vända till.
 
"Oj, nu hamnade du i slumpen på båda" sa plötsligt killen, vilket innebar att jag fick ta av mig skorna och köra även dem genom röntgen OCH låta händer och packning bli swipade i jakt på olagliga ämnen. Suck. När allt detta var klart och jag stod med all min packning spridd i små beståndsdelar i vad som kändes som hundra gråa backar sa den ena: "Om man vet vad som är organiskt material så vet man också hur man inte ska packa". Goddammit, snorvalpstullare! Jag uppskattar att ni gör ert jobb noggrannt, men var en smula ödmjuka inför det faktum att ni inte har den senaste röntgenutrustningen (vilket enligt dem själva nog var anledningen till att jag kommit igenom Heathrow utan problem) och var lite soliga.
 
Turen vände i Visby, taxin släppte av mig utanför församlingshemmet i samma minut som Ingrid tog en sista koll vid dörren innan hon behövde gå. Utan fungerande telefon hade det varit svårt för mig att få tag på någon som hade nyckel, och den jag hade telefonnummer till var dessutom hemma sjuk fick jag veta.
 
Nu har jag alltså installerat mig i ett gästrum på övre våningen i ett hus med utsikt över en snödroppeströdd gräsmatta och Domkyrkan. Det här kommer att bli fint. Förutom att gå runt och känna mig som världens mest lyckligt lottade människa så har jag bekantat mig med Almedalsbiblioteket. Stor del av Visbytiden kommer att tillbringas där, man ser Almedalen och Östersjöns vatten och det finns en barnavdelning att botanisera i när man behöver inspiration.
 
Att byta land kräver lite pappersexercis, hoppas t ex att brittiska skatteverket HMRC ska betala tillbaka lite på skatten under året, vi får väl se om de håller med. Har bråkat lite med Tele2 om det där telefonabonnemanget som de två gånger sagt skulle fungera 3 mars men som 6 mars var fortsatt heldött. Chattsupporten löste det till sist. Tack och bock, nu kan man smsa och ringa mig igen. Det uppmuntras.
 
Har varit över till stiftet i huset bredvid, och tagit en kaffe med stiftdiakonen Inger. Hon överlämnade avskedspresenten från mitt gäng i London; medlemsskap i Gotlands Fornvänner och presentkort på Créperiet! Här ska hängas i Fornsalen och på muséet, och ätas pannkakor. Tack!
 
Jag har sovit under dubbla täcken och trots ullstrumpor huttrat, så det blev inköp av ett portabelt element. Väl hemma hade rummets ordinarie element, som jag stängt av och sedan slagit på igen, vaknat till liv och värmer nu som aldrig förr. Ullstrumporna bor i skåpet, och jag har lämnat tillbaka elementet.
 
Anlände i snö, med isiga gator och pulkaåkning i slänten vid kyrkan. Idag skiner solen, och snön har under gårdagen regnat bort. Man kan ana lite vår men ön ligger långt efter London.
 
Jag ska sörpla i mig det sista kaffet nu och rita karaktären Hästen, som kliar sig bakom örat med en hov. Visbylivet. Amazing.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Susanne Pelger

Det låter som att du välförtjänt har landat i paradiset efter alla turer i säkerhetskontrollen!

Senast jag flög mellan Sturup och Bromma fastnade min kabinväska i röntgenkollen.
- Du har en flaska i väskan.
- Nej, jag har ingen flaska.
- Du får öppna väskan.
Väskan rotades igenom. Ingen flaska fanns.
- Vi får röntga den igen.
- Okej ...
Väskan röntgades, kontrollanten försvann utan kommentar. Efter en stund stände jag väskan, tog den och gick till mitt plan.
Undrar om det var bananen i väskan som gav utslag. Eller om det bara var voodoo.

2017-03-11 @ 16:58:45
URL: http://naturvetarsprak.blogspot.se
Postat av: Hanna Brusling

Vi ska till gotland imorron och stanna en vecka! Kommer bo i Alva dock men till Visby på tisd tror jag. Vill du ses? Loong time!! Kram!

2017-03-12 @ 08:19:58
Postat av: Alma

Bananer och barnböcker, livsfarligt att ta ombord på plan! Tydligen.

2017-03-14 @ 12:42:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0