Tisdag den 14 mars 2017
Det är så fånigt fint i den här lilla staden, och jag trivs så bra i den! Hör nog hemma här.
Lördag kväll: träffade Lina som jobbar vissa helger och har långt att åka, så hon sover i rummet jämte mitt de gångerna. Lovade varandra att gå ut och äta nästa gång hon är i stan. Jag tog en kvällspromenad och kunde inte få nog av den stjärnklara himlen och snuddpåfullmånen som hängde där uppe. Insåg att ruinen närmast mig, St Nicholai, är upplyst om nätterna. Stenvalven lyser med ett varmt apelsinfärgat sken och det går nästan inte att slita sig därifrån.
I söndags kväll bjöd mina grannar i Domprostgården in till middag. Fick fördrink i lusthuset, rundtur i huset och chans att kika på Mats alla pågående målningsprojekt på övervåningen. Väldigt vackra ikoner, guldglimmande på sina ställen och målade på fläckig presenning. Två av dem hänger i Svenska Kyrkan i London. Fick dessutom god mat och en skvätt honungsrom samt lära känna de andra sju runt bordet. Väldigt trevligt gäng, förstås. I Mats familj ingår även en chokladbrun, ljuvlig labrador; hur mysig vovve som helst som tog plats vid stolen och aldrig tröttnade på kel.
Tänk att jag har haft sådan tur att jag hamnat just här, just nu.
