Seg morgon, sover dåligt igen vilket egentligen inte berör mig så mycket just nu men kände för en gångs skull av sömnbristen. Hasade runt i tofflor här hemma hela förmiddagen, satte mig vid ljusbordet men kunde inte koncentrera mig mer än tio minuter i taget. Jag befinner mig precis där jag vill vara just nu, ändå snurrade tankarna i alla möjliga riktningar och allt kändes motigt. Messade med en kompis som uppmuntrade och uppmanade mig att dricka kaffe. Och se, den lilla grejen gjorde susen. Ibland krävs inte mycket. Jag tog mig i kragen, kammade till mig och gav mig ut i kullerstensgränderna. Drog in syre och solsken i lungorna, och gick via ICA Torgkassen för att köpa kaffeförberedande mjölk. Sprang på Inger, så nu vankas lunch i nästa vecka, och när jag väl var hemma igen satte jag igång med ritandet. Så sjukt effektiv eftermiddag, helnöjd. Sitter i soffan med en mazarin nu och tittar mot sängen som är belamrad med teckningar. Känns som att det på riktigt har lossnat med boken nu, det är inte längre bara blyertsstreck på kladdpapper utan jag börjar ana tryckvänliga bilder. Skön känsla. Glider vidare på dagens våg och plockar snart upp pennan igen, ska bara vila fingrarna lite.
Imorgon är det tisdag; veckans erkänt värsta dag och jag har därför en plan. Från och med nu ska tisdagen bli veckans bästa dag. Jag tar ledigt från bokjobbet, om inte suget faller på, och letar upp en hotellfrukost imorgon bitti. Sedan blir det Fornsalen och Konstmuséet, de snälla Londonkollegorna gav mig medlemsskap när jag flyttade hit. Sedan alldeles säkert lite trask vid havet, hänga på Almedalsbiblioteket och se olika program på SVT Play och se solen sjunka i havet.
Våffeldagen, men även en alldeles vanlig lördag innanför stadsmuren. Två och en halv vecka in i Visbyvistelsen, och jag är lika bubblande glad varje morgon när jag får brygga kaffe och hälla upp i termos märkt "Kaffi", slå på Morgonpasset i P3 och samtidigt påbörja dagens ritpass. Titta ut över Domkyrkan och blå himmel, sörpla i mig kaffet, rita hästhovar och fundera på vart dagens promenad ska ta mig. Det är ju så man får nypa sig i armen.
Inne på vecka tre nu. Fortsatt älsk på denna stad.
Förra veckan var fylld av skissande, jag och Susanne har mailat fram och tillbaka och boken växer stadigt fram. Ser så mycket fram emot att få börja rita rent, även om inte allt är färdigskissat så ska jag nog börja närma mig några av bilderna med en fineliner. För en gångs skull vill jag inte behöva känna någon stress, jag behöver inte sitta i femtontimmarspass och rita sista veckan, nu kan det få ta tid. Jag vill njuta av varje steg utan att ha panik mot slutet, så det börjar nog bli dags att plocka fram ritplattan. Hm, undrar var pennan till den är, hoppas den följde med från London, lämnade ju en del grejer där...
Förutom att umgås med pennor och papper så fick jag en solig och blåsig eftermiddag låna grannens Aron. Vi tog sällskap längs havet, och det var bra drag i hundtassarna. Vi traskade norrut, nosade på allt vi hittade och vände när vi kom till en båtuppställningsplats. Aron doppade tassarna i havet, grävde ned nosen i uppspolad tång och övade på att kissa i motvind. Fin dag. Två timmar senare lämnade jag en trött vovve hemma i köket, jag hörde hur han slabbade i sig vatten när jag gick. Vi träffade på två nya polare också, nakenhundarna Yngve och Lennart. De hade plyschkläder på sig, med namnen broderade på ryggarna...
Kolla in den här ljuvliga nosen:
Det visade sig att Hanna, hennes Björn och deras lille Sebbe var på ön och hälsade på vänner i Alva, och Hanna och Sebbe tog bussen upp till Visby en dag. Sebbe var en prickig korv pga vattkoppor så vi höll oss utomhus. Så himla mysigt att få hänga med treåring och med gammal vän från förr! Vi hittade en finfin lekplats, Sebbe for runt som en virvelvind och testade allt. Först var vi alldeles ensamma, sedan kom en familj till och vi förvarnade om vår prickigkorvstatus. När vi gungat och åkt rutschkana en stund tittade vi upp och insåg att lekplatsen nu myllrade av små kids i rosa reflexvästar som smugit sig dit utan att vi märkt något. En hel Montessoriförskoleklass. Man kan gissa att det blir en del VAB för dem den närmaste tiden...
Åt pannkakor, läste böcker på biblioteket sittande i soffor, fipplade med leksaker på BR, sprang runt på torget och doppade pommes i ketchup, plus att jag fick de bästa kramarna. Sebbe visade även prov på sitt hästgnägg, ett helt fantastiskt ljud: iiih-HA-HA-HA som den värsta superskurkens elaka maktskratt. Jag kunde inte låta bli att fråga om och om igen vad hästen säger.
Hade dessutom sådan tur att lilla familjen dök upp innanför murarna även igår, innan båten tog dem till fastlandet. Ungefär samma upplägg som två dagar innan, kompletterat med att kasta sten i havet.
Jag har bänkat mig på Espresso House nu. För en kaffe får man sitta hur länge man vill här, det är stort och det finns wifi och eluttag och man ritar bra här. Favoritmåndag.
Det är så fånigt fint i den här lilla staden, och jag trivs så bra i den! Hör nog hemma här.
Lördag kväll: träffade Lina som jobbar vissa helger och har långt att åka, så hon sover i rummet jämte mitt de gångerna. Lovade varandra att gå ut och äta nästa gång hon är i stan. Jag tog en kvällspromenad och kunde inte få nog av den stjärnklara himlen och snuddpåfullmånen som hängde där uppe. Insåg att ruinen närmast mig, St Nicholai, är upplyst om nätterna. Stenvalven lyser med ett varmt apelsinfärgat sken och det går nästan inte att slita sig därifrån.
I söndags kväll bjöd mina grannar i Domprostgården in till middag. Fick fördrink i lusthuset, rundtur i huset och chans att kika på Mats alla pågående målningsprojekt på övervåningen. Väldigt vackra ikoner, guldglimmande på sina ställen och målade på fläckig presenning. Två av dem hänger i Svenska Kyrkan i London. Fick dessutom god mat och en skvätt honungsrom samt lära känna de andra sju runt bordet. Väldigt trevligt gäng, förstås. I Mats familj ingår även en chokladbrun, ljuvlig labrador; hur mysig vovve som helst som tog plats vid stolen och aldrig tröttnade på kel.
Tänk att jag har haft sådan tur att jag hamnat just här, just nu.
Dag fem i min nya stad. De tidigare fyra har mest ägnats åt att lyckligt vandra runt i gränderna samtidigt som jag småsjungit. Det är en ny byfåne i stan, och jag bjuder på det.
Resan över vattnet gick fint. Natt-taxin spelade Weather With You, och kördes av världens trevligaste polack. Jag anlände ett sovande Heathrow, allt var stängt och det snarkades lite varstans från övernattande resenärer. Jag satte mig ned mellan två sovande herrar och tog upp min bok, och någon timme senare öppnade incheckningen.
Eftersom jag reste med två incheckade väskor hade jag fått köpa en högre nivå av flygbiljett än den vanliga billigast-möjliga. Det innebar till min förvåning att jag hade tillgång till loungen, vilken flax! Uniteds lounge öppnade kl 05 den här morgonen, så efter att ha letat mig dit kunde jag äta varm frukost och häva i mig grönsaksjuice som om det inte fanns någon morgondag. Kan meddela att jag sov gott på det planet.
Damp ned på Arlanda några timmar senare, även nu med loungetillgång, hurra! Jag hade ca fyra timmars väntetid innan nästa plan skulle ta mig till Visby, och den tiden kunde nu ägnas åt att äta lax och dricka vin bland kostymnissar som hade telefonmöten och knåpade ihop bildpresentationer. Jag stortrivdes.
En kul detalj är att jag fastnade i säkerhetskontrollen på Arlanda, i den lilla man behövde gå igenom för att komma från ankomstgaten vidare till nästa terminal och loungen. Till saken hör att jag var ruskigt överpackad. För de incheckade väskorna var vikten inget problem, men volymen var trubblig. Fick ledsamt lämna kvar min randiga kudde och fick ändå sätta mig på resväskan för att den skulle gå att stänga. Det var inte mycket bättre ställt med Everest-bagen, fylld till bristningsgränsen men som tur var med en kraftig dragkedja. Återstod ett berg av prylar som jag absolut inte ville lämna kvar i London. Pressade ned allt i en 32-liters ryggsäck och tog en tygkasse vid sidan av, tung som skam. Allt som allt vägde mitt lilla handbagage runt 15 kg mot tillåtna 8 kg, och såg rätt härkigt ut. Därför var jag tacksam över att kunna checka in utan problem och dessutom få allt genom säkerhetskollen utan att någon höjde på ögonbrynen. Men på Arlanda, där gällde annat. Det pep förstås när jag gick genom metalldetektorbågen, och det blev en kort muddring. Min ryggsäck fick också uppmärksamhet. "Det är så kompakt, jag ser ingenting, du får packa ur". Tjejen plirade på mig, jag försökte skämta lite, det gick inte hem. Det var en mardröm att lirka upp ljusbordet ur väskan, och när tre plastlådor med saker körts om ett varv i röntgenapparaten var hon ändå inte nöjd. Det visade sig att de åtta barnböcker jag slagit in i bubbelplast var problemet. "Det kan vara sprängmedel, vi vet inte". Ok, väskan urplockad in i minsta detalj nu, och så kördes allt i plastbackar en vända till.
"Oj, nu hamnade du i slumpen på båda" sa plötsligt killen, vilket innebar att jag fick ta av mig skorna och köra även dem genom röntgen OCH låta händer och packning bli swipade i jakt på olagliga ämnen. Suck. När allt detta var klart och jag stod med all min packning spridd i små beståndsdelar i vad som kändes som hundra gråa backar sa den ena: "Om man vet vad som är organiskt material så vet man också hur man inte ska packa". Goddammit, snorvalpstullare! Jag uppskattar att ni gör ert jobb noggrannt, men var en smula ödmjuka inför det faktum att ni inte har den senaste röntgenutrustningen (vilket enligt dem själva nog var anledningen till att jag kommit igenom Heathrow utan problem) och var lite soliga.
Turen vände i Visby, taxin släppte av mig utanför församlingshemmet i samma minut som Ingrid tog en sista koll vid dörren innan hon behövde gå. Utan fungerande telefon hade det varit svårt för mig att få tag på någon som hade nyckel, och den jag hade telefonnummer till var dessutom hemma sjuk fick jag veta.
Nu har jag alltså installerat mig i ett gästrum på övre våningen i ett hus med utsikt över en snödroppeströdd gräsmatta och Domkyrkan. Det här kommer att bli fint. Förutom att gå runt och känna mig som världens mest lyckligt lottade människa så har jag bekantat mig med Almedalsbiblioteket. Stor del av Visbytiden kommer att tillbringas där, man ser Almedalen och Östersjöns vatten och det finns en barnavdelning att botanisera i när man behöver inspiration.
Att byta land kräver lite pappersexercis, hoppas t ex att brittiska skatteverket HMRC ska betala tillbaka lite på skatten under året, vi får väl se om de håller med. Har bråkat lite med Tele2 om det där telefonabonnemanget som de två gånger sagt skulle fungera 3 mars men som 6 mars var fortsatt heldött. Chattsupporten löste det till sist. Tack och bock, nu kan man smsa och ringa mig igen. Det uppmuntras.
Har varit över till stiftet i huset bredvid, och tagit en kaffe med stiftdiakonen Inger. Hon överlämnade avskedspresenten från mitt gäng i London; medlemsskap i Gotlands Fornvänner och presentkort på Créperiet! Här ska hängas i Fornsalen och på muséet, och ätas pannkakor. Tack!
Jag har sovit under dubbla täcken och trots ullstrumpor huttrat, så det blev inköp av ett portabelt element. Väl hemma hade rummets ordinarie element, som jag stängt av och sedan slagit på igen, vaknat till liv och värmer nu som aldrig förr. Ullstrumporna bor i skåpet, och jag har lämnat tillbaka elementet.
Anlände i snö, med isiga gator och pulkaåkning i slänten vid kyrkan. Idag skiner solen, och snön har under gårdagen regnat bort. Man kan ana lite vår men ön ligger långt efter London.
Jag ska sörpla i mig det sista kaffet nu och rita karaktären Hästen, som kliar sig bakom örat med en hov. Visbylivet. Amazing.
Lägger ett gäng fina dagar bakom mig. The Chapel med Ung i London, himla goa tjejer det där, och årets bästa sushi med Simon och Kristina, mitt emot Baker Streets underground. Jag har ätit Bagerisemla med Amelie, planerat bokprojekt med Åsa och Sarah på Foyles, hängt i grannarnas soffa. Varit på Borough Market med Alex och Erik, druckit öl, ätit take-away-semla från Bageriet sittande på Starbucks, fått blå drink på The Alchemist, och jordgubbsöl. En sista frukost på Coco Momo med Linnea, och ett antal sistakramar med kollegorna. Tänk att jag för ett drygt år sedan inte kände någon av dessa själar, nu känns de så självklara.
Resväskorna är packade om än inte stängda, det blir ett äventyr att få igen dem samt att se om jag får allt handbagage genom incheckningen utan anmärkning. Golv ska torkas, badrum städas, köksskåp tömmas. Taxin hämtar mig kl 02, sängen är redan renbäddad för nästa hyresgäst, jag kommer ändå inte att kunna sova något inatt.
Tack och hej London, vi ses snart.
