Alma Drake ritar

Det blev en fin sista vecka på öjn.

Lili och mamma kom och förgyllde merparten av den. Vi bilade till Fårö, gick på vackra stränder, åt på Bakfickan och firade mamma som fyllde sjuttio.

Tog en sista promenad längs havet med Aaron, sa tyst hejdå till muren och gränderna och lite mer högljutt till Visbyvännerna och flög sedan hem till Göteborg.

Ett och ett halvt år senare är jag allltså tillbaka i Kyrkbyn. Jag ångrar varken mitt år i England, våren i Visby eller att jag flyttat hem igen. Allt känns helrätt. Nu väntar nya äventyr, exakt vad det blir vet jag inte ännu men det är en del av tjusningen.

Den där apboken som jag och Staffan jobbat med och som aldrig verkade vilja bli klar blev till sist ändå färdig och antagen av Idus, och i höst kommer den ut. Det blir en superfin och mysig bok!

Det har varit dop av Junibönan, min goa guddotter, med ett familjehäng som sträckte sig från brunch ända till midnatt, härligt påhitt.

Namngivning för Iris har också hunnits med, så två namntavlor har det blivit. En med apor, en med zebror. Förtjust i zebrorna, ska nog göra något av dem under hösten. Vykort kanske, eller julkort. Återfinns även som en liten bonus i kommande apbok, vilken ni såklart ska lägga vantarna på!

Det har arrangerats SOF i Linköping, och därför gamlingfestats och festivalats en hel natt fram till morgonens inbokade tåg. Fina grejer.

Lillebror och Marwa sprang GöteborgsVarvet, och det blev traditionsenlig picknick under tiden och middag här hemma på kvällen. Jag har varit i London med Mia, och prickade in Leaving Drinks för Simon & Chris som även de nu flyttar hem till Sverige.

Sommarkollo en vecka i Sundbo, ingen riktig sommarvärme men det blev ändå bad i sjön, trädgårdshäng, simning utomhus i Fagerstahallen och trask i skogarna. Gott för själen.

Nu i veckan möttes jag och Staffan i Varberg och fick tilll ett heldagshäng på filt, precis sådär som vi brukar.

Gårdagens midsommarafton firades först i Trädgårdsföreningen, när regnet kom flyttade firandet in till Malin som bjöd på bubbel och jordgubbar, och så gick vi till Flying Barrel på kvällen. Inte mycket är öppet den aftonen, till och med Sibyllakiosken var stängd, menn öl och burgare på Tunnan var en vinnare.

Har träffat och umgåtts med alla de jag saknat under det här året, och inramningen har ofta varit AW, eller mittpådagenfika eller något annat lyxigt. Otaliga frukostar innanför och utanför vallgraven har det också blivit.

Har hängt på Peters nätverkskontor E-hive ett par gånger, på Start-Up Monday. Gillar loungen, jag jobbar bra där.

Det har varit studentfirande i Västerås också, den här gången var det systerdottern Amanda som sprang ut på skolgården. Nu håller jag en tumme för att hon vill flytta till Göteborg.

Det är bara midsommar, och jag känner det ändå som att jag fått mer ur sommaren 2017 än jag vågat hoppas. Imorgon går vi (jag, Sanna, Hanna & Krabban tillsammans med halva Göteborg) på Coldplay på Ullevi, och den tidigare mardrömsprognosen - 38 mm regn och en vindstyrka på 20 sekundmeter - har ändrats till mer medgörliga 3 mm och 10 m/s. Det kan både vi och konfettimaskinen jobba med.

Nu tar bloggen officiellt sommaruppehåll. En lång sommar väntar, med en massa skoj inbokat. Jag ska utnyttja sommarstaden Göteborg till fullo, jag ska bo i tält och jag ska tillbaka till öjn.

Med önskan om en fin sommar! På återhörande när den går mot sitt slut.

Det här att flytta till en plats där man inte känner någon med plan på att isolera sig, och ändå inte tycka sig ha tid att blogga om det? Märkligt. Tiden går visst snabbt när man har det bra.

Detta har hänt.

Gitte bjöd in till eftermiddagsfika i deras fina bungalow, himla trevligt förstås. De bor urfint med havsutsikt och uteplats, i en smart inredd liten box på Novi strax bortom sjukhuset. De behövde dessutom hundvakt några dagar senare, så jag flyttade helt enkelt in. Gitte lämnade över en bäddad säng, chokladmousse och en glad jycke, så det var inget annat än ren lyx att få bo där. Jag och Otto, även han brun labrador, gick långa promenader längs havet och doppade tassarna först i vattnet, sedan i sand. Det tuggades pinnar och nosades i vinden, och en morgon fick han springa av sig på Klockargårdens baksida. Det låg en bortglömd innebandyboll i ett hörn, den är sig inte lik post-Otto.

Jag minns att jag satt vid den gamla skogsglänteruinen i vårsolen och lyssnade på fågelkvitter samtidigt som solen sjönk. Jag minns också att jag satt på biblioteket både när Londonattacken skedde och när lastbilen mejade ned människor på Drottninggatan. Lika overkligt båda gångerna. Jag hade tur och har ingen koppling till de döda eller skadade varken i London eller Sthlm, men känner naturligt stark koppling till båda platserna. Närhetsprincipen, det som sker nära känns mer, och de där två terroristdåden kändes verkligen.

Lillebror fick ett infall och köpte flybiljett hit, aldrig blivit så glad över en impulsshopping. Redan fem minuter efter att han kommit in i huset fann jag mig stående i musikrummet med en kartong pastellkritor i handen som jag bara inte kom mig för att lägga ifrån mig, medan Sockan spelade och sjöng "Glimmande nymf" på akustisk gitarr. Där och då behövdes inte någonting annat.

Förutom det så ägnade vi de tre dagarna åt att ha långa skrivarlyor på Espresso House, hitta sushihak, titta på solnedgång, andas havsluft, se på film och skratta åt tramsighet. Sista natten bodde vi på Clarion, Anders hade fått ett bra erbjudande så det blev ett glas i baren och lobbyflygelspel, middag på Kitchen and Tables, Game of Thrones, hotellnatt och nästa dag en tretimmarsfrukost. Goa grejer. Åt indiskt till lunch och sedan var man tvungen att krama hejdå även om man hade kunnat fortsätta hänga i några veckor till. Tröstade mig med att gå och se Skönheten och Odjuret på bio. Odjuret alltså, så snygg kille. Trist att han blir en människoprins i slutet.

Skärtorsdag igår, och familjen Lidqvist var på besök på ön. Mötte upp med Mattias, Elvis, Tyra & Hilda och barnen bubblade om Pokemons och allt möjligt som de inte fått berätta sedan vi sågs i somras. Gullungar. Vi sällade oss till den årliga påskparaden som utgår från Östercentrum och på grund av enorm uppslutning tog en timme på sig att snigla ned till Almedalen där alla utklädda barn fick ett påskägg. Tyra somnade i vagnen, Hilda fick sitta på pappas axlar och Elvis sjöng Zlatansånger. Jag fick påskhareteckningar av de stora barnen, Elvis ritade mustasch och ögonfransar på sin. Älskar den där lilla familjen.

Vinkade av och gick sedan hem till Nils och Line. Fick köttbullar och påskgodis, och klappa katt och prata tavelprojekt och fingra på penslar. När jag gick över torget senare samma kväll fick jag en del blickar, antagligen för att jag fortfarande var sminkad som påskkärring efter påskparaden. Lina stod i köket och lagade mat när jag kom hem till Klockargården, jag hade lagt ett påskägg i hennes rum för att muntra upp jobbhelgen, det fungerade visst.

Påskhelg alltså, och inte heller i år är jag hemma. Det känns ändå bra, Sockan var nyss här, mamma och Lili kommer snart. Lilla farbrorn saknar jag förstås men han har fått påskhälsning skickad till sig och det blir säkert chans att ses i sommar. Bosätter man sig på en ö får man finna sig i att man inte alltid kan ta sig därifrån.

Förrän det är dags, vilket det är snart. Från 1 maj hittas jag återigen på Lundbygatan. I Kyrkbyn, på Hisingen, i Göteborg. Blir Västkustbo, igen. Jag längtar hem, efter staden och vännerna och allt jag inte sett på 1 ½ år, men det betyder inte att det blir enkelt att lämna den här ön.

Seg morgon, sover dåligt igen vilket egentligen inte berör mig så mycket just nu men kände för en gångs skull av sömnbristen. Hasade runt i tofflor här hemma hela förmiddagen, satte mig vid ljusbordet men kunde inte koncentrera mig mer än tio minuter i taget. Jag befinner mig precis där jag vill vara just nu, ändå snurrade tankarna i alla möjliga riktningar och allt kändes motigt. Messade med en kompis som uppmuntrade och uppmanade mig att dricka kaffe. Och se, den lilla grejen gjorde susen. Ibland krävs inte mycket. Jag tog mig i kragen, kammade till mig och gav mig ut i kullerstensgränderna. Drog in syre och solsken i lungorna, och gick via ICA Torgkassen för att köpa  kaffeförberedande mjölk. Sprang på Inger, så nu vankas lunch i nästa vecka, och när jag väl var hemma igen satte jag igång med ritandet. Så sjukt effektiv eftermiddag, helnöjd. Sitter i soffan med en mazarin nu och tittar mot sängen som är belamrad med teckningar. Känns som att det på riktigt har lossnat med boken nu, det är inte längre bara blyertsstreck på kladdpapper utan jag börjar ana tryckvänliga bilder. Skön känsla. Glider vidare på dagens våg och plockar snart upp pennan igen, ska bara vila fingrarna lite. 

Det är så fånigt fint i den här lilla staden, och jag trivs så bra i den! Hör nog hemma här.

Lördag kväll: träffade Lina som jobbar vissa helger och har långt att åka, så hon sover i rummet jämte mitt de gångerna. Lovade varandra att gå ut och äta nästa gång hon är i stan. Jag tog en kvällspromenad och kunde inte få nog av den stjärnklara himlen och snuddpåfullmånen som hängde där uppe. Insåg att ruinen närmast mig, St Nicholai, är upplyst om nätterna. Stenvalven lyser med ett varmt apelsinfärgat sken och det går nästan inte att slita sig därifrån.

I söndags kväll bjöd mina grannar i Domprostgården in till middag. Fick fördrink i lusthuset, rundtur i huset och chans att kika på Mats alla pågående målningsprojekt på övervåningen. Väldigt vackra ikoner, guldglimmande på sina ställen och målade på fläckig presenning. Två av dem hänger i Svenska Kyrkan i London. Fick dessutom god mat och en skvätt honungsrom samt lära känna de andra sju runt bordet. Väldigt trevligt gäng, förstås. I Mats familj ingår även en chokladbrun, ljuvlig labrador; hur mysig vovve som helst som tog plats vid stolen och aldrig tröttnade på kel.

Tänk att jag har haft sådan tur att jag hamnat just här, just nu.