Söndag den 12 augusti 2012




Jag har slarvat runt på Way Out West hela helgen, tog ett par dagars semester och levde festivalliv fullt ut. Mycket blev minnesvärt:

Jublet som steg när Sverige tog sig till final i OS-handbollen.

Allt folk vi träffade, minglet mellan ölområdena. Njöt av Bon Iver. Feist, Refused, Ane Brun. Snackade upp ett gäng Smålandsgrabbar från Herpesförbundet.

Vi dricksade ivrigt i denna burk:



Upptäckte Best Coast och åt snordyr falafel. Emo-märkt, en utveckling av Svanen-märkt.

Grundande med havregrynsgröt och vin. Såg Florence and the Machine, blev besvikna över en överdrivet sävlig Laleh men fick klubbdansa på gräsmatta till Miike Snow. Och studsa till Blur. Damon var het.



Vantar i sommarnatten, lite lera på sina ställen och ett drucket löfte om Roskilde i husvagn nästa år. Som vanligt. Pratade hitte-på-danska, och hörde riktig danska. Ville ha de italienska småbilarna med kaffeservering ur bakluckan.

Någon kissade under öltältsbordet. Skandal.

Festivalens allra sista spelning inne på området var Kraftwerck. Behållningen bestod i att se publikhavet iförda 3D-glasögon, stumt stirrande framför sig.



Och vi har trashtalkat människor när vi själva stått i lager-på-lager-koftor och torgvantar. Classy.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0