Alma Drake ritar

 

Gudars skymning, jag behöver ett nytt uttryck. För gudars skymning alltså, sliter snart ut det. Hur - huuur - är det möjligt att det gått 2½ månad sedan det där senaste påskinlägget? Hm? Någon? Tokiga tider.

 

Jag minns att jag och mamma vandrat runt på Oset, ätit jordens bästa rödbetssallad på Ingeborgs, varit på Sjöparksrestaurang i Kumla och på blueskväll i Hallsberg. Minst en pizzafross på Paolos också, kanske två.

 

Deklarerat i tid, och läst om Lillan & Loke & Staffan i Hallandsposten.

 

Spa med Lisabeth, bara bilresan dit och kaffet på parkeringen gjorde min dag. Rena och nöjda åkte vi sedan hem till Jon som serverade fisksoppa och skräckfilm i Ytterby. Katterna bidrog med att släpa in en levande mus.

 

Det blev spa med Mia också, och improvisationsmusikal på 2Lång. Älskar det påhittet.

 

Frukostar. Enormt många frukostar faktiskt, i olika konstellationer och på olika krypin. Det vill till att man tar tillvara morgontimmarna när dagarna fylls av en massa måsten och man tvingas bli kreativ i sina försök att få in vännerna i den ekvationen.

 

Gick på teater. Ordnade middagar här hemma, bartömning, festivalplanering.

 

Lillebror och Marwa sprang Varvet med bravur, fick kexckoklad och medalj och numera traditionsenlig middag här hemma på kvällen. Mamma marinerade rostbiff, dreglar vid tanken, går inte att tröttna på det...

 

Fick gullvivebukett - gullvivebukett! - och ett växthus. På min födelsedag slog det knallrosa trädet utanför köksfönstret ut.

 

Hängde i ett sommarvarmt Halmstad en hel lördag, nosade på Nissan och Tylösand, fick sand i skorna och såg en minkmård som fångat en huggorm bland klipporna. Fick hänga i den röda studion medan Lillebror spelade på flygel, och lyssna på skönt rävsnack i sofforna. Fin dag.

 

Ätit nygrillad hamburgare i solen, och sett Foo Fighters-Dave genomföra en konsert med brutet ben inför ett jublande Ullevi.

 

Varberg. Hängt där rätt ofta; på tågperrongen, på Kulturhuset, vid havet, men så blev det bok av det också.

 

Det är det största som hänt, att vi nu har en boktvåa. Vi har jobbat klart den, haft vår pingismatch med förlaget och kommit fram till slutversionen som nu går till provtryck. Lika magisk känsla som sist, kan knappt vänta på att få bläddra i den. Lite mindre tidspressat denna gång även om det gått snabbt, och på något vis blir det ju alltid så intensivt mot slutet, men jag är väldigt förtjust i denna bok! Både i texten och i bilderna. Trots att vi suttit med huvudena och skärmarna tätt ihop så är det ändå något annat att se inlagan när Idus slagit ihop det till tryckfärdig bok.

 

Makalöst, sa Bull, hur saker och ting ändå kan bli ibland.

 

Så. Det är vad man hinner på tio veckors liv.