Alma Drake ritar

Jag vet, det har slagit över i lördag redan. Ett av många tecken på att dagarna rusar på. 

 

I onsdags, samma dag som vi lyssnade på Viba Femba i kyrkan, så dog en av medlemmarna i gruppen. Jag minns Erik från workshops i Rättvik, kanske var det under Allhelgona-STUM. Vi var alla djupt imponerade och de gånger vi körde till Rättvik efter det var deras skivor given bilmusik. Nittiotalet. Fint på många vis.

 

I resväskan som följde med över vattnet hade jag stoppat ned en bunt penslar. Väger nästan inget men sprider trygghet. De senaste två kvällarna har jag för första gången på år (?) plockat upp dem och påbörjat en tavla. Målandet kom av sig när jag började göra böcker, eller egentligen långt innan det. Glad att ha hittat tillbaka. Pytsar ut färg på ett soppburkslock i plast för någon palett har jag inte, sedan behövs bara lite Shinedown eller Tallest Man i bakgrunden beroende på humör och så har man sig en helkväll. Först ut är ett litet ödlemonster i hoodie. Man kan undra varför.