Alma Drake ritar

Min Lillebror, jordens finaste Lillstrumpa, fyllde 35 igår - hurra för dig Anders!

 

Det var lite regnsjukt igår, kände en dragning till Regent´s Park men jag har en hel vår på mig att hänga där. Tog tuben till Shepherd´s Bush Market istället, och megagallerian Westfield. I runda slängar 150 000 kvadratmeter. En handfull bilar finns att provsitta i, fyrhundra butiker, en massa restauranger. Som ett komprimerat Oxford Street utan trafik, perfekt. Inhandlade skissblock, smågrejer från pappershandel, shoppade mat på Marks & Spencer. Hämtade katalog från O2; blir nog ett SIM-kort därifrån.

 

Satt uppe till sen natt, eller tidig morgon, hur man nu väljer att se det.

 

Söndagar är dagen då butikerna öppnar sent, till och med Tesco som har öppet 24 timmar om dygnet i veckorna har endast öppet mellan 11 och 17 på söndagarna, måste lära mig det. Tassade ut i ett halvt sovande London vid tiosnåret idag, söndagar innebär mässa i kyrkan (a k a min boplats) och jag kände att jag behövde komma ut. Vandrade på måfå en god stund i kvarteren runt omkring och slog mig till sist ned på Starbucks. Oj vilken New York-känsla som slog emot mig! Mumsade i mig en bananmuffins och tittade ut på Londonborna som sakta började myllra runt.

 

När jag kom hem var det sångövning i kyrkan, det sjöngs skalor. Jag vred upp högtalaren så mycket jag vågade och lät Spotify konkurrera om utrymmet. Sedan var jag tvungen att öppna dörren till min lya och tassa ut på orgelläktaren och lyssna, en solist sjöng Close Every Door, åh så fint det var! Ringde upp Suzana på Skype, hon fick också lyssna lite.

 

Sedan snackade vi i vad som kändes som tio minuter, ända tills datorn protesterade med ett snudd på urladdat batteri och det hade gått 1½ timme... Blir alltid glad av att prata med Sanna, Skype är verkligen grejen alltså! Fick visserligen lätt höjt blodtryck av att höra om jobbgrejer som inte tycks fungera, vet inte riktigt vad de sysslar med numera men Sanna verkade rätt slut efter terminsstarten. På ett sätt lite fint att veta att jag inte har försvunnit helt obemärkt från den gamla arbetsplatsen, men jag är heller inte helt nöjd med att det slår tillbaka på andra.

 

Lika glad som jag blev av att få bubbla med Sanna, lika mycket längtade jag hem när vi hade lagt på... Typiskt.