Alma Drake ritar

Har ägnat fredag, lördag och söndag åt bokprojekten. Riktiga favoritdagar. Har insett att Westfieldgallerian är en bra plats att tillbringa sina skapande dagar på, här finns caféer att hänga på, shopping att fördriva tiden där emellan med, bänkar i solen för syreintag, Vue på översta våningen när man vill avsluta med bio. Se inte The Neon Demon, klart överskattad. Lite vibbar från Black Swan, men nej. Stanna längre på Costa istället, deras kaffemuggar modell stor har dubbla öron!

 

 

Det har känts väldigt bra att få koncentrera sig helt på illustrerandet under ett par sammanhållna dagar. Man kommer in i en vana på ett annat sätt, ett flow, och tycker att man börjar få koll på läget. Allt börjar kännas riktigt bra, tills man febrilt letar efter en till 0.2-penna och istället hittar tre (TRE!) 0.8-pennor, feta och otympliga och på sin höjd dugliga till att adressera kuvert med, inte rita konturer. Varför de togs med i resväskan är en gåta.

 

Och sedan snubblar man över en artikel med den fantastiska Pija Lindenbaum...

"Att göra en bra bilderbok är inte så enkelt som man kan tro. Att hitta rätt färg, ton, språk och tilltal tar tid, berättade den populära barnboksförfattaren Pija Lindenbaum när hon besökte Umeå.

"Det tar lång tid, minst nio månader, att göra en bilderbok. Bara att hitta rätt färgnyanser tar en evighet, för de förändras när ljuset i rummet ändras. Pija Lindenbaum samlar små lappar med olika färgnyanser, för att kunna välja.

Texten är också viktig, den ska ha karaktär och en egen ton. I en bilderbok ska texten och bilderna höra ihop. Det går inte att bara läsa texten, då missar man mycket viktigt av handlingen, som i stället finns i bilderna. Och tvärtom."

Nio månader alltså. Minst. Jag har en sommar på mig, och en kapitelbok som löper parallellt, och ett heltidsjobb större delen av den där sommaren. Nu målar ju Pija visserligen i akvarell, och är allmänt jätteduktig, men ändå. Någon gång ska jag också samla små lappar med färgnyanser, och tapetsera en hel vägg med dem. Tills dess får den där sommaren duga.

Nu ska jag krypa tillbaka upp i soffan med ritblocket i knät och aktivt låta bli att titta på EM-finalen. Nätet får tala om i efterhand vem som till sist vann guldpokalen. Lite beror det kanske på att jag inte har någon TV, men mest på att om man vill bygga upp något från ingenting så måste man försaka somligt. Öl med kollegor, filmkvällar med vänner, EM-finaler. Det är ett val man måste göra om man vill satsa så pass medvetet att man en dag får göra små papperslappar med färg.

Undrar om Pija tittar.