Alma Drake ritar

Nu är lösenordet borttaget och bloggen öppen för besökare. Apan har liansvingat i en tidigare blogg, men han hör hemma här med tyckte jag.

Har brottats med marginaler, padding, höjd, bredd och pixlar hela morgonen: apor och rosa menyboxar har flugit fram och tillbaka över skärmen. Nu orkar jag inte mer för stunden, får nöja mig med att menyrutan åtminstone ibland ligger till höger om inläggen som det var tänkt och se mellan fingrarna med att den är skevt placerad. Den försvinner då och då längst ned på sidan utan att jag ändrar något. Förstår mig inte riktigt på det där.

Headern ritades inatt. Dygnet har många timmar just nu.

Sommarmorgon, klockan är strax efter sju. Glest med mås på gräsmattan utanför. Jag har väntat sedan klockan fem på att Coop ska öppna för dagen, kan inte tänka på annat än pannkakor just nu men har inget vetemjöl hemma.

Mjahaja. Läget är ungefär som för en vecka sedan som ni märker. Vakna nätter, dimmiga dagar. Jag har varit på väg att lägga mig sedan igår kväll men har inte kommit mig för, det har funnits för mycket annat att syssla med. Days of our Lives i bakgrunden nu, Stefano har på något vis kommit över Johns alla minnen som på ännu märkligare sätt har hamnat på en disc. Knasig serie det där, men jag vill minnas att Marlena var besatt av djävulen så sent som på 90-talet så jag antar att allt är möjligt. Flippar lite mellan kanalerna. Apor, OS-simning, TV-shop, irriterande Fran Drescher. Inte direkt prime time i tablåerna. Ap-TV tilltalar mig mest, så jag ser makaker bli uppätna av en krokodil och funderar på hur jag ska förvalta denna min näst näst sista semesterdag. Säkert på ett fumligt sätt, det mesta blir skräp i händerna när man inte sover. Lite spännande också.

I lördags gick Bruce upp på Ullevi för andra gången och vi var där. Jo, rapporterna om översvämningar i staden stämde, men det var tidigare under kvällen när vi fortfarande satt vid Hannas köksbord och blandade vinsorter med bubbel som om ingen av oss skulle vakna nästa dag. Sven knallade runt i sin nya "I love NY"-dräkt, och vi käkade pajer och glömde två av fem biljetter på köksbordet och fick vinka in en taxi för att i ilfart hämta dem.

Det gick trots allt bra, och det gjorde det för Bruce med. Bästa Springsteenkonserten någonsin om man ska tro lyriska recensenter, och förhandsryktet stämde: vid regn bjuder han visst på fler hits och om möjligt ännu mer energi än vanligt för att väga upp vätan. Så även nu, även om det inte föll en droppe under hela konserten. Publikrekord, och "Jungleland". Tack och bock, Boss.

Så. Tackla dagen var det ja. Det må vara lite si och så med fingerfärdigheten och klartänktheten; kaffe i en grönblommig mugg är i alla fall alltid kaffe i en grönblommig mugg, och jag vet fortfarande hur man brygger det.

De senaste fyra dagarna har jag sett soluppgången tre gånger. I vanliga fall gillar jag det, men vid det här laget hade jag hoppats att dygnet skulle ha vänt sig rätt efter jetlagen. Tydligen inte. Mobillarmet ringde vid nio, då jag hade tänkt gå upp - nu hade jag istället inte somnat än. Stängde av det och gick till affären, sjöng hela vägen på The Frays "How to save a life", lite för högt inne på Coop tror jag, folk tittade.

Bakade en paj, lammfärspaj med chevre och mycket rosmarin. Det blir fin kvällsmat till hungrigt konsertfolk det.

Enligt yr.no ska det komma nästan 40 mm regn idag, håller tummarna för att det ska börja ösa ned snart så att vi slipper det senare ikväll.

Status: kolaseg, men vid gott mod.